Risker som orsakar sanitär olägenhet måste identifieras

Hälsoskyddslagen gör skäl för namnet och skyddar människans hälsa. Riksdagen har godkänt en lagändring som träder i kraft 1.1.2017. Där understryks mer än tidigare verksamhetsutövarens eget ansvar att identifiera de risker i verksamheten som orsakar sanitär olägenhet.

Avsikten är att hälsoskyddsmyndigheten ska få kännedom om sådan verksamhet där det är nödvändigt att bedöma och övervaka säkerheten och där det kan behövas anvisningar eller föreskrifter för att trygga säkerheten.

I och med lagändringen minskade de objekt som ska anmälas och myndigheten fattar inte längre något separat beslut utifrån anmälan. Handläggningen av anmälan är fortsättningsvis avgiftsbelagd.

Hälsoskyddstillsyn enligt en plan som kommunen godkänt

Det organ som svarar för hälsoskyddet ska godkänna en kommunal tillsynsplan som ger en helhetsbild av hur hälsoskyddet fungerar i kommunen. Lagändringen ger kommunerna större handlingsfrihet att skräddarsy tillsynsplanen så att den i enlighet med kommunstrategin möter de lokala behoven. Kommunen kan till exempel besluta att sunda och trygga skolmiljöer ska prioriteras under den kommande planperioden. Eller kommunen kan satsa på förhandsbedömning av hälsoeffekterna inom markanvändningsplaneringen. Miljö- och hälsoskyddet håller på att överföras från åtminstone en del av kommunerna till landskapen, och därför är det synnerligen viktigt att säkerställa samarbetet mellan hälsoskyddet och kommunens övriga sektorer.

Den förordning som reglerade innehållet i den kommunala tillsynsplanen är upphävd. I tillsynsplanen ska det riksomfattande tillsynsprogrammet beaktas i enlighet med lokala behov, och planen ska justeras vid behov. Tillsynen ska vara av hög kvalitet, vara riskbaserad och förebygga sanitära olägenheter.

Riskbaserad tillsyn över hushållsvattnet

Bestämmelserna om tillsyn över hushållsvattnet står nu i samklang med dricksvattendirektivet. Små anläggningar som levererar hushållsvatten omfattas av anmälningsförfarandet. Riskbedömningen är ett samarbete mellan verksamhetsutövarna och myndigheterna. Avsikten är att förebygga störningar i vattentjänsterna som tyvärr ofta leder till att epidemier sprids med hushållsvattnet och orsakar problem och kostnader för invånarna, kommunen och näringslivet.