Från och med 2026 ansvarar kommunen inte längre för all avfallshantering i fråga om avfall från boende

I december 2024 antog riksdagen ett förslag till ändring av avfallslagen som senast vid ingången av 2026 begränsar kommunens ansvar för hanteringen av avfall som uppkommer vid boende. Genom den ändring av avfallslagen som trädde i kraft 1.1.2025 avgränsas kommunens ansvar för avfallshanteringen så att ansvaret för hanteringen överförs från kommunen till avfallsinnehavaren i fråga om avfall från institutionsboende och från verksamhetsenheter som tillhandahåller boendeservice och därtill anslutna social- och hälsovårdstjänster samt vid behov andra kringtjänster för boende. 

Kommunens ansvar för avfall från boende kommer i framtiden huvudsakligen att begränsas till avfall från hushåll och fritidsbostäder. Syftet med ändringen har varit att öppna avfallsmarknaden. Genom ändringen slopas det nuvarande i 32 § i avfallslagen använda begreppet avfall som uppkommer vid boende, som tillämpats som grund för ansvarsfördelningen, och man övergår till att använda begreppet avfall från hushåll.

Även en person som bor i en boendeenhet som tillhandahåller social- och hälsovårdstjänster utgör i själva verket ett hushåll. Därför har det i paragrafen separat uteslutits från kommunens avfallshanteringsansvar att ordna hanteringen av avfall från sådana företags eller sammanslutningars verksamhetsenheter som producerar social- och hälsovårdstjänster eller från fängelser, försvarsmaktens inkvarteringskaserner, förläggningar eller annat motsvarande institutionsboende. 

Om kommunen driver institutionsboendet är det dock fråga om kommunalt avfall som uppkommer inom kommunens förvaltnings- och servicefunktioner och som hör till kommunens avfallshanteringsansvar. Eftersom Helsingfors stad har särskild rätt att ordna social- och hälsovårdstjänster samt räddningsverksamhet, gäller ändringen inte ifrågavarande enheter för serviceboende om de drivs i stadens regi.

Förändringen är historisk, eftersom kommuninvånarna aldrig tidigare har ansetts ha olika ställning enligt avfallslagen utgående från boendesättet eller den som tillhandahåller boendet. Det skapar ett nytt gränssnitt för tolkningar av vilket slags boende som i sista hand är institutionsbaserat och vilket boende som ordnas av en sammanslutning eller ett företag för social- och hälsovårdstjänster, där sådana tjänster också erbjuds. 

Ändringen av kommunens ansvar för hanteringen av avfall från boende tillämpas enligt övergångsbestämmelsen i lagen från och med ingången av år 2026. Förändringen sker samtidigt som kommunens ansvar för att ordna hanteringen av kommunalt avfall inom välfärdsområdet upphör. I övergångsbestämmelsen infördes dock möjligheten för de avfallsinnehavare som berörs av ändringen att säga upp avtalet om kommunens avfallshanteringstjänster genast efter att lagen trätt i kraft vid ingången av 2025. Kommunen ska underrättas skriftligen om uppsägningen av avtalet minst sex månader i förväg.

Detta innebär att till exempel en privat producent av social- och hälsovårdstjänster i fråga om den fastighet som producenten förvaltar skulle kunna lösgöra sig från den kommunala avfallshanteringstjänsten tidigast 1.7.2025. Å andra sidan bör den lösgöra sig senast 31.12.2025. Om uppsägningen görs 31.1, upphör kommunens service 1.8.2025. I övergångsbestämmelsen anges separat att kommunens ansvar för ordnandet av avfallshanteringen upphör när den avfallshantering som avfallsinnehavaren ordnar inleds i enlighet med den anmälan som denne har gjort. 

Dessutom innebär ändringen att de boende i enheter för serviceboende och institutionsboende, till exempel boende vid förläggningar, inte längre kommer att ha rätt att använda de ofta grundavgiftsbelagda tjänster som kommunens invånare erbjuds, såsom avfallsrådgivning, eller avgiftsfri insamling av farligt avfall, läkemedelsinsamling på apotek eller andra avgiftsfria tjänster vid avfallsstationer. Utmaningen för kommunen är att det är nästan omöjligt att övervaka användningen i fråga. Avfallshanteringen för dessa boende kan inte heller längre bestämmas i avfallshanteringsföreskrifter eller i kommunens taxa på samma sätt som för så kallat normalt boende. 

Vid samma lagändring fogades till 32 § 1 mom. 3 punkten i avfallslagen ett omnämnande av överenskommelse. Kommunen ska ordna hanteringen av sådant kommunalt avfall från affärslokaler som innehavaren av affärslokalen och fastighetsinnehavaren har kommit överens om att samla in på fastigheten tillsammans med avfall från hushåll och kommunens förvaltnings- och servicefunktioner. Detta har varit en allmän praxis även hittills, men ändringen understryker att det behövs en överenskommelse i frågan och att saminsamling inte kan förpliktas för en verksamhet som står utanför kommunens ansvar. I lagen föreskrivs det dessutom om att Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) är marknadskontrollmyndighet enligt EU:s batteriförordning.