Kostnaderna för social- och hälsovård har ökat i alla kommuner inom forskningsprogrammet ARTTU2 under perioden 2005–2015, men i olika takt. Kommunerna har ökat sin skattefinansiering på olika sätt. I allmänhet har kostnaderna för social- och hälsovård ökat på bekostnad av kommunernas övriga uppgifter. Det ser som om man i vissa kommuner skulle anpassa kostnaderna till inkomsterna medan man i andra kommuner gör tvärtom.
Det är allmänt känt att kostnaderna för social- och hälsovårdstjänster varierar mycket i de olika kommunerna och detta antas ofta bero på skillnader i kommunernas effektivitet. Undersökningen visar att kostnadsskillnaderna är en mycket mer svårtolkad sak.
Denna undersökning bygger på en modell som tagits fram för att identifiera kostnadsskillnader mellan kommunernas social- och hälsovårdstjänster och orsaker till dem. Den empiriska modellen granskar kostnaderna för social- och hälsovårdstjänsterna i de 40 kommuner som deltar i ARTTU2. Sex kommuner av olika storlek har granskats mera ingående: Hirvensalmi, Lempäälä, Salo, Säkylä, Vasa och Vanda. I dessa har man strävat efter att få fram fördjupad information om kostnadsskillnaderna och om de bakomliggande orsakerna.
Undersökningen är till sin natur kartläggande och resultaten beskrivande och tänkta att väcka diskussion. Det man kommit fram till visar att kostnadsskillnaderna mellan kommunerna kan tolkas på många sätt och att många faktorer påverkar dessa skillnader.
Enligt undersökningen tycks kostnadsskillnaderna bero på hur kommuninvånarna använder tjänster och på vilket sätt tjänsterna tillhandahålls i kommunen. Skillnaderna i användningen av tjänsterna kan delvis förklaras med kommunernas olika demografi, men det finns skillnader också när man granskar likadana kommuner. Anledningen kan vara tillgänglighet och tillgången till service och kommunens sätt att använda tjänsterna i synnerhet på grundnivå. En annan orsak till skillnader mellan kommunerna är de privata hälso- och sjukvårdstjänsternas och företagshälsovårdens roll i kommunen.
En intressant detalj är förhållandet mellan kostnaderna för social- och hälsovård och hur nöjda kommuninvånarna är med servicen. Mellan dessa fanns det inget direkt samband enligt den allmänna granskningen i denna undersökning. Men enligt Meklin kan man anta att det finns en korrelation mellan kostnad och nöjdhet om man granskar en enskild tjänst.
En intressant observation är förhållandet mellan kommunens totalkostnader för social- och hälsovård och kostnaderna per kommuninvånare. Totalkostnaderna för social- och hälsovård har under åren 2005–2015 ökat nästan lika mycket i alla kommuner oberoende av om invånarantalet ökat eller minskat. Totalkostnaderna ökade i samma takt oberoende av förändringar i behovet av tjänster.
Kontrollen över kostnaderna i den kommande reformen
Ambitionen att bromsa ökningen av social- och hälsovårdskostnaderna är intressant med tanke på den kommande landskapsreformen. Enligt lagförslaget skulle landskapen finansieras med statsandelar som grundar sig på kalkylerade kostnader. Ökningen av finansieringen binds till landskapsindex och de beräknas på förändringar i den allmänna kostnadsnivån och inte på grundval av förändringar i behovet av social- och hälsovårdstjänster som hittills. Metoden fungerar säkert som en effektiv broms mot ökningen av kostnaderna men med tanke på likabehandlingen kan det uppstå problem ifall behovet av tjänster ökar i framtiden.
Lagförslagets metod kommer att leda till att landskapen pressas mellan långsamt stigande inkomster och kraftigt ökande kostnader. Kostnaderna för social- och hälsovård och landskapets inkomster växer i olika takt i de olika landskapen. Förändringarna i befolkningsstrukturen har stor betydelse för landskapen. Då en avsevärd del av landskapets kostnader är fasta och oberoende av små förändringar i befolkningsstrukturen minskar totalkostnaderna i landskap med flyttningsunderskott mycket långsamt, medan de inkomster som är bundna till invånarnas antal och egenskaper minskar snabbt. I landskap med flyttningsunderskott stannar kostnaderna för den utflyttade kvar medan inkomsterna flyttar med till det nya landskapet. Inom några år kan vissa landskap vara i stora svårigheter.
Rapport på finska med svensk resumé: Pentti Meklin och Heikki Pukki: Orsakerna till kostnadsskillnader inom kommunernas social- och hälsovård. Iakttagelser om ARTTU2-kommunerna. Acta nr 266. Finlands Kommunförbund. Helsingfors 2017.
Närmare upplysningar: Professor emeritus Pentti Meklin, pentti.meklin(at)uta.fi, tfn 050 564 2595, sakkunnig Heikki Pukki (rapportens statistik), heikki.pukki(at)kommunforbundet.fi, tfn 050 324 3621 och forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom ARTTU2-forskningsprogrammet, tfn 050 337 5634, marianne.pekola-sjoblom(at)kommunforbundet.fi
I programmet ARTTU2 utreds hur reformerna har inverkat på den kommunala servicen, ekonomin, demokratin och ledarskapet, personalresurserna, samhällsstrukturen och livskraften i kommunerna.
I programmet medverkar 40 kommuner av olika storlek och typ i olika delar av Finland. ARTTU2 är en fortsättning på det motsvarande programmet för utvärdering av strukturreformen som genomfördes 2008–2012. Programmet är gemensamt för flera forskningsaktörer och samordnas av Kommunförbundet.
Kommunerna i ARTTU2:
Askola, Enare, Esbo, Hattula, Hirvensalmi, Hollola, Jyväskylä, Kankaanpää, Karleby, Keitele, Keuruu, Kimitoön, Korsholm, Kotka, Kurikka, Kuusamo, Lempäälä, Liperi, Nivala, Paltamo, Parkano, Petäjävesi, Pudasjärvi, Raseborg, Reso, Rautalampi, Salo, Sibbo, S:t Michel, Säkylä, Tammerfors, Tavastehus, Torneå, Uleåborg, Vasa, Vanda, Villmanstrand, Vimpeli, Vörå och Åbo.
Forskningsprogrammets webbsidor: www.kommunforbundet.fi/arttu2
Forskningsprogram för utvärdering av genomförda och förestående reformer i kommunerna 2014–2018.
Kommunförbundet samordnar ett nätverk för översättare i kommunsektorn. Nätverket har också ett diskussions- och mötesforum på Teams.
En gång per månad bjuder Ulf Stenman, direktör för Kommunförbundet svenska verksamhet på ett virtuellt, aktuellt och spirituellt morgonkaffe på Teams.
Läs mera: Kaffe med Uffe