Oklarheter kring anmälningsskyldighet vid utredning av misstankar om misshandel av barn eller sexualbrott mot barn och dröjsmål i utredningarna

De första resultaten av kommunenkäten om barnskyddet publicerades 1.2.2018. Kommunförbundet genomförde i slutet av 2017 sin andra kommunenkät om barnskyddet, den förra enkäten gjordes för fem år sedan. Enkäten besvarades av 92,3 procent av alla 180 aktörer som tillhandahåller barnskydd i Finland. Aktörerna representerar 278 kommuner. Enkäten täckte 96 procent av befolkningen.

Enkäten kartlade situationen i barnskyddet i sin helhet och tillgången till dess tjänster. De kommuner och samarbetsområden som besvarat enkäten bedömde också hur utredningsprocessen av misstankar om misshandel av och sexualbrott mot barn löper ur barnskyddets synvinkel i dagens läge.

Utgående från detta material har utredningen av misstankar om misshandel av barn och sexualbrott mot barn analyserats. Samma material har använts till en granskning landskapsvis.

Positiv utveckling i samarbetet mellan myndigheter

Bland dem som besvarat enkät bedömer 3/4 på ett allmänt plan att utbytet av information och samarbetet med barnskyddet och övriga myndigheter blivit bättre de senaste åren och 72 procent bedömer att barnskyddet får tillräcklig konsultation av polisen. Och 45 procent bedömer att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och praxis i stödet till barnet och familjen under utredningsprocessen vid misstanke om sexualbrott och misshandel fungerar väl i praktiken.

Ett fungerande samarbete mellan polisen och barnskyddet är avgörande för att utredningsprocessen ska lyckas. Som välfungerande och förtroendebyggande samarbete nämns bland annat möjligheten att konsultera polisen, att föra ärenden om misstanke om brott mot barn till en undersökningsledare, namngivna poliser för undersökning av misstanke om brott mot barn, polisens Ankkuri-verksamhet, LASTA-modellen, polisens egna socialarbetare och arbetsgruppen för våld i nära relationer.

Osäkerhet kring anmälningsskyldigheten och dröjsmål i utredningarna ses som problem

De anmälningsskyldigas och samarbetspartnernas bristfälliga kunskaper om anmälningsskyldigheten, undersökningsprocessen och barnskyddets roll fördröjer och försvårar utredningen av barnets situation och hjälpen till barnet.  I servicesystemet är det barnskyddets uppgift att göra polisanmälan, även om den anmälningsskyldiga själv ska göra anmälan oberoende av sekretessbestämmelserna. Polisen har också väntat sig, enligt enkäten, att barnskyddet ska göra polisanmälan i den anmälningsskyldigas ställe.

Fördröjningar i hanteringen av polisanmälningarna och utdragna undersökningar i otakt med barnskyddets processer bedöms av aktörerna inom barnskyddet som bekymmersamt ur barnets synvinkel.

Det har blivit svårare att få tillgång till hälsoundersökningar vid misstankar om misshandel och sexualbrott än för fem år sedan.

Ur barnskyddets synvinkel fördröjs utredningen av misstankar om misshandel av barn och sexualbrott mot barn också av de senaste årens försämring i tillgången till polis och resursbristerna i barnskyddet.

Ur barnets synvinkel kan utredningsprocessen bli bättre genom vårdreformen

De nuvarande 180 aktörerna i barnskyddet minskar till 18 landskapliga aktörer i och med vårdreformen. Detta förbättrar möjligheterna till smidigare utredningar av misstankar om misshandel av barn och sexualbrott mot barn och till stöd för barnen och familjerna under och efter utredningen. Det är fråga om en mycket sårbar klientgrupp och en smidig undersökningsprocess utan dröjsmål har stor betydelse med tanke på framtiden för de barn som berörs.

I en undersökning landskapsvis visar det sig att kommunikationen, samarbetet mellan myndigheter och förtroendebyggande samarbetsförfaranden fungerar bäst i de landskap där det redan finns en samkommun för och social- och hälsovård som bildats av alla eller nästan alla kommuner i landskapet. Dessa är Kajanaland, Norra Karelen, Södra Karelen och Päijänne-Tavastland.

Över hälften av de kommuner och samarbetsområden som tillhandahåller barnskydd har färre än 10 000 invånare och misstankar om misshandel av barn och sexualbrott mot barn är sällsynta. Därför är det svårt att utarbeta arbetsrutiner och samarbete och behov av till exempel utsedda kontaktpersoner och gemensamma utbildningar med polisen uppstår inte.

Utbildning på bred front och förankring i landskapen av arbetsmodeller som fungerat bra

Medvetenhet om skyldigheten enligt barnskyddslagen att göra en anmälan både till barnskyddet och till polisen måste förbättras genom hela servicesystemet också hos polisen och barnskyddet. 

Kommunförbundet och FCG ska tillsammans utarbeta ett ca 4 timmar långt webinarium (ett seminarium på nätet) hösten 2018, där skyldigheterna enligt barnskyddslagen, polisens undersökningsprocess, undersökningen av barnet och mötet med och stödet till barnet under processen gås igenom.

LASTA- och Ankkuri-modellerna förbättrar enligt enkäten avsevärt flermyndighetsarbetet och hjälpen till barnet. Modellernas fortsatta funktion och utveckling bör säkerställas i alla de kommande landskapen i beredningen av vårdreformen.

Ankkuri är en modell för det yrkesövergripande arbetet med unga kriminella och LASTA är en modell för undersökningsprocessen vid misstankar om misshandel av barn och sexualbrott mot barn.

Den nu publicerade delrapporten är den första delen i rapportserien Maakunnallistuva lastensuojelu där kommunenkätresultaten granskas landskapsvis. Under år 2018 publiceras de landskapsvisa delrapporterna om resurserna i barnskyddet, tillgången till tjänsterna och de olika landskapens styrkor och utmaningar i utvecklingsarbetet till stöd för landskapens beredning av vårdreformen.