Ett decennium av nedskärningar i gymnasiefinansieringen – blir det snart ett slut på dem?

I offentligheten talas det ofta om statens satsningar på utbildning. Då är det lätt att glömma bort att staten inte alls är den största finansiären inom till exempel den grundläggande utbildningen, yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen.

I det här blogginlägget ska jag gå närmare in på gymnasiefinansieringen utgående från de senaste finansierings- och kostnadsuppgifterna, dvs. uppgifterna för 2020. Senast skrev jag om ämnet i oktober 2020, då det var fråga om gymnasiefinansieringen år 2019.

Skillnader i utbildningsanordnarnas kostnader

År 2020 ordnades gymnasieutbildning av 217 kommuner. Av studerandena i kommunala gymnasier studerade 76 procent i en urban kommun, trots att dessa kommuner utgjorde bara 24 procent av de kommuner som ordnade gymnasieutbildning. Tätortskommunernas andel av anordnarna var 29 procent, och deras andel av studerandena 15 procent.

Landsbygdskommunernas andel av gymnasiekommunerna var 47 procent, och de ordnade utbildning för 10 procent av studerandena i kommunala gymnasier. Gymnasierna i urbana kommuner hade de lägsta kostnaderna per studerande och gymnasierna i landsbygdskommuner de högsta. Kostnaderna per studerande var naturligtvis högre för utbildningsanordnare med få studerande. Denna figur visar bruttokostnaderna per studerande i olika kommungrupper.

Till de kommunala anordnarna av gymnasieutbildning hörde dessutom sex utbildningssamkommuner som ägs gemensamt av flera kommuner. Gymnasieutbildning ordnades också av 35 privata anordnare. Staten hade tre gymnasier och dessutom hade sju universitet åtta övningsskolor som erbjuder gymnasieutbildning.

Staten skär ner – kommunerna fyller ut

År 2020 var nettokostnaderna för gymnasieutbildning 757 miljoner euro. Nettokostnaderna ökade med bara 1,4 procent från år 2019. Då antalet studerande ökade med 1,5 procent var ökningen av nettokostnaderna rentav mindre än ökningen av antalet studerande.

Finansieringen för gymnasieutbildningen år 2020 grundar sig på kostnaderna år 2017. Till kostnaderna har lagts en indexhöjning på grund av höjningen av kostnadsnivån samt de uppskattade kostnaderna för de nya förpliktelser som staten infört (gymnasielagen).

Frågan är ändå inte fullt så enkel. År 2020 gjorde staten nämligen en nedskärning på 996,13 €/studerande i finansieringssystemet för gymnasieutbildningen. Det kalkylerade genomsnittliga priset per enhet sänktes då med 13,6 procent, dvs. finansieringen skars ner med cirka hundra miljoner euro. I ett tidigare blogginlägg har jag beskrivit nedskärningens storleksklass noggrannare.

I det nationella finansieringssystemet för gymnasieutbildningen uppgick finansieringen till 652 miljoner euro (netto). Av detta belopp finansierade staten 191 miljoner euro. Alla kommuner finansierade gymnasieutbildningen via den invånarbaserade finansieringsandelen (83,97 €/invånare) till ett belopp av 461 miljoner euro.

Eftersom staten hade skurit ner finansieringen av gymnasieutbildningen också år 2020, blev kommunerna tvungna att fylla ut de statliga nedskärningarna. Utöver sin invånarbaserade finansieringsandel finansierade kommunerna alltså gymnasieutbildningen med ytterligare 105 miljoner euro. Sålunda stod kommunerna för 75 procent av gymnasiefinansieringen år 2020 och statens finansieringsandel blev endast 25 procent.

Nedskärningarnas ”tioårsjubileum” närmar sig

Riksdagen godkände i februari 2015 regeringsproposition RP 304/2014 rd om ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Då fick finansieringslagen en ny 23 b §, genom vilken de dittills temporära nedskärningarna blev permanenta.

När 23 b § infördes var nedskärningen i det genomsnittliga priset per enhet 1 012,89 euro, vilket i praktiken är ungefär samma nivå som den nuvarande nedskärningen. Det var ändå inte då som nedskärningarna började.

Redan i september 2012 överlämnade regeringen nämligen regeringsproposition RP 97/2012 rd om en temporär ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet fr.o.m. år 2013. Då inleddes nedskärningarna i finansieringen genom att det genomsnittliga priset per enhet skars ner med 120,68 euro i form av slopade indexjusteringar.

Nedskärningarna i gymnasiefinansieringen har fortsatt redan i ett decennium. Det är hög tid att sluta med dem och återställa finansieringssystemet så att det motsvarar de faktiska kostnaderna. Lyckligtvis har kommunerna på ett berömvärt sätt tagit ansvar för gymnasieutbildningen och finansieringen av den. Är det inte dags för staten att göra detsamma?