Den traditionella nämndmodellen, där nämnder ansvarar för beredningen av ärenden och beslutsfattandet inom den egna sektorn, har länge varit populär i synnerhet i stora kommuner. Denna modell används i 91,5 procent av kommunerna, men det finns också kommuner som använder alternativa sätt för att strukturera sina organ.
Ett alternativ till den traditionella nämndmodellen är utskottsmodellen, där beslutanderätten koncentreras till fullmäktigeledamöterna och deras ersättare. Utskottsmodellen betonar fullmäktigeledamöternas politiska ansvar och delaktighet i beslutsfattandet. Denna modell används dock endast i 20 kommuner, vilket motsvarar cirka 7 procent av alla fastlandskommuner. Det finns två olika versioner av utskottsmodellen i kommunerna: utskott med beslutsfattande kompetens och utskott med rådgivande kompetens.
Därtill använder sig fem kommuner av modellen fullmäktige-kommunstyrelse, där antalet organ har reducerats till ett minimum, och kommunstyrelsen har getts i uppgift att sköta uppgifter som vanligtvis delegeras till nämnder, i den mån lagen tillåter detta. Denna modell används bara i små kommuner.
Det här framgår av Santeri Lajunens rapport Kuntien moninaiset toimielinrakenteet 2024 – Uutta kunnista 4/2024. I publikationen undersöks de olika typerna och sammansättningen av kommunala organ på det finländska fastlandet, samt förändringarna i dessa enligt situationen i maj 2024.
De kommunala strukturerna har blivit betydligt lättare de senaste årtiondena. År 1993 fanns det fler än 3 100 nämnder i Finland, medan det idag finns färre än 900. Antalet nämnder har minskat med mer än 2 200, vilket innebär en minskning med mer än 70 procent. Delvis förklaras utvecklingen av att antalet kommuner på fastlandet har minskat med en tredjedel i och med kommunsammanslagningar. Antalet nämnder omfattar inte de revisions- och valnämnder som är obligatoriska för kommunerna.
År 2024 har fastlandskommunerna i medeltal 2,7 behovsprövade nämnder per kommun. År 2017 var motsvarande siffra 3,2. Denna utveckling beror både på kommunsammanslagningar, välfärdsområdesreformen och andra åtstramningar av strukturerna.
Förändringarna i nämndernas strukturer återspeglas också i antalet förtroendevalda. År 2024 finns det sammanlagt cirka 19 200 förtroendevalda i fastlandskommunerna. Det är 51 procent mindre än 1993. Det finns 8 859 fullmäktigeledamotsposter, 2 577 kommunstyrelseposter och 7 787 poster i olika nämnder.
I synnerhet antalet nämndposter har minskat avsevärt: På 30 år har de minskat med mer än 66 procent.
Trots att det totala antalet nämnder har minskat, har det även tillkommit nya typer av nämnder, och till exempel antalet välfärds- och livskraftsnämnder har ökat. Det finns skillnader i uppgiftsområdena för de här nämnderna, men vanligtvis kombinerar välfärds- och livskraftsnämnder verksamhetsområden som traditionellt varit separata, och gör dem till större helheter än tidigare. Genom att ändra på nämndernas uppgiftsområden försöker man svara på de ändringar som sker i kommunernas uppgifter och roller.
Antalet gemensamma organ, såsom gemensamma nämnder, har varit stabilt. Det finns 121 av dem i 84 kommuner. Gemensamma nämnder finns särskilt i mindre kommuner som samarbetar med grannkommunerna inom frågor som avfallshantering, miljö- och hälsoskydd och kollektivtrafik.
Santeri Lajunens rapport Kuntien moninaiset toimielinrakenteet 2024 – Uutta kunnista 4/2024 kan laddas ner på Kommunförbundets sida för publikationer. I arbetet med rapporten gick forskaren igenom samtliga fastlandskommuners förvaltningsstadgar och de organ som finns fastslagna i dem. I början av 2025 kommer Kommunförbundet att granska organstrukturen för den kommande mandatperioden.
Kommunförbundet samordnar ett nätverk för översättare i kommunsektorn. Nätverket har också ett diskussions- och mötesforum på Teams.