EU-kommissionens landsrapport för Finland

EU-kommissionen publicerade i slutet av februari sin landsrapport för Finland. Rapporten är ett tvärsnitt av den finländska ekonomins aktuella särdrag, utmaningar och möjligheter. De så kallade landsspecifika rekommendationerna, dvs. de konkreta åtgärdsförslagen, offentliggörs i maj. 

​Landsrapportens viktigaste observationer:

• Finlands totalproduktion är fortsättningsvis lägre än nivån före krisen. En svag återhämtning är att vänta 2016 och 2017 och arbetslösheten förväntas ligga kvar på över 9 procent under de närmaste åren.
• Den låga tillväxten verkar främst ha sin grund i strukturella faktorer. Den mycket produktiva elektronikbranschen har krympt avsevärt och det har lett till en kännbar försämring av den totala produktiviteten i ekonomin. Lönerna justerades dock inte, utan fortsatte att öka och Finland fick sämre konkurrenskraft och förlorade exportmarknadsandelar.
• Ekonomin har ändå flera grundläggande starka sidor att bygga på: rättsstatsprincipen, låg korruption, ett utmärkt utbildningssystem och fortsatt omfattande investeringar i forskning, utveckling och innovation torde skapa goda förutsättningar för en hållbar återhämtning.
• Det råder allmän enighet om att den kostnadsrelaterade konkurrenskraften måste återupprättas, och förhandlingar för att uppnå detta pågår. Förhandlingar har förts mellan regeringen och arbetsmarknadsparterna i syfte att förbättra konkurrenskraften med utgångspunkt i lägre enhetsarbetskostnader och ett nytt angreppssätt med mer decentraliserade kollektivförhandlingar som ska öka sysselsättningen och arbetsmarknadens flexibilitet.
• Allmänt taget har enhetsarbetskostnaderna på senare tid ökat i långsammare takt, men den icke-exponerade sektorn (sektorn som inte är exponerad för internationell handel) verkar hämma den totala kostnadsrelaterade konkurrenskraften. Även om enhetsarbetskostnaderna inte längre ökar lika snabbt, har ekonomin ännu inte återhämtat sig från den kostnadsrelaterade konkurrenskraft som gått förlorad sedan 2007 eftersom arbetsproduktiviteten knappt har ökat alls. Det är framfört allt den icke-exponerade sek-torn som inte har anpassat sig till den låga tillväxten.
• De strukturella reformerna inom den exponerade sektorn fortsätter och skulle gagnas av att nya marknader och produkter utvecklas. Den privata sektorns skuldsättning är fortfarande hög, men förmågan att betala skulderna är god och det finns inget som tyder på att skuldbördan skulle ha blivit ett hinder för tillväxt.
• Hållbarheten för Finlands offentliga finanser är utsatt för stora risker på medellång sikt. Huvudriktlinjerna för social- och hälsovårdsreformen har slagits fast, men inga konkreta lagstiftningsåtgärder har ännu vidtagits.
• Genom att främja konkurrensen inom tjänstesektorn – detaljhandeln, transportsektorn och bygg- och anläggningssektorn – skulle man kunna lösa några av de problem med den kostnadsrelaterade konkurrenskraften som påtalades i den fördjupade granskningen. Ökad konkurrens skulle kunna krympa prismarginalerna. Företagsklimatet har fortfarande vissa brister. Nya företag är inte lika internationellt inriktade eller innovativa som motsvarande företag i andra medlemsstater.
• Generellt sett har Finland gjort en del framsteg när det gäller att genomföra 2015 års landsspecifika rekommendationer. När det gäller målen i Europa 2020-strategin kommer Finland troligtvis att uppnå och till och med överskrida sina miljömål. Det ambitiösa FoU-målet på 4 procent kommer förmodligen inte att nås, men FoU-intensiteten är redan högst i Europa.

DISKUSSIONSMÖTE OM LANDSRAPPORTEN 3.3.2016

Europeiska kommissionens representation i Finland ordnade ett diskussionsmöte om landsrapporten i Helsingfors 3.3.2016. Rapporten presenterades av Philipp Rother, ledande ekonomianalytiker vid kommissionens ekonomiavdelning. 

Även om arbetslösheten inte specifikt lyfts fram i rapporten varnade Rother Finland för att vänja sig vid en hög arbetslöshet. Han anser att arbetslöshetsfrågan borde vara mer på agendan i de politiska diskussionerna.  Frågan är viktig, i synnerhet med tanke på den snabbt åldrande befolkningen. Han föreslog att Finland skulle gå in för liknande åtgärder som vidtogs i samband med den stora arbetsmarknadsreformen i Tyskland i mitten av 2000-talet.

Det som väckte uppmärksamhet i Rothers kommentarer var att han var mer oroad över arbetslöshetsnivån än över de underliggande strukturerna. I den inhemska debatten är det däremot långtidsarbetslösheten och de problem den medför som står i fokus.

