Lagen om enskilda vägar revideras

Det finns gott om enskilda vägar. Hela 350 000 km i hela landet. Det är nästan lika mycket som nio varv runt jordklotet.

Sommaren 2018 godkände riksdagen en ny lag för väghållning och förvaltning av enskilda vägar. Den gällande lagen utarbetades på jordbrukssamhällets tid och har tjänat i 55 år. I och för sig har den fungerat bra, men under årens lopp har de enskilda vägarnas värld förändrats mycket. Lagreformen är befogad.

Vilka är de tio kanske viktigaste ändringarna ur väglagens och kommunernas perspektiv? Frågan belyses av Jaakko Rahja, expert hos Vägföreningen i Finland.

1. Lagen träder i kraft den 1 januari 2019. Det innebär att från årsskiftet ska väglagen följa den nya lagen. Däremot upphör de kommunala vägnämnderna först den 31 december 2019, så de hinner behandla sina pågående ärenden till dess.
2. Väglagets stämma sammankallas per post, men delägarna kan också komma överens om kallelse per e-post eller någon annan datakommunikationsförbindelse. Vad gäller själva sammanträdet kan väglaget komma överens om att en delägare kan delta också elektroniskt, t.ex. per telefon eller någon annan datakommunikationsförbindelse. Extra stämma ska hållas om minst en fjärdedel av delägarna kräver det.
3. En delägare kan också i fortsättningen vara missnöjd med ett beslut som väglaget fattat. Grunderna ska då vara att beslutet inte tillkommit i laga ordning eller strider mot lag eller väglagets egna stadgar (väglaget kan upprätta stadgar) eller kränker delägarens rättigheter eller likabehandlingen av delägarna. Det betyder att delägaren inte kan yrka på rättelse på vilka grunder som helst. I första skedet kan delägaren väcka talan mot väglaget vid tingsrätten. Före det kan delägaren dock yrka på att väglaget rättar beslutet. Tidsfristen är 30 dagar. Om väglagets stämma inte anser det vara riktigt att rätta sitt eget beslut, kan delägaren i det skedet väcka talan mot väglaget vid tingsrätten inom 30 dagar.
4. När det gäller en väg som saknar väglag, kan ett väglag bildas vid förrättning av enskild väg eller vid delägarnas egen konstituerande stämma. En av delägarna ska sammankalla alla de övriga delägarna till stämma på samma sätt som ett väglags stämma sammankallas. Vid den konstituerande stämman fattas beslut om att bilda ett väglag, namnge det och välja organ samt utse funktionärer. Samtidigt fastställs vägenheterna, om det inte redan är gjort. Ett väglag uppstår först när en anmälan om att det bildats har gjorts till Lantmäteriverkets register över enskilda vägar.
5. Via Närings-, trafik- och miljöcentralerna kan staten fortsättningsvis hjälpa enskilda vägar (anläggande och underhåll) enligt vad medlen i statsbudgeten tillåter. Också kommunen kan av sina medel understöda enskilda vägar. Förutsättningen för statligt – och nu också kommunalt – understöd är att det finns ett väglag för vägen. Likaså ska väglagets uppgifter vara uppdaterade i Lantmäteriverkets register över enskilda vägar och i det nationella väg- och gatuinformationssystemet Digiroad (viktbegränsningar, begränsning eller förbud att använda vägen). Också delägarna till en väg utan väglag ska anmäla uppgifterna till Digiroad.
6. Vid arbeten på vägområdet ger väglaget sitt samtycke till att samhällstekniska anordningar (kablar m.m.) får byggas. Då behövs inget tillstånd av markägaren. Tillståndet ges av väglagets organ som först ska underrätta delägarna om saken. Om någon delägare motsätter sig att tillståndet beviljas, ska saken tas upp i väglagets stämma och avgöras där.
7. Vägdelägarna betalar en vägavgift utifrån väganvändningen och vägenheterna. En del av avgiften kan bestå av en grundavgift för täckande av förvaltningskostnader. Den är lika stor för alla delägare. Det nya är att grundavgiften också kan ingå i bruksavgiften för utomstående användare av vägen.
8. Ersättning för en väg som anlagts (förbättrats) under de senaste 15 åren kan tas ut som tidigare hos en ny vägdelägare, men i fortsättningen kan ersättning också tas ut hos den som betalar bruksavgift och en delägare som börjat använda vägen i avsevärt större utsträckning.
9. Vägrätt får upplåtas också till förmån för kommunen och staten när det gäller allmän trafik, trots att kommunen eller staten inte äger någon fastighet intill vägen. Ett exempel är att den lätta trafiken på en landsväg leds från denna till en intilliggande enskild väg.
10. Väglaget kan som tidigare söka hjälp av en utomstående vägdisponent som är syssloman eller expert underställd bestyrelsen. I fortsättningen kan väglaget bemyndiga en utomstående aktör att sköta hela väghållningen och förvaltningen av vägen under högst fyra år i sänder. Då har aktören väghållarens ansvar och beslutanderätt inom ramen för det avtal som väglaget och den utomstående aktören har ingått. Aktören har exempelvis rätt att ta ut vägavgifterna hos delägarna som ersättning för uppdraget. Det återstår att se hurdant företagande det kommer att leda till.

Vägföreningen i Finland arrangerar regionala dagar för enskilda vägar på 16 orter runt om i landet i februari–mars 2019. Då gås innehållet i lagen igenom närmare. Mera information fås på adressen www.tieyhdistys.fi. I slutet av januari ger Vägföreningen ut en handbok kring den nya lagen, Yksityistien hallinto 2019.