Kimitoöns kommundirektör Erika Strandberg: kommunens framtid behöver byggas över fullmäktigeperioderna

Kuva: Mathias Lönnström

I Kommunförbundets program Nya hållbara kommuner har man ur utvecklingsperspektiv identifierat de centrala utmaningarna och möjligheterna när det gäller att bygga socialt, ekonomiskt, ekologiskt och teknologiskt hållbara kommuner. I den här intervjuserien frågar vi kommundirektörerna hur dessa fenomen kommer till uttryck i hela kommunsektorn.

– Tvåspråkigheten på Kimitoön är en stark del av kommunens kultur och det har lyfts fram som en styrka också i kommunens strategi, berättar Kimitoöns kommundirektör Erika Strandberg.

I vardagen medför tvåspråkigheten i kommunen tidvis också utmaningar. Även om kommunens kommunikation och till exempel fullmäktiges föredragningslistor utarbetas på två språk, är det i servicesituationer som de språkliga prioriteringarna blir synliga när det gäller kommuninvånare med olika modersmål.

– Jag tänker mig att det kommer att vara viktigt att identifiera tvåspråkigheten och i och med det erbjuda tjänster på bägge inhemska språken också efter social- och hälsovårdsreformen. Till exempel i Egentliga Finlands välfärdsområde håller man på att utveckla ett centralförvaltningsområde där tvåspråkigheten på Kimitoön, i Pargas och det svenska Åbo har beaktats.

Kommunen skapar försökskultur

På Kimitoön, som har cirka sjutusen invånare, har man trots kommunens ringa storlek fördomsfritt tagit i bruk olika digitala plattformar, även om de program som stora städer använder ställvis kan visa sig vara svåra att använda i en liten kommun. Enligt Strandberg är också projektkunskapen på Kimitoön god.

– Kommunens egen aktivitet har en stor roll i utvecklingsarbetet. Också en liten kommun kan om den så vill vara smidig och experimentera, säger Strandberg.

En liten kommun kan söka stöd för försökskulturen också i olika kommunnätverk. Strandberg påminner också om vikten av att dela med sig av god praxis i kommunsektorn.

– Samarbete behövs också för att främja målen för kunskapsbaserad ledning och hållbar utveckling. Det vore fint om det vid utvecklandet av kommunen skulle vara möjligt att vara kreativ utöver de obligatoriska uppgifterna.

Säsong innebär vissa särdrag för små kommuner

Kimitoön är i enlighet med sitt namn en skärgårdskommun. Många svenskspråkiga och tvåspråkiga kommuner är skärgårdskommuner. Skärgården är en förenande faktor, men samtidigt innebär till exempel kommunernas varierande läge i förhållande till tillväxtcentrum olika prioriteringar i deras verksamhetsmiljöer.

– Kimitoön samarbetar med Pargas stad, en annan tvåspråkig och skärgårdsbetonad kommun i Egentliga Finland, i synnerhet i frågor som gäller miljö och språk. I näringsfrågor vänder sig Pargas däremot till Åbo stad, säger Strandberg.

Tack vare skärgården är ett av Kimitoöns särdrag också de årliga säsongsperioderna som stärker turistbranschen. Strandberg lyfter fram hur de säsongsmässiga förhållandena borde beaktas bättre också i finansieringsgrunderna för byggandet av infrastruktur. De vägsträckor där en kombination av tung trafik, cyklister och husvagnskombinationer rör sig samtidigt under högsäsongen, borde utvecklas.

– Jag understöder en särskild kvot för sådana infrastrukturprojekt som främjar den lokala livskraften också i små kommuner, säger Strandberg.

På Kimitoön har de olika säsongerna också inneburit att man blivit medveten om den växande bristen på kompetent arbetskraft inom turism. Det har visat sig vara svårt att hitta kompetenta restaurangarbetare, såsom kockar. För att förbättra tillgången på kunnig personal har man på Kimitoön bland annat samarbetat med lokala skolor vid rekrytering, och skapat nätverk till exempel mellan företagare inom turism och kockstuderande. Även digitaliseringen för med sig nya nätverksmöjligheter.

– Jag tänker mig att byggandet av framtiden för en liten kommun är långsiktigt och att beslutsfattarnas arbete bör ske med framförhållning och sträcka sig över fullmäktigeperioderna. Beslutsfattandet är långsamt, men om bra beslut fattas lite åt gången betyder det mer än snabba avgöranden.

Text Aino Lappalainen