Kommunerna är ryggraden i gymnasieutbildningen och finansieringen av den

Kostnadsuppgifterna för gymnasieutbildningen 2019 har färdigställts. Det här är en bra orsak att se över gymnasieutbildningens finansiella situation med stöd av de allra senaste uppgifterna. Jag har tidigare ur olika synvinklar skrivit om den finansiella situationen för bland annat åren 2016 och 2018.

Finansieringssystemet för gymnasieutbildning utgår från att kommunerna och staten finansierar gymnasieutbildningen solidariskt inom systemet. Den här principen förverkligas ändå inte i praktiken, då staten i åratal har skurit ner finansieringen och gör det fortsättningsvis.

Utbildningsstyrelsen meddelade 16.10.2020, att de totala kostnaderna för gymnasieutbildning steg med 3,2 procent 2019 från året innan. Det är en naturlig ökning, eftersom både antalet studerande och skyldigheterna ökade.  Däremot är det förvånande att den statliga finansieringen för gymnasieutbildningen minskade både kvantitativt och proportionellt. 

Kommunerna finansierar över tre fjärdedelar av gymnasieutbildningen

År 2019 var nettokostnaderna för gymnasieutbildning 746 miljoner euro. Av detta finansierade staten endast 171 miljoner euro, dvs. mindre än 23 procent.  Alla kommuner finansierade solidariskt 429 miljoner euro, dvs. 78,24 euro/invånare. Det utgjorde sammanlagt 600 miljoner euro i finansieringssystemet för gymnasieutbildningen år 2019.

Finansieringssystemet för gymnasieutbildning täcker inte längre på långt när alla de kostnader som samhället har ålagt anordnarna av gymnasieutbildning. År 2019 finansierade kommunerna frivilligt den finansieringsandel på 146 miljoner euro som fattades utöver den lagstadgade invånarbaserade andelen på 429 miljoner euro.  Kommunerna finansierar redan över 77 procent av gymnasieutbildningen. 

När staten på 2010-talet har minskat sin egen finansiering för gymnasieutbildning, har det uppstått en situation där staten samtidigt ökar skyldigheterna för anordnarna av gymnasieutbildning och själv drar sig ur sitt finansieringsansvar för gymnasieutbildningen. Det här är minst sagt märkligt.

Gymnasieutbildning utan statlig finansiering redan i 28 kommuner

På grund av statens minskade finansiering ordnade 28 kommuner gymnasieutbildning 2019 helt och hållet med egen finansiering.  Med andra ord är den finansiering som kommunen får från finansieringssystemet för gymnasiet mindre än kommunens finansieringsandel per invånare i finansieringssystemet. Situationen har blivit ohållbar.

Exempelvis Heinola stad fick ett belopp på 1 059 000 euro ur finansieringssystemet för gymnasieutbildning, men betalade in 1 497 000 euro. Det här betyder att Heinola finansierade både kostnaderna för det egna gymnasiet i sin helhet och ytterligare över 400 000 euro till finansieringssystemet för gymnasieutbildning.

Kommuner som själva helt och hållet finansierar sin gymnasieutbildning är helt vanliga kommuner och städer. Vissa fall har en naturlig förklaring.  Sammantaget är det ändå fråga om att statens nedskärningar i finansieringen av gymnasieutbildningen har lett till att ett stort antal kommuner som ordnar gymnasieutbildning har blivit nettobetalare i systemet.

Kommunernas ryggrad håller inte i det oändliga

Statens nedskärningar i finansieringen syns redan på två nivåer. För det första har finansieringen av gymnasieutbildningen i sin helhet fjärmats långt från de faktiska kostnaderna – år 2019 var skillnaden redan 146 miljoner euro. För det andra har statens nedskärningar undergrävt legitimiteten i systemet för finansiering av gymnasieutbildningen.

Kommunerna förtjänar ett stort tack för sin positiva inställning till utbildning och för deras ansvarstagande.  De har varit beredda att ordna och finansiera gymnasieutbildningen, trots att staten ensidigt har slingrat sig ur sitt finansieringsansvar. Kommunerna och övriga utbildningsanordnare är gymnasieutbildningens ryggrad och den har hållit hittills.

Det är hög tid att återställa finansieringssystemet för gymnasieutbildningen så att det motsvarar de faktiska kostnaderna. Nu gäller det för staten att ärligt bedöma om den kommer att fortsätta utöka utbildningsanordnarnas skyldigheter, utan att bevilja tillräcklig finansiering för det. Dessutom finns det skäl att äntligen se över hur systemet för finansiering av gymnasieutbildningen fungerar och vilka utvecklingsbehov det finns.