Liten grupp föranleder 60 procent av vårdskostnaderna för äldre
Tio procent av dem som fyllt 75 år föranleder ungefär 60 procent av kostnaderna för de äldres social- och hälsovård, visar Kommunförbundets och Aaltouniversitetets gemensamma rapport.
I en jämförelse mellan huvudstadsregionens kommuner, där äldre klienter föranleder stora kostnader, framgick det att Helsingfors sticker ut med sin klart mindre andel specialiserad sjukvård, medan denna var större i Esbo och Vanda.
Hälso- och sjukvårdens andel utgjorde cirka 20 procent av de genomsnittliga social- och hälsovårdskostnaderna för de "dyra klienterna". I Helsingfors användes proportionellt mer tjänster inom hemvården och institutionsvården för äldre. I Esbo framträdde vid sidan av den specialiserade sjukvården också en betydande andel serviceboende med heldygnsomsorg.
– Det är allmänt känt att ett litet antal klienter föranleder en stor del av social- och hälsovårdskostnaderna. Sett till hela befolkningen uppskattas att på 10 procent av klienterna satsas 80 procent av kostnaderna, säger Teija Mikkola, sakkunnig vid Kommunförbundet.
I Kommunförbundets färska rapport Rekistereistä tietoa vanhuspalvelujen johtamiseen? (Ger registren information för ledning av äldreservicen?) görs för första gången en heltäckande granskning av de äldres användning av social- och hälsovårdstjänster och kostnaderna för tjänsterna samt dryftas de möjligheter som användningen av nationella registeruppgifter ger vid jämförelser mellan kommuner. Granskningen baserar sig på Kommunförbundets och Aalto-universitetets gemensamma forskningsprojekt som inleddes år 2014.
– I forskningsprojektet har man lyckats kombinera uppgifterna i en form som möjliggör en en uppskattning av den sammantagna användningen, men det är svårt att sammankoppla uppgifterna på kommunnivå. Detta på grund av dataskyddslagstiftningen och separata informationssystem. Granskningssättet skulle kunna utnyttjas mer allmänt och bättre som stöd för servicestyrningen och beslutsfattandet, om man lyckas lösa frågorna kring dataskyddslagstiftningen, bedömer Tarja Myllärinen, direktör vid Kommunförbundet.
Hemvård kan vara dyrare än serviceboende med heldygnsomsorg
I en separat undersökning som hänför sig till forskningsprojektet studerades personer som övergått från hemvård till serviceboende med heldygnsomsorg. Enligt preliminära resultat är det möjligt att nå kostnadsbesparingar genom att flytta en del av hemvårdsklienterna till enheter med heldygnsomsorg.
– En stor del av de "dyra" hemvårdsklienterna föranleder mer kostnader än genomsnittet också inom dygnet-runt-vården. Klienternas associerade sjukdomar verkar ha ett samband med högre kostnader även inom serviceboendet med heldygnsomsorg, tillägger Tero Tyni, sakkunnig vid Kommunförbundet.
Tidigare undersökningar har visat att det inom hemvården finns många personer för vilka kostnaderna är högre än de genomsnittliga kostnaderna för serviceboende med heldygnsomsorg.
Integreringen av social- och hälsovården kräver sektoröverskridande information
Som stöd för besluttsfattandet och ledningen behövs information, och integreringen av social- och hälsovården kräver särskilda uppgifter om hur klienterna och patienterna använder social- och hälsovårdsservice över sektorgränserna.
– Om beslutsfattarna inte har möjlighet att granska klienternas sektoröverskridande användning av service, är det omöjligt att åstadkomma en smidig servicekedja. En granskning av servicekedjorna och servicesystemen kräver information som är strukturerad på ett alldeles nytt sätt, som stöd för ledningen, säger Teija Mikkola.
Det är möjligt att ta fram sådan information med hjälp av registeruppgifter som nuförtiden samlas in inom social- och hälsovården. Med hjälp av dessa uppgifter är det möjligt att utreda befolkningens sammantagna användning av social- och hälsovårdstjänster. Hittills har det enligt Mikkola förekommit mycket lite utvärdering och jämförelse av den sammantagna användningen ur regional synvinkel.
– Klassificeringen av servicen för äldre är nationellt sett brokig. I samband med vårdreformen vore det nyttigt att börja förenhetliga terminologin på nationell nivå och skapa standardklassificeringar av serviceformerna för äldre för att få tillförlitliga nationella jämförelseuppgifter, säger Mikkola.