Kommunplanssimulering visar: generalplanen behövs också i framtiden

Resultaten från simuleringen med en enda kommunplan har publicerats. I ett projekt som genomfördes i samarbete mellan Kommunförbundet, Miljöministeriet och kommunerna simulerades en modell med en enda kommunplan för olika situationer i planeringen av markanvändningen i fem olika kommuner. Simuleringen visade att modellen med en kommunplan inte lämpar sig för alla.

Enligt modellen som testades i simuleringen slås kommunernas generalplaner och detaljplaner ihop till en enda kommunplan där man kan lägga fram utvecklingsprinciper för styrningen av markanvändning och byggande på allmän nivå samt bestämmelser som styr genomförandet. Utöver testning av modellen övervägde man i projektet på vilka andra sätt kommunernas planläggning kunde göras smidigare.

Modellen med en enda kommunplan skulle försämra kontinuiteten och förutsägbarheten

Det största problemet med modellen ansågs vara att den allmänna planeringens ställning försvagas i planeringssystemet. Kommunplanens utvecklingsprinciper ansågs inte vara ett tillräckligt starkt verktyg för långsiktig styrning av samhällsstrukturen. Generalplanläggning behövs fortfarande, i synnerhet i områden som är tätt bebyggda eller ska byggas tätt. I nuläget utgör generalplanen detaljplanens stomme. I simuleringen upplevde man att beslutsfattandet kan försvåras om man inte har kommit överens om stora frågor eller förbundit sig till dem på lång sikt på generalplansnivå. Prognostiseringen av den kommunala ekonomin – investeringar och driftsutgifter i anslutning till genomförandet och upprätthållandet av planen – försvåras om möjligheten till planmässig programmering försvagas. Detta påverkar också privata aktörers möjligheter att förutse hur egna projekt kan genomföras och schemaläggas.

Modellen med en enda kommunplan kan fungera i områden där trycket att bygga nytt är lågt

Vid simuleringen identifierades också möjligheter i anslutning till modellen, såsom att strategiska och detaljerade frågor kan behandlas i samma process. Detta ansågs å andra sidan också försämra förståelsen av planeringen, om deltagarna och beslutsfattarna inte får en bild av vilka frågor som avgörs i vilket skede. Slutresultatet ansågs dock vara att modellen med en enda kommunplan kan vara ett användbart redskap i glesbygdsområden och andra områden där antalet ändringar i byggandet och markanvändningen är litet eller ändringarna sker långsamt. Modellen med en enda kommunplan kan ge flexibilitet också i sådana situationer där behovet av planering endast gäller frågor som är tydligt avgränsade, och alla planeringsfrågor inte behöver belysas.

Botemedlet är digitalisering, uppmjukande av planhierarkin och minskning av den fördröjning som besvär orsakar

De kommuner som deltog i projektet var eniga om att digitaliseringen, de arbetsredskap som utvecklas och den förbättrade informationshanteringen i vilket fall som helst kommer att ha en avgörande inverkan på kommunernas planläggning och möjligheter att göra processerna smidigare i planeringsarbetet, växelverkan och konsekvensbedömningen. Uppgifterna på olika plannivåer borde förtydligas och för att undvika överlappningar borde det tydligt fastställas vad som ska avgöras på vilken nivå. Den hierarkiska tröskeln mellan generalplanen och detaljplanen kunde sänkas genom att man i vissa situationer tillåter en sammanslagning av generalplansprocesser och detaljplansprocesser. Ett annat sätt är att smidigt men kontrollerat genomföra ändringar ”nerifrån uppåt”, genom att utvidga möjligheten att göra upp en detaljplan som avviker från generalplanen. Det vore också bra att reda ut om besvärsprocesser som gäller olika plannivåer men samma ärende kan kombineras för att minska den fördröjning som ändringssökande leder till. Den praktiska verksamheten förutsätter dessutom att bestämmelserna om planläggning och genomförande även i fortsättningen är en fungerande helhet.

Läs mer om revideringen av markanvändnings- och bygglagen här.