Kommunförbundets rapport över välfärdsområdesvalet publicerad — i valet favoriserades kandidater från den egna kommunen

Enligt Kommunförbundets nya rapport över välfärdsområdesvalet gavs fler än tre röster av fyra till en kandidat från den egna kommunen.

Andelen röster varierade avsevärt mellan välfärdsområdena. I Vanda-Kervo välfärdsområde gavs 92,9 procent av rösterna till en kandidat från den egna staden. Även i Kymmenedalens välfärdsområde favoriserade över 90 procent en kandidat från den egna kommunen. Den andra ytterligheten utgörs av Egentliga Finlands välfärdsområde där andelen röster som gavs till en kandidat från den egna kommunen var 66,5 procent.

”Antalet kommuner inom välfärdsområdet hade en tydlig inverkan på hur mycket man röstade på kandidater från den egna kommunen. Ju fler kommuner det finns i välfärdsområdet, desto mindre andel av rösterna har de kandidater som bor i samma kommun i regel fått”, säger Marianne Pekola-Sjöblom, forskningschef vid Kommunförbundet.

Koncentrationen eller spridningen av rösterna inom välfärdsområdena förklaras delvis också av antalet kandidater i kommunerna i området, partibakgrunden, hur kända kandidaterna är och i vissa områden också av modersmålet.

”I synnerhet i de mindre kommunerna har också oron för vad som i framtiden händer med social- och hälsovårdstjänsterna i den egna kommunen påverkat väljarnas röstningsbeslut och ofta lett till att man i hög grad röstat på en kandidat i den egna kommunen”, bedömer Pekola-Sjöblom.

Drygt en fjärdedel av ledamöterna i välfärdsområdesfullmäktige är kommunala ordförande

Av de nya ledamöterna i välfärdsområdesfullmäktige hade sammanlagt 393 en ordförandepost i antingen kommunfullmäktige eller -styrelse. De utgör 28,5 procent av alla ledamöter i välfärdsområdesfullmäktige.

Av de invalda ledamöter som har kommunala ordförandeposter är 99 ordförande för kommunstyrelsen och 100 ordförande för kommunfullmäktige. Ordförandena för såväl kommunstyrelsen som kommunfullmäktige valdes till välfärdsområdesfullmäktige i hela 43 kommuner.

Heltids- och deltidsanställda kommunala ordföranden har en stark representation i välfärdsområdesfullmäktige

I 192 kommuner valdes minst en kommunal ordförande till välfärdsområdesfullmäktige.

”Det största antalet kommunala ordföranden valdes från Lahtis och Tammerfors, sammanlagt åtta från båda städerna”, säger Pekola-Sjöblom.

Enligt Kommunförbundets uppgifter hade 29 personer (dvs. 74 procent) som sköter kommunala förtroendeuppdrag på deltid eller heltid ställt upp som kandidater i välfärdsområdesvalet. Merparten (90 procent) av de kommunala ordförande på hel- eller deltid som kandiderade valdes till ledamöter i det egna välfärdsområdets fullmäktige.

”De kommunala ordförandena är starkt representerade i de nya välfärdsområdesfullmäktige”, säger Pekola-Sjöblom.

I små kommuner röstade man aktivare

Valdeltagandet var högst i kommunerna med mindre än 2 000 invånare, 51,9 procent. Lägst var deltagandet i städer med över 50 000 invånare, 46,1–46,2 procent.

”Vi kunde se samma trend också i kommunalvalet i juni 2021, också då röstade man aktivare i de små kommunerna”, säger Pekola-Sjöblom.

Valdeltagandet steg över 50 procent i endast tre välfärdsområden

I välfärdsområdesvalet röstade sammanlagt 47,5 procent av de röstberättigade. Valdeltagandet översteg 50 procent endast i tre välfärdsområden: Österbotten (53,9), Mellersta Österbotten (51,1) och Södra Österbotten (50,4). Valdeltagandet var klart lägst inom Vanda-Kervo välfärdsområde (39,3 procent).

Befolkningen i de största städerna i välfärdsområdena utgör i många områden minst hälften av befolkningen i hela området. Därför har de största städerna en stor betydelse för valdeltagandet i hela välfärdsområdet.

I de största städerna varierade valdeltagandet från 38,1 procent i Vanda till 49,9 procent i Karleby. Utöver Karleby var valdeltagandet i Tammerfors, Åbo och Seinäjoki drygt 49 procent.

”I Kouvola och Tammerfors var valdeltagandet något högre än inom hela välfärdsområdet. Den andra ytterligheten är Vasa, där valdeltagandet var drygt fem procentenheter lägre än inom hela välfärdsområdet”, säger Pekola-Sjöblom.