En förlängning av läroplikten löser inte problemen

Nedskärningarna i den statliga utbildningsfinansieringen under 2010-talet har på senare tid upprepade gånger varit på tapeten. Partierna verkar ha fått upp ögonen för följderna av de nedskärningar som genomförts under de två senaste valperioderna.

Det är ändå motstridigt att den huvudsakliga uppmärksamheten inte har riktats på att korrigera eller förebygga de problem som nedskärningarna orsakar. I stället för att man skulle ta itu med grundorsakerna till problemen verkar den huvudsakliga uppmärksamheten riktas på att tackla problemen i efterhand.

Man har bland annat föreslagit att läroplikten skulle förlängas till gymnasie- och yrkesutbildningen på andra stadiet. En utbildning på andra stadiet som, i likhet med grundskolan, skulle vara obligatorisk och avgiftsfri för alla är ändå en dyr lösning och den löser inte de centrala problemen. Eftersom det alltid finns fler viktiga behov än det finns resurser för, måste de knappa skattemedlen kanaliseras effektivt.

Enligt Statistikcentralens uppgifter för år 2000, fortsatte 10 procent av dem som avslutat sin grundläggande utbildning inte till examensinriktade studier under samma år. År 2017 var denna andel 5,7 procent (3 298 unga). Av dem fortsatte dock närmare hälften till påbyggnadsundervisningen inom den grundläggande utbildningen eller till en förberedande utbildning. Totalt 1 764 unga blev helt utan studieplats det året de avslutat sin grundläggande utbildning. Det förekommer också avbrutna studier, även om avbrotten på andra stadiet har minskat betydligt.

Det verkar som om alla elever inte skulle uppnå tillräckliga färdigheter för fortsatta studier under den grundläggande utbildningen. Stöd- och handledningsåtgärder som riktas till dessa elever bör vidtas i ett tillräckligt tidigt skede. Lyckligtvis kan unga med utslagningsrisk och risk för avbruten skolgång i allmänhet identifieras redan under den grundläggande utbildningen. För det här stödet måste staten kunna säkerställa tillräckliga ekonomiska resurser.

Istället för ett tvång som gäller hela ungdomsåldersklassen lönar det sig att rikta åtgärder och tilläggsresurser till unga med utslagningsrisk i ett så tidigt skede som möjligt. Kunde man satsa på den nuvarande grundläggande utbildningen genom att återinföra den statsandelsfinansiering på över 500 miljoner euro som dragits av i samband med statens nedskärningar?

Bara nedskärningen i finansieringen av gymnasieutbildningen är i år 120 miljoner euro – för att inte tala om nedskärningarna i finansieringen av yrkesutbildningen.  En förlängning av läroplikten skulle medföra tilläggskostnader på cirka 185 miljoner euro. Detta skulle dock inte ge undervisningen några tilläggsresurser alls, och skulle därmed inte ingripa i grundorsakerna till problemen. I en värld av begränsade resurser är det bättre att kanalisera de knappa resurserna till att stärka det nuvarande systemet, inte till att bryta ner det.

Kyösti Värri, sakkunnig

Finlands Kommunförbund

Aki Holopainen, ordförande

Privatskolornas Förbund