I kommunsektorn behövs kundperspektiv när mobilitetstjänster utvecklas i glesbygden

Finalisten i kommuninnovationstävlingen Klash, konsortiet Kaikki kyytiin (Alla med), håller som bäst på att bereda en kartläggning av nya sätt att kombinera mobilitetstjänster i glesbygden för att kunna utveckla tjänsterna. I kommunsektorn hoppas man att kartläggningen ska kunna användas för att strukturera de splittrade mobilitetstjänsterna i glesbygden.

I Klash-tävlingens samarbetskommun Janakkala väcker kartläggningen intresse, men man är mycket medveten om utmaningarna med projektet. ”I glesbygden är utvecklingen av mobilitetstjänsterna en stor satsning och för att lyckas krävs ett friktionsfritt samarbete mellan flera aktörer”, säger Ismo Holstila, livskraftschef i Janakkala. ”Det räcker inte med en kartläggning eller en innovation som utarbetats utgående från den, någon måste också ta den i användning”, säger Holstila.

Kim Venesjärvi, kollektivtrafiksamordnare i Tavastehusregionen är på samma linje med Holstila. ”Att mata in transportuppgifter i vilket system som helst kräver en hel del arbetstimmar. Ju mer ansvaret för användningen av systemet sprids, desto fler måste lära sig hur det används”, säger Venesjärvi. ”Kommunen kanske inte har resurser för sådan inlärning och det är kanske inte heller ekonomiskt möjligt att anställa någon för uppgiften.”

I utvecklandet av mobilitetstjänsterna möts med andra ord teknologiska och ekonomiska utmaningar, bland annat. Vissa tjänster har kommunen lagstadgad skyldighet att tillhandahålla, men service på en sådan ”miniminivå” gör nog inte kommunen attraktiv, anser Holstila. ”En njugg inställning från kommunens sida är jobbig för kommuninvånarna,” säger Holstila. ”Även om man kan ordna med lagstadgade transporter såsom skolskjuts så är transporter exempelvis till dagverksamhet eller bastubad också viktiga och stödjer den mentala hälsan hos de kommuninvånare som behöver sådana transporter.”

När man tar i bruk nya lösningar är det viktigt att beakta den så kallade slutanvändarens betydelse. Slutanvändare är i detta fall kommuninvånare som önskar skjuts. Det finns människor i alla åldrar och i många olika livssituationer bland kommuninvånarna. ”Vissa kommuninvånare varken kan eller klarar av att använda digitala applikationer för att beställa skjuts”, säger Holstila. ”I sådana fall har ett samtal till kommunens ”skjutscentral” hittills varit den form av service som möter kommuninvånarnas behov bättre än en teknisk lösning.”

Varför kan man inte låta nuvarande tjänster få vara som de är? Svaret på denna fråga kan i första hand sökas bland kommunernas sparåtgärder. Kostnaderna för mobilitetstjänsterna i kommunernas måste minska, men utan att göra allt för mycket avkall på kommuninvånarnas välmående och möjligheter att få skjuts. ”Ett framgångselement i utvecklingsarbetet ser jag bland annat i hur vi gestaltar mobilitetstjänsterna och utnyttjar data som behövs för att tillhandahålla tjänsten. Ett helt konkret förslag ser jag till exempel i samordnandet av skolornas terminsplanering och transportbolagens tjänster samt möjligheten att sammankoppla avtalen för alla aktörer som erbjuder färdtjänster”, säger Holstila.

Hur ser då en lyckad tjänst ut? ”Det är när servicen fungerar på ett ändamålsenligt sätt, det vill säga när barn kommer till skolan och hem utan att missa skjutsen, och när en sjuk person hinner till sjukhuset utan att missa den avtalade tiden för ingreppet”, säger Holstila. ”Eller när en äldre person få sina mediciner med den beställda skjutsen.”

Kartläggningen av mobilitetstjänsterna i glesbygden som färdigställs inom ramen för innovationstävlingen Klash kommer att publiceras i ett webbinarum 21.1.2021 till hela kommunfältets förfogande.