Visar den utbildningspolitiska redogörelsen vägen för gymnasieutbildningen?

Statsrådet överlämnade den 8 april 2021 sin utbildningspolitiska redogörelse till riksdagen. Målet med redogörelsen har varit att dra upp riktlinjer för utbildningens och forskningens målnivå fram till 2040-talet samt för de ändringar i resurserna, strukturerna och styrningen som behövs för att uppnå målet. Redogörelsen behandlas för närvarande av riksdagens kulturutskott. Framtidsutskottet lämnade in sitt utlåtande till betänkandeutskottet, kulturutskottet, redan 28.5.2021. 

Statsrådets senaste utbildningspolitiska redogörelse från 2006 har redan 15 år på nacken. Det har således funnits en beställning på den utbildningspolitiska redogörelse som nu behandlas i riksdagen. Det har funnits behov av att granska utbildningspolitiken som helhet också i ett lite längre perspektiv. Kommer då redogörelsen att medföra något nytt mervärde med tanke på gymnasieutbildningen?

Efter den utbildningspolitiska redogörelsen 2006 beredde en arbetsgrupp åren 2008–2010 olika åtgärdsförslag för utveckling av gymnasieutbildningen. Arbetsgruppens promemoria blev klar hösten 2010. Efter det har gymnasielagen och studentexamenslagen, förordningen om gymnasieutbildning och timfördelningsförordningen setts över och gymnasieutbildningens läroplansgrunder har reviderats två gånger. Nu senast har läroplikten förlängts till 18 år och utvidgats till utbildningen på andra stadiet.

Den demografiska utvecklingen inget nytt fenomen

Redan i den utbildningspolitiska redogörelsen 2006 identifierades en minskning av de unga åldersklasserna och ett glesare nätverk av läroanstalter. Målet för utbildningen på andra stadiet var regional tillgänglighet till utbildning. Utvecklingen har gått i den riktning som förutspåddes för 15 år sedan. Antalet gymnasier har minskat med cirka hundra under 2000-talet.

I arbetsgruppens promemoria från 2010 ansågs det viktigt att utbildningsanordnarna bildar nätverk för att säkerställa ett utbud av högklassig och regional gymnasieutbildning. Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse, som nu behandlas i riksdagen, identifierar i allt högre grad förändringen i de unga åldersklasserna. Den demografiska lägesbilden är absolut redogörelsens främsta resultat. Det är visserligen väldigt tunnsått med uppgifter om studerande med utländsk bakgrund när det gäller gymnasieutbildningen. Internationaliseringen lyfts inte heller i övrigt fram i redogörelsen.

Samarbetet mellan anordnare av gymnasieutbildning är avgörande

I den nya redogörelsen betonas starkt i synnerhet samarbetet mellan gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen på andra stadiet. I många regioner är samarbetet mellan olika utbildningsformer en potentiell lösningsmodell när det gäller den utmaning som minskningen av de unga åldersklasserna medför.  Man får ändå inte glömma att när det gäller gymnasieutbildningen är samarbetet mellan anordnarna av gymnasieutbildning i de flesta regioner en ännu viktigare lösningsmodell.

I redogörelsen framförs behovet av ett övergripande och långsiktigt reformprogram för att trygga verksamhetsförutsättningarna för utbildningen och trygga tillgängligheten till utbildning. Det är en relevant iakttagelse och det är viktigt att betona det regionala utvecklingsarbetet vid genomförandet av programmet.  Utbildningsanordnarna i olika regioner identifierar de verksamhetsmodeller som är mest lämpliga med tanke på deras verksamhetsmiljö, eftersom det är lokala och regionala lösningar som behövs för att säkerställa en högklassig, geografiskt tillgänglig gymnasieutbildning. En enda patentlösning finns inte.  I bästa fall kan skrivningen i redogörelsen stödja utbildningsanordnarnas arbete.

Det är inte någon överraskning att redogörelsen tar upp digitaliseringen och behovet av mångsidiga lärmiljöer. De här är onekligen en del av lösningen när anordnarna av gymnasieutbildning ska säkerställa tillgängligheten till högklassig utbildning för de allt mindre åldersklasserna. Inom gymnasieutbildningen återstår mycket att göra när det gäller att utnyttja digitaliseringen.

Redogörelsen tar inte ställning till resurserna

Det är mycket besynnerligt att man i statsrådets utbildningspolitiska redogörelse 2021 inte alls tar ställning till gymnasieutbildningens ekonomiska resurser. Ordnandet av utbildningen försvåras på grund av statens nedskärningar i finansieringen av gymnasieutbildningen – också i år skärs finansieringen ned med cirka hundra miljoner euro. I redogörelsen förblir det helt öppet om systemet för finansiering av gymnasieutbildningen i fortsättningen täcker kostnaderna av de förpliktelser som samhället ställer på ordnandet av utbildning.

De största bristerna i redogörelsen gäller också mer omfattande att man i redogörelsen inte alls identifierar de grundläggande principerna för ordnandet och finansieringen av utbildning på andra stadiet. I dagsläget ansvarar kommunerna och staten gemensamt för finansieringen av gymnasieutbildning. Kommunerna har i allt högre grad burit ansvaret för finansieringen av gymnasieutbildningen till följd av statens tidigare och nuvarande nedskärningar i sin finansieringsandel.

Också ordnandet av gymnasieutbildning baserar sig på kommunernas starka roll. Kommunerna är de viktigaste anordnarna av gymnasieutbildning – de är huvudmän för gymnasier i 217 kommuner och dessutom anordnar kommuner utbildning gemensamt i sex samkommuner.

Den största behållningen av statsrådets utbildningspolitiska redogörelse 2021 ur gymnasieutbildningens synvinkel är att man i redogörelsen på nytt lyfter fram den utmaning som minskningen av de unga åldersklasserna innebär. Det kan ge en grund för att förnya finansieringssystemet för gymnasieutbildningen, även om man i redogörelsen inte tar ställning till resurserna. Samarbetet mellan olika utbildningsformer lyfts också fram på nytt. 

Den utbildningspolitiska redogörelsen kan inte dra upp riktlinjer för 2030- eller 2040-talet, men kan vara ett stöd när det gäller åtgärder som ska vidtas under de närmaste åren. Dessutom kan texten i redogörelsen tolkas på många olika sätt.  Mycket kommer an på den genomförandeplan som senare ska utarbetas.