Digitaliseringen i kommunerna: uppdaterade och jämförbara IKT-kostnadsdata behövs

Kommunförbundet och dess föregångare har sedan tidigt 80-tal följt utvecklingen av kommunernas datateknik. Kartläggningar har gjorts med några års mellanrum. Den senaste kartläggningen färdigställdes hösten 2021 (på finska), den föregående 2018.

En av de intressantaste frågorna som utreds genom kartläggningarna har varit kommunernas

datateknikkostnader och kostnadsutvecklingen i jämförelse med resultaten från de föregående kartläggningarna. Vid en analys av tidsserien ser det ut som om kommunernas IKT-kostnader har stigit relativt jämnt, i ungefär samma takt som BNP. Detta är ändå inte hela sanningen. Varje gång vi gör en kartläggning har vi stött på följande frågor: en hur exakt kostnadsbedömning ger den metod som tillämpas och hur jämförbara är siffrorna för de olika åren?

En stor osäkerhetsfaktor är naturligtvis det faktum att antalet enkätdeltagare varierar från en kartläggning till en annan, eftersom det är frivilligt att besvara enkäten. Detta kan naturligtvis korrigeras genom att man utifrån resultaten bildar jämförelsetal som baserar sig på invånarantalet och skalar dem till nivån för hela kommunsektorn. På detta sätt har man fått uppskattningar av storleksklassen som sedan kan jämföras med andra motsvarande. Också som bäst är det alltså fråga om ”kvalificerade gissningar”.

Hur väl stämmer de här uppskattningarna av storleksklassen överens med kostnaderna då? Det är en bra fråga. En ännu bättre fråga är vad allt som borde räknas till IKT-kostnader? Om det enbart är primärkommunerna som betraktas som organisationer, faller bland annat följande utanför granskningen: kommunala affärsverk, bolag som hör till kommunkoncerner och

inhouse-bolag som samägs av kommunerna. Kommunerna ansvarade tidigare själva för datasystemen för personal- och ekonomitjänster, medan de nu i allt högre grad lagts ut på bolag som ägs av kommunerna och som fakturerar för dessa tjänster, men vars IKT-kostnader inte syns som kostnader för kommunsektorn. Samkommunerna, såsom sjukvårdsdistrikten och utbildningssamkommunerna, är ett kapitel för sig.

För att det här inte ska vara för lätt, har varje kommun också sitt eget sätt att ordna IKT-tjänster. En kommun kanske gör allt själv, medan en annan har lagt ut allt och så finns det alla möjliga variationer däremellan. Det här leder till att det finns nästan lika många sätt att beräkna kommunens IKT-kostnader som det finns kommuner.

Varför försöker vi ens på Kommunförbundet, om det är så här svårt? Svaret är att det handlar om viktig information, och ingen annan har ens försökt sig på att kartlägga det här. Digitaliseringen är en viktig möjliggörare i hela samhället och en integrerad del av nästan all kommunal verksamhet i dag. Med tanke på planeringen i kommunerna och i hela den offentliga ekonomin är det alltså viktigt att känna till de centrala nyckeltalen för driftskostnaderna och investeringarna i IKT inom kommunsektorn.

Den automatiserade rapporteringen av kommunernas ekonomiska uppgifter till Statskontoret som inleddes i år och standardiseringen av kontoplanerna i anslutning till den kan underlätta situationen. Ingen enkel lösning, men kanske fler verktyg för att komma närmare sanningen. När den gemensamma kontoplanen uppdateras bör man också beakta behovet av jämförbara data över vad priset för digitaliseringen i kommunen består av.

Läs mer i den första rapporten från kartläggningen av digitaliseringen i kommunerna