Ett annat centralt tema i Rothers förslag var den offentliga sektorns omfattning i Finland. Då de offentliga utgifterna i Finland enligt statistiken är de högsta i hela EU, uppmanade han till att begrunda vad man gör med pengarna, dvs. används de till att stödja framtida välfärd, i synnerhet då investeringsgraden samtidigt är låg.

Kommentar: i detta sammanhang är det värt att komma i håg att nivån på de offentliga utgifterna och deras innehåll varierar från land till land. I bakgrunden finns åtminstone historiska faktorer och politiska beslut om vilka slags tjänster som ska tillhandahållas av den offentliga sektorn och hur till exempel inkomster och konsumtion ska beskattas.

Skillnader finns också i fördelningen av det offentliga stödet i samhället. Det kan vara till exempel skatteavdrag eller direkta inkomstöverföringar, såsom till exepel barnbidrag. I det senare fallet är den offentliga sektorns utgifter större.

I rapporten påpekas att enhetsarbetskostnaderna har ökat långsammare under den senaste tiden, men som helhet betraktat verkar den icke-exponerade sektorn försvaga den kostnadsrelaterade konkurrenskraften. Ekonomin har ännu inte återfått sin konkurrenskraft som försämrats allt sedan 2007, eftersom arbetets produktivitet inte nästan alls ökat. De strukturella reformerna inom den exponerade sektorn fortsätter och skulle gagnas av att nya marknader och produkter utvecklas. Trots att den privata sektorn fortfarande är skuldsatt, verkar förmågan att betala skulderna vara god.

Ökad konkurrens i servicesektorn skulle ge möjligheter att åtgärda vissa problem som gäller konkurrenskraften. Det finns fortfarande brister i företagsklimatet. Nya företag är inte lika internationellt inriktade eller innovativa som motsvarande företag i andra medlemsstater.

De offentliga finansernas hållbarhet är utsatt för stora risker på medellång sikt.  Huvudriktlinjerna för social- och hälsovårdsreformen har slagits fast, men inga konkreta lagstiftningsåtgärder har planerats.

I rapporten berömmer kommissionen ändå den finländska ekonomins starka sidor, såsom ett utmärkt utbildningssystem och satsningar på forskning och utveckling.

Kommentar: det är intressant att man i rapporten inte bedömer de långsiktiga verkningarna av nedskärningarna inom de här sektorerna; i de finländska diskussionerna är man mycket oroad över dessa element.

Kommissionen uppmanar Finland att förbättra sin konkurrenskraft.

Efter Rother hölls kommentaranföranden av Pekka Sinko, generalsekreterare för ekonomiska rådet vid Statsrådets kansli, Antti Neimala, vice verkställande direktör för Företagarna i Fi-land och Pasi Kuoppamäki, chefekonom på Danske Bank.

Pekka Sinko understödde i huvudsak rapportens innehåll. Han lyfte i synnerhet fram konkurrenskraften, skuldsättningen inom den privata sektorn och strukturella reformer. De konsekvenser som den åldrande befolkningen för med sig bör kunna bemästras, utgifterna inom den offentliga sektorn bör åtgärdas och det behövs nya exportprodukter.

Dessutom funderade Sinko över den senaste tidens diskussioner i offentligheten om ett mer stimulansinriktat grepp. Detta har framförts av åtminstone OECD, IMF och USA:s finansminister Summers. Han ansåg ändå att man först måste få stöd från den globala ekonomin.

Kommentar: bland de övriga frågor som Sinko poängterade låg fokus främst på skuldsättningen inom den privata sektorn. Företagen har begränsat sina investeringar och å andra sidan diskuteras det också i Finland om utmaningarna när det gäller tillgången till finansiering (jfr Antti Neimalas kommentarer nedan).  Med andra ord inställer sig frågan vad den ökade skuldsättningen i själva verket beror på? Hushållen?

Företagarnas Antti Neimala hade velat ha ett bredare perspektiv för små och medelstora företag. Dessutom betonade han uttryckligen utmaningarna när det gäller tillgången på finansiering och de begränsade finansiella instrumenten. Dessutom konstaterade han att reglering i dess olika former begränsar företagens verksamhetsförutsättningar. Han ansåg att vårdreformen och samhällsfördraget (konkurrenskraftsavtalet) är åtgärder i rätt riktning med tanke på helheten.

Pasi Kuoppamäki framförde några enskilda anmärkningar. Om exporten konstaterade han att det också finns cykliska effekter  som är kännbara i synnerhet när det gäller investeringstillgångarna. Exporten av konsumtionsvaror kan ta fart om Europa fortsätter att återhämta sig.

Kuoppamäki ansåg att företagens verksamhetsförutsättningar är positiva - konkurserna har trots allt varit få de senaste åren. Dessutom gagnas företagsverksamheten av den rekordlåga räntenivån. Kuoppamäki sade också att han understöder åtgärder för att sänka arbetskraftskostnaderna.

Ett särdrag som han ansåg också kunde ha behandlats i rapporten är den betydande ränterisk som är förknippad med den omfattande statsskulden.

Landsrapporten finns (finska) på webb-adressen: http://ec.europa.eu/europe2020/pdf/csr2016/cr2016_finland_fi.pdf