Ny utredning – landsbygdens infrastrukturtjänster behöver kompetenta disponenter

Det behövs nya experter för förvaltning och praktisk väghållning för vattenandelslag och väglag som ansvarar för privata vägar. Det finns redan ett antal utbildade vägdisponenter på olika håll i landet, men det är fortfarande få som erbjuder förvaltningstjänster för vattenförsörjning och det saknas en systematisk utbildning. Det finns ett behov av dessa tjänster, men eftersom det sällan beräknas något värde för medlemmarnas eget talkoarbete upplever många aktörer att tröskeln är hög för att betala för sakkunnigtjänster.

Nätverket Landsbygdens INFRA, som koordinerats av Kommunförbundet och finansierats av Jord- och skogsbruksministeriet, lät göra en utredning som kartlade väglagens och vattenandelslagens förfaranden, behov och vilja att anlita externa experter. Uppgifterna samlades in under våren 2019 med hjälp av en enkät. Drygt 131 vattenandelslag och 236 väglag från olika håll i landet svarade på enkäten. Därtill frågade man företagare som erbjuder disponenttjänster inom något av infrastrukturens delområden om deras uppfattningar om utvecklingen och utbildningsbehov.

Utredningen fokuserade på organisationernas förvaltning, det vill säga den administrativa skötsel som lagstiftningen kräver, inklusive ekonomiförvaltningen. Man fick också in uppgifter om användningen och behovet av tjänster för planering, byggande och underhåll.

Ungefär en fjärdedel av de vattenandelslag som svarade på enkäten sköter sin uppgift genom talkoarbete och genom att betala ut kostnadsersättningar åt medlemmar som sköter olika uppgifter. En tredjedel av andelslagen köper en del av de tjänster som de behöver. Andelslagen har en mycket liten budget. I vattenandelslag med färre än hundra anslutna fastigheter är de årliga medianutgifterna endast drygt 2 000 euro. I andelslag med över 500 anslutna fastigheter låg mediankostnaderna på knappt 60 000 euro.

Andelslagen har beredskap att inhämta kompetens också utanför medlemskåren, men tröskeln att använda avgiftsbelagda tjänster är hög eftersom det sällan beräknas något värde för eget talkoarbete. Samma fenomen syns också i väglagens svar.

Inom väglagen sköts administrativa ärenden i huvudsak av vägdelägarna själva genom talkoarbete, mot kostnadsersättningar eller arvoden. Mer än en femtedel av väglagen betalar ingenting för skötseln av administrativa ärenden. Kostnadsersättningar betalas ut till vägdelägarna i 29 procent av väglagen.

Den årliga budgeten för de väglag som svarat på enkäten är i medeltal drygt 6 000 euro och andelen administrativa kostnader är i medeltal 10 procent av det.  Utgående från enkätsvaren är förvaltningen av vägar och fastställningen av vägenheter just nu främst köpta tjänster. Därtill nämns stöd vid upphandlingar och ekonomiförvaltning ofta.

Utbildningen av disponenter inom infrastruktur behöver utvecklas

Disponentutbildningar med standardiserat innehåll erbjuds regelbundet till dem som är intresserade av förvaltning av vägar. Någon enhetlig utbildning för förvaltning av vattenandelslag har inte funnits tillgänglig, men andra utbildningar om ämnet har redan i flera år anordnats av olika instanser.

Utbildningsbehov kunde identifieras inom samtliga verksamhetsområden i enkäten. Inom alla sektorer lyfte man fram vikten av utbildning inom administration och lagstiftning som styr verksamheten, samt upphandlingar och konkurrensutsättning. Även utbildningar i planering av diknings- och väghållningsåtgärder efterlystes. Största delen av dem som svarade på enkäten ansåg att ett lämpligt antal närstudiedagar för en utbildning som ger behörighet inom ett delområde är 6–9 dagar.

En möjlighet till utbildning för disponenter inom infrastruktur är yrkes- och specialyrkesexamina. De kan byggas upp så att man om man så vill kan fokusera på vissa alternativ (vägar, dikning, vattenförsörjning) eller inkludera alla delområden. Vid högskolor kan man i sin tur anordna specialutbildningar för dem som avlagt examen och redan är ute i arbetslivet. Utöver läroanstalter kan utbildningen anordnas också av någon annan erkänd aktör inom sektorn. Den nuvarande utbildningen av vägdisponenter ordnas exempelvis av Vägföreningen i Finland.

Producenterna av disponenttjänster visar genom sina svar att det inte är möjligt att genomföra utbildningen helt och hållet med deltagaravgifter, eftersom viljan att betala för utbildningen inte är tillräckligt stor. Den bästa finansieringslösningen för utbildningen av disponenter inom underhållet av samhälleligt viktig infrastruktur kunde vara en finansieringsmodell i samma stil som den nuvarande utbildningen för vägdisponenter. Enligt den modellen anvisar det ansvariga ministeriet medel i statsbudgeten för den här typen av kompetensutveckling inom sektorn.

Rapporten Maaseudun infraisännöinti – kehittämistarpeet, edellytykset ja toimenpide-ehdotukset går att ladda ner gratis på Kommunförbundets bokhandel på webben.

Det fördes också en diskussion om disponenttjänster för landsbygdens infrastruktur i Kommunförbundets MaaseutuLIVE-sändning 7.10.2019, på basis av rapporten. En inspelning av sändningen går att se här. (på finska)