Invånardelaktigheten lever i de nya kommunerna

För kommuninvånarna tar sig delaktigheten många olika uttryck – som deltagande, som tillhörighet till en samhällsgrupp eller en större helhet, som en möjlighet att bli hörd och påverka frågor som gäller en själv och den egna livsmiljön, som tillgång till tjänster och möjlighet att påverka dem. Delaktighet innebär att vara aktiv och en del av gemenskapen.

Kommunerna främjar kommuninvånarnas delaktighet på många sätt. Verksamhet som främjar delaktighet finns också starkt med i lagstiftningen i olika ordalag. I arbetet för att främja delaktigheten i kommunerna behövs strategiska riktlinjer, program och planer samt ledning av delaktigheten. Delaktigheten kan tillgodoses på många olika sätt, vilket är utmärkt. Barnstrategin stöder delaktighet, men också en verksamhetsmodell som stöder delaktighet är barnbudgetering. Genom den granskar man serviceproduktionen och anslagen för barn, unga och barnfamiljer över förvaltningsgränserna. Med hjälp av delaktighetsmetoder kan barn och unga ta med i kommunernas barnbudgetering.

Många kommuner har redan använt medborgarbudgetering eller åtminstone prövat den som en inkluderande verksamhetsmodell. Genom medborgarbudgetering kan man rikta något bestämt belopp från budgeten till åtgärder som väljs utifrån kommuninvånarnas förslag. Medborgarbudgeten kan också riktas till en viss målgrupp eller områdesvis inom kommunen. Kommuninvånarnas önskemål har ofta resulterat i aktiviteter som man saknat eller trivsel i boendemiljön, vilket också mer allmänt kan stödja kommuninvånarnas välmående och önskan att bo kvar i kommunen. Vid genomförandet av medborgarbudgeteringen gäller det dock att inse att processen kräver tid, planering, arbete i olika skeden och utvärdering av hur den lyckas.

Vare sig det gäller medborgarbudgetar eller överhuvudtaget frågor om delaktighet, demokratiskt deltagande, utnyttjande av röstningsmöjligheten, påverkan, eller deltagande i samhällsdebatten, olika aktiviteter och tjänster, är det viktigt att tänka på hur man ska få med dem som står utanför, vars röst inte hörs och vars behov och önskemål inte är kända. Det är emellertid redan ett steg i rätt riktning att upptäcka och vara medveten om detta och samla de resurser som finns runt omkring för att hitta lösningar som lämpar sig för situationen.

Delaktighet är ett mycket viktigt element i ett jämställt och jämlikt samhälle och har positiva effekter på välbefinnandet. Delaktigheten baserar sig dock på frivillighet hos var och en, vilket innebär att det inte finns full delaktighet. Deltagande kan vara också representativ.

Att lyfta fram mångsidiga möjligheter till delaktighet och skapa kontakter till olika målgrupper, till exempel i samarbete med lokala organisationer och aktörer, kan vara ett sätt att nå människor och motivera dem att delta. Inkludering av erfarenhetsexperter har gett goda resultat. Det behövs ett brett utbud av metoder för att stödja delaktigheten – ett koncept eller en metod kommer säkerligen inte att nå alla. Digitaliseringen har ökat möjligheterna att nå kommuninvånarna, men samtidigt lämnas en del helt utanför informationen i de digitala kanalerna. Inte ens i den stora åldersgruppen människor i arbetsför ålder använder sig alla av datateknik, för att inte tala om de äldre. Det är därför viktigt att sprida information på flera olika sätt, och växelverkan är ett bra tillägg.

Kommunernas uppgifter förändras när välfärdsområdena byggs upp. På båda hållen behövs det arbete för att främja möjligheterna att delta och påverka. I kommunernas och välfärdsområdenas gemensamma arbete är invånardelaktigheten en av de kontaktytor som främjar välbefinnandet. Man bör fästa vikt vid delaktigheten på alla besluts- och verksamhetsnivåer. Kanske välfärdsområdet och kommunerna i området också kan samordna sina resurser i arbetet för att främja delaktighet. Samma invånare bor ju både i kommunen och i välfärdsområdet.