Brist på förtroende och pessimism präglar kommunernas framtidsdiskussioner

Under denna fullmäktigeperiod kommer social- och hälsovårdsreformen att genomföras, vilket medför förändringar i kommunens roll och ekonomi samt behov att bygga upp ett samarbete med det nya välfärdsområdet. Överföringen av sysselsättnings- och näringstjänsterna till kommunerna år 2024 kommer också att ha betydande konsekvenser.

Nuvarande fullmäktigeperiod är avgörande också för främjandet av hållbar utveckling. Det krävs lösningar och åtgärder för att till exempel motverka klimatförändringen, förbättra invånarnas välfärd och minska ojämlikheten mellan invånarna. Den ekonomiska situationen och urbaniseringen utgör utmaningar i sig. Digitaliseringen erbjuder istället nya möjligheter.

För att stödja kommunernas långsiktiga reformarbete och för planeringen av Kommunförbundets åtgärder har vi gjort flera gruppintervjuer med kommunala beslutsfattare och tjänsteinnehavare.  Diskussionerna har kretsat kring teman som kommunernas roller och visioner, främjandet av välfärd och livskraft samt kommunens ställning i samhället.

Kommunernas utmaningar och underskattade roll lyfts i diskussionen

I gruppintervjuerna gjordes intressanta observationer, som satte i gång djupare reflektioner om värderingar, synen på kommunen och dynamiken mellan invånaren, kommunen och staten.

En viktig observation i gruppintervjuerna var att de långsiktiga framtidsvisionerna hamnar i skuggan av administrativa strukturer, ekonomiska ramar och externa utmaningar. Givetvis måste man vara realist och flera saker behöver ännu lösas, bland annat med tanke på välfärdsområdena och sysselsättningstjänsterna.

Samhällets och kommunsektorns debattkultur i diskussionerna om kommunernas framtid ses som snäv och negativ. Utöver utmaningarna inom kommunsektorn och den snäva handlingsfrihet som lagstiftningen tillåter önskas mer debatt om långsiktigt beslutsfattande och tryggandet av förutsättningarna för ett gott liv för nuvarande och kommande generationer.

En förvånande observation i gruppintervjuerna var att nästan ingen tog upp diskussionen om bildningstjänsterna som kommer att betonas i framtidens kommuner. De nya hållbara kommunerna ska inte bara ta hand om invånarnas välfärd, fostrings- och bildningstjänster, livsmiljön och motarbetandet av klimatförändringen, de ska också se till att de gemensamma pengarna räcker. Förhoppningsvis lär vi oss att också tala om de här frågorna samtidigt och sätta värde på kommunernas betydelse i tillhandahållandet av dessa tjänster. Rubriker som ”Vad kvarstår hos kommunerna efter att välfärdsområdena bildats” är inte heller ägnade att sporra kommunerna till en aktiv attityd för framtidsbygget.

Lagstiftningens syn på kommunen väcker frågor

Den tredje observationen under gruppintervjuerna var att kommunerna upplever att staten inte litar på dem. Kommunernas självbestämmanderätt och beslutanderätt upplevs ha minskat. Staten bör ha förtroende för kommunernas kapacitet att själva förändra sin verksamhet och hitta de lämpligaste och effektivaste lokala lösningarna. Kommunerna vill ha frihet att fungera självständigt, flexibilitet i verksamheten och förvaltningen och möjlighet till lokala tillämpningar. På så sätt kan man skapa ett fungerande samarbete mellan aktörerna i området inom till exempel serviceproduktionen och främjandet av livskraften.

I debatten framfördes önskemålet att ”man inte skulle trycka ner kommunerna med orimliga krav”. Det här ger en bild av situationen i dag: det finns inte plats för särskilt mycket kreativitet. Givetvis är det berättigat med detaljstyrning för att trygga invånarnas grundläggande rättigheter.  Det vi hoppas är att rättsvetare hjälper oss att tolka i vilka frågor det är berättigat med en detaljerad reglering och i vilka frågor kommunerna kunde ges större flexibilitet. Förhoppningsvis utvecklas lagstiftningens och den statliga styrningens syn på kommunen mot större förtroende och mera kreativitet.

Genom hela min karriär har jag burit med mig J.V. Snellmans ord från år 1860. En tid då den kommunala självstyrelsen uppstod. En tid då de människor som bodde inom ett område bildade en kommun, kommunerna beslutade självständigt om sin verksamhet, staten inte kunde lägga sig i vad kommunerna gjorde och kommunens roll som grund för demokratin betonades. Denna värdegrund kunde gärna utgöra basen för byggandet av framtidens kommuner och statens kommunpolitik både idag och på 2030-talet.

”Erfarenheten borde hafva lärt, att menniskorna sätta högsta värde på, att sjelfva ordna de samhällsformer, de skola underkasta sig."

”... det borde stå kommunerna fritt, att så göra eller icke, att stanna vid det gamla eller öfvergå till det nya, allt som de anse sin fördel fordra. Vi kunna icke inse, att något vore derpå förloradt, om likformighet i kommunalförvaltningen skulle saknas."

(J.V. Snellman, om kommunalväsendets reformerande, Litteraturbladet 1860.)