Från kris till kris - Från stagnation till förfall

Publikationen Kestävät kunnat 2030 (Hållbara kommuner 2030) innehåller fyra kommunscenarier som utgår ifrån de utmaningar en hållbar utveckling ställer. Det mest bedrövliga scenariot är de ensammas ohållbara kommun, som också skulle kunna rubriceras med orden i Ismo Alankos sång från kris till kris, eller benämnas enligt Studio Julmahuvis klassiska sketch ”Roudasta rospuuttoon”, från stagnation till förfall. I scenariot har kort sagt allt gått snett för kommunerna i en dominoeffekt och felen har länkats ihop.

Endera finns det inga samarbetsnätverk för hållbar utveckling eller så utnyttjas de inte, kunskaps- och resursbristen skaver, digitaliseringsutvecklingen driver kommunerna isär och bland annat industrin klarar inte av att svara på det nya normala efter coronakrisen. I scenariot slungas man runt i ett negativt flipperspel och i slutet av tunneln syns inget annat än ljuset från tågets lyktor.

Scenariot är naturligtvis tillspetsat även om det också innehåller några korn av sanning, men trots det väcks en fråga framom andra när man sätter sig in i bilden. Skulle det finländska samhällssystemet verkligen kunna misslyckas så totalt under de närmaste åren att vi i framtiden nästan helt förlorar kontrollen över skeendena?

Den finländska exportindustrin investerar kontinuerligt i hållbar utveckling och tänket kring cirkulär ekonomi framskrider kraftigt. Runt om i Finland intresserar sig människor till vardags för nationalparker och naturen mer än någonsin.

I och med digitaliseringen var den snabba utvecklingen av distansarbetet och därmed multilokaliteten bara en tidsfråga, och därtill fick utvecklingstrenden rejäl backstartshjälp av coronapandemin. Vad gäller mobiliteten befinner vi oss på tröskeln till en ny tid när elbilismen står i beråd att göra sitt slutgiltiga genombrott och till exempel spårtrafiken slog passagerarrekord i olika länder före coronakrisen.

De demografiska utmaningarna är visserligen verkliga, men även för dem finns det verktyg och de används dagligen till exempel inom socialväsendet. Lokalt producerad mat intresserar och Finland är fortfarande organisationsverksamhetens förlovade land jämfört med många andra länder. Den kris inom städerna som nämns i scenariot är i och för sig intressant, eftersom städer hela tiden befinner sig i ett brytningsskede med all sin handel och vandel.

Hur skulle jag någonsin kunna tro att till exempel den regionstad jag representerar skulle befinna sig mitt i detta scenario år 2030?

Sampo Kangastalo

utvecklingsdirektör

Torneå stad