Kommunekonomiprogrammet är klart

Kommunekonomiprogrammet som nu överlämnats till Riksdagen fokuserar på utvecklingsutsikter och innehåller ingen bedömning av hur den kommande social- och hälsovårds- och regionförvaltningsreformen påverkar kommunernas ekonomi. Också lösningarna i samband med det s.k. samhällsfördraget kommer att påverka den kommunala ekonomin om de förverkligas.

Prognosen i kommunekonomiprogrammet bygger på en hållbarhetsberäkning som utgår från att det inte sker förändringar jämfört med nuläget och att kommunerna inte själva vidtar anpass​​ningsåtgärder för att lösa kommande utmaningar.

Viktiga begrepp i kommunekonomiprogrammet är målet för det strukturella saldot och utgiftsbegränsningen. Målet för det strukturella saldot för lokalförvaltningen (= den kommunala ekonomin) sätts enligt nationalräkenskaperna, vilket innebär att investeringarna ska finansieras med internt tillförda medel för att ekonomin ska vara i balans. Målet är ett underskott på högst ½ procentenheter i förhållande till totalproduktionen år 2019 (under regeringsperioden). För att målet ska nås måste skuldsättningen bromsas, i första hand genom höjning av självfinansieringsandelen för investeringar.

Målet för det strukturella saldot anges alltså med nationalräkenskapsbegrepp, medan läget och utvecklingen inom den kommunala ekonomin bedöms med begrepp från den kommunala bokföringen. Det finns orsak att beakta detta i tolkningen av programmet. Kommunförbundet har utarbetat en publikation där detta förklaras: http://www.kommunerna.net/sv/sakkunnigtjanster/ekonomi/kommunalekonomin-och-staten/styrsystem-for-de-offentliga-finanserna/nytt-styrsystem-for-de-offentliga-finanserna/Documents/Bilaga_2_offentliga-finanserna_ebook.pdf​

Regeringen har fastställt en s.k. utgiftsbegränsning för den kommunala ekonomin under regeringsperioden. Begränsningen innebär en gräns för hur mycket kommunernas utgifter får växa till följd av statens åtgärder. I det nya kommunekonomiprogrammet har den tidigare utgiftsbegränsningen på 540 miljoner euro skärpts med ytterligare 230 miljoner och är på 2019 års nivå nu -770 miljoner euro. Den mest betydande helhet som tagits med jämfört med tidigare är reformen inom utbildningen på andra stadiet (-190 miljoner euro).

Kommunförbundet har delvis ställt sig kritiskt till riktlinjerna för utgiftsbegränsningen, eftersom många helheter i stor utsträckning beror på kommunernas egna beslut.  Dessa beslut gäller bland annat förändringar i personaldimensioneringarna inom äldreomsorgen och småbarnspedagogiken, effektivisering av den specialiserade sjukvården, förbättring av närstående- och familjevården, höjning av avgifterna för social- och hälsovård, begränsning av den subjektiva rätten till dagvård och höjningar av avgifterna för morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever.

Bedömningen av reformernas ekonomiska konsekvenser har varit och är fortfarande bristfällig. Trots att uppgifterna delvis är bristfälliga används de ändå som underlag för beslut om åtgärder som ska minska kommunernas utgifter och därmed också föranleder statsandelsnedskärningar. 

Alla kommuner har inte utnyttjat möjligheten att höja sina klientavgifter inom social- och hälsovården. Detta har inte fallit i god jord hos regeringen, som krävt ​lagstadgade minimiavgifter som motvikt. Då kommunerna redan har sparat över 300 miljoner euro i personalutgifter borde man se på den kommunala ekonomin som en helhet och inte bara på de enskilda sektorerna eller verksamheterna.

Det är meningen att frågan om avgiftsinkomster ska avgöras i höst i samband med beredningen av följande kommunekonomiprogram.

Av regeringens mål att minska kommunernas utgifter och skyldigheter med en miljard euro har cirka 400 miljoner euro uppfyllts (enligt regeringen i februari 2016). När beredningen av de nya åtgärderna framskrider och konkretiseras så att de kan införlivas i planen för de offentliga finanserna och statens budgetproposition, beaktas de som åtgärder som begränsar utgifterna.

Enligt en preliminär uppskattning skulle regeringens åtgärder sammantaget stärka den kommunala ekonomin med cirka 0,7 miljarder euro på 2019 års nivå. Det finns ändå stora osäkerhetsfaktorer, till exempel om åtgärderna i anknytning till utgiftsbegränsningen realiseras fullt ut och i vilken mån kommunerna höjer sina avgifter. Fastighetsskatten utvecklas, men å andra sidan skärs indexbundna utgifter ner på grund av den låga inflationen. Det innebär en nedskärning på 75 miljoner euro i statsandelarna för kommunal basservice.

Förutom statsandelsverksamheterna har Kommunförbundet uttryckt särskild oro för de planerade förändringarna i avfallslagen och de förändringar som den planerade trafikbalken kommer att medföra. Stora orosmoment är också sysselsättningen och det växande antalet asylsökande. Kommunernas ansvar för arbetsmarknadsstödet har nått rekordnivå. I fjol var kommunernas utgifter för arbetsmarknadsstödet 408 miljoner euro. Det stora antalet asylsökande och eftersläpningen i ersättningarna till kommunerna innebär ett växande tryck som man nu söker lösning på också genom statliga tilläggsbudgetar.