Sysselsättningskostnaderna i statistiken över kommunekonomin och i överföringskalkylerna för landskaps- och vårdreformen

När vård- och landskapsreformen träder i kraft i början av 2020 överförs omkring hälften av kommunernas nuvarande uppgifter och kostnader till de nya landskapen. Utöver social- och hälsovården och räddningsväsendet tar landskapen också över också vissa uppgifter som har nära anknytning till främjandet av sysselsättningen. År 2020 överförs också statsandels- och skatteinkomster från kommunerna till staten för finansieringen av landskapen.

Överföringskalkylen, där överföringen av kostnader och inkomster beräknas, är avgörande för att reformen ska lyckas

Genom överföringskalkylen sätts en klar gräns i euro mellan landskapsfinansieringen och de nya kommunernas ekonomi. Överföringskalkylen görs vid den tidpunkt då reformen träder i kraft. Från kommunernas statsandels- och skatteinkomster dras det då av ett belopp som motsvarar kostnaderna för de uppgifter som överförs till landskapen. Ju större kostnaderna är för de uppgifter som överförs till landskapen, desto större blir avdraget i kommunernas skatteinkomster.

Överföringskalkylen kommer att basera sig på Statistikcentralens statistik över kommunekonomin år 2018 och 2019

Kalkylen utgår då från kommunernas kostnader år 2018 och 2019 i kommunernas och samkommunernas driftsekonomi enligt uppgiftsklass (social- och hälsovård, undervisning och kultur etc.). Eftersom den slutliga överföringskalkylen görs på basis av genomsnittet för dessa två år, är det särskilt viktigt att se till att kostnaderna fördelas och statistikförs rätt år 2018 och 2019.

Kommunerna har många olika kostnader för främjande av sysselsättningen, bland annat för

• finansieringsansvaret för arbetsmarknadsstödet (lagen om utkomstskydd för arbetslösa)
• arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (särskild lag),
• ungdomsverkstäder (ungdomslagen),
• skyldigheten att ordna arbete för äldre (lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice),
• skyldigheten att ordna samservice och ledningen av den (lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen)
• främjande av arbetslösas hälsa (hälso- och sjukvårdslagen)
• verksamhet i sysselsättningssyfte för handikappade och arbetsverksamhet för handikappade (socialvårdslagen)

Utöver dessa sysselsättningsfrämjande skyldigheter gör kommunerna stora insatser i fråga om till exempel sysselsättning med lönesubventioner. Många kommuner betalar också kommuntillägg utöver den egentliga lönesubventionen. Kommuntillägg betalas ibland också inom annan verksamhet, till exempel arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Dessa statistikförs naturligtvis inom den verksamhet som de gäller.

Merparten av dessa kostnader är lätta att hänföra till rätt uppgiftsklass, uppgift och kostnadsslag. Den vanligaste uppgiften är ”verksamhet i sysselsättningssyfte”, som hör till social- och hälsovården. Det finns ändå vissa kostnadsposter, till exempel en del av sysselsättningskostnaderna, som är svåra att hänföra till rätt uppgiftsklass eller rätt uppgift.

Huvudprincipen för statistikföringen är att kostnaderna ska fördelas på olika uppgifter enligt verksamhetens art

Den statistiska indelningen motsvarar ändå inte nödvändigtvis kommunens egen förvaltningsstruktur. Ibland är de också svårt att entydigt slå fast verksamhetens art.

Främjandet av sysselsättningen i kommunen är ett vitt begrepp. En del av verksamheten hänför sig till socialväsendet, men en stor del till andra uppgifter, såsom näringsutveckling.

När kostnaderna för sysselsättningsfrämjandet statistikförs bör man beakta att all den nuvarande verksamheten i kommunerna inte hör till socialväsendet. Sysselsättningen främjas också inom andra sektorer eller som allmänt sysselsättningsfrämjande på ett område som har en egen uppgiftsklass i statistiken.

• Sysselsättningsutgifter som klart hör till en viss sektor (arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, ungdomsverkstäder, sysselsättning som kommunen är skyldig att ordna, främjande av arbetslösas hälsa, servicecenterverksamhet etc.) bör statistikföras i den uppgiftsklass (social- och hälsovård, undervisning, ungdomsväsendet, tekniska väsendet, förvaltning etc.) där utgifterna realiseras. Detta gäller också lönesubventioner.
• Administrativa kostnader i anslutning till sysselsättningsverksamheten, till exempel lönekostnaderna för sysselsättningskoordinatorer samt annan utveckling och projektverksamhet i anknytning till sysselsättningen hänförs till uppgiftsklassen ”Främjande av näringslivet” och där till uppgiften ”Främjande av den allmänna sysselsättningen i området”.

Sannolikheten för att statistikföringen blir korrekt är störst i kommuner där sysselsättningstjänsterna organisatoriskt hör till koncernförvaltningen. I de kommuner där sysselsättningsfrågorna utgör en del av social- och hälsovården, bör särskild vikt fästas vid att kostnaderna fördelas rätt i statistiken över kommunekonomin.​​​​​​