Gymnasiefinansieringen – tänk om kommunerna tänkte om

Gymnasiefinansieringen – tänk om kommunerna tänkte om

Tidigare i höst skrev jag ett blogginlägg om finansieringen av gymnasieutbildningen utgående från de senaste kostnadsuppgifterna, dvs. uppgifterna för 2019. Situationen har varit mycket svår under flera år, eftersom finansieringssystemet för gymnasieutbildningen numera täcker endast en del av de verkliga kostnaderna för gymnasieutbildningen.

Staten skär ner finansieringen för gymnasieutbildningen via lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. År 2020 har finansieringen för gymnasieutbildningen skurits ner med omkring hundra miljoner euro genom en minskning av det genomsnittliga priset per enhet med 996,13 €/studerande.

Regeringen har under hösten 2020 överlämnat flera propositioner om ändring av lagen om undervisnings- och kulturverksamhet (t.ex. RP 132/2020, RP 173/2020 och RP 174/2020). Regeringen har dock inte föreslagit att den direkta nedskärningen av finansieringen för gymnasieutbildningen ska slopas. Därmed skär staten ner finansieringen för gymnasieutbildningen med omkring hundra miljoner euro också år 2021.

Det verkliga dimensioneringsproblemet gäller finansieringen

De som inte känner till verkligheten i finansieringen för gymnasieutbildningen talar ibland om till exempel olika personaldimensioneringar. Det är då i allmänhet fråga om en typisk deloptimering som bara syftar till att trygga kortsiktiga förmåner för den egna referensgruppen. Det verkliga dimensioneringsproblemet inom gymnasieutbildningen gäller nämligen finansieringen: också år 2021 dimensionerar staten finansieringen av gymnasieutbildningen så att den blir omkring hundra miljoner mindre än vad ordnandet av utbildningen förutsätter.

En årlig nedskärning på hundra miljoner euro kan ibland vara svår att gestalta. Hundra miljoner euro motsvarar finansieringen av utbildningen för cirka 15 000 gymnasiestuderande under ett år. Det är fråga om finansiering av studierna för en gymnasieåldersklass i alla gymnasier i Satakunta, Birkaland, Södra Savolax, Norra Karelen, Norra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten, Kajanaland och Lappland.

Det är tur att kommunerna har en hög bildningsambition. Kommunerna har vant sig vid att axla ansvaret när staten tummar på sitt eget finansieringsansvar. De har inte gått med på att köra ner gymnasieutbildningen enligt det exempel som staten visat. Kommunerna har räddat gymnasieutbildningens kvalitet och tillgången till den genom att höja sin finansieringsandel ytterligare. Samtidigt har man ofta tryggat verksamheten i de högre klasserna inom den grundläggande utbildningen.

Tänk om...

Ibland blir det aktuellt med kontrafaktisk historia. Det är intressant att fundera på hur det hade gått eller hur det skulle gå med gymnasieutbildningen om kommunerna inte fyllde ut statens nedskärningar. Tänk om kommunerna gick samma väg som staten och skar ner finansieringen för gymnasieutbildningen. Tänk om kommunerna utöver sin finansieringsandel på 460 miljoner euro inte drygade ut finansieringen med 100 miljoner.

Kartan ovan utvisar finansieringsunderskottet enligt antalet studerande. Beräknat enligt det genomsnittliga priset per enhet skulle finansiering saknas för ett antal studerande som motsvarar en åldersklass norr om linjen Egentliga Finland och Södra Karelen. Saken kan åskådliggöras också på andra sätt.

Om kommunerna finansierade endast sin lagstadgade andel av gymnasieutbildningen och inte lade till hundra miljoner, skulle gymnasierna ha runt 1 500 färre lärare. Hur är det då med gymnasienätet? De 125 till sina kostnader minsta gymnasierna hade år 2019 faktiska kostnader till ett sammanlagt belopp av hundra miljoner euro. Gymnasienätet och tillgången till utbildning skulle se helt annorlunda ut om en tredjedel av gymnasierna fattades.

Eftersom finansieringssystemet för gymnasieutbildningen i princip är kostnadsbaserat, skulle finansieringen för gymnasieutbildningen utan tilläggskompensation från kommunerna minska för alla utbildningsanordnare med två års fördröjning. Också samkommuner och privata anordnare av gymnasieutbildning skulle hamna i ännu större finansiella svårigheter än nu.

Kommunernas fullmäktige fattar beslut om nästa års budget i december. Kommunerna och övriga aktörer som anordnar gymnasieutbildning kan ses som verkliga hjältar. De har genom sitt ansvarstagande skapat förutsättningar för en god tillgång till gymnasieutbildning som håller hög standard. De lokala aktörerna – beslutsfattare och tjänsteinnehavare – förtjänar ett stort tack för detta.