Låt kommunerna själva bestämma om arbets- och näringstjänsterna

Det är en stor uppgift som åläggs våra kommuner när arbets- och näringstjänsterna överförs till dem 1.1.2025. Men för att kommunerna ska kunna förverkliga det som eftersträvas i reformen, måste lagförslaget ses över.

Regeringen överlämnade i torsdags (RP207/2022 7.10.2022) sin proposition till riksdagen om att arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunerna från och med 2025. Förslaget är väntat, men lång ifrån färdigt.

Det är fråga om en stor reform som påverkar kommunernas serviceutbud. Ur ett internationellt perspektiv är reformen unik såtillvida att - mig veterligen - det endast är Danmark som idag har AN-tjänsterna på en kommunal nivå.

Reformen har föregåtts av kommunförsök, varav de senaste startade under fjolåret.

Organiseringansvaret är kommunernas uppgift

Förändringen kommer sannolikt att förbättra förutsättningarna för kommunerna att utveckla arbetsförmedlingen enligt lokala och regionala förhållanden och på så sätt föra servicen närmare kunderna. I framtiden ska kommunerna i samarbete med utbildningsanordnare och näringsliv effektivt kunna erbjuda lokalt riktade arbetsmarknadstjänster anpassade efter arbetsmarknadens behov. Det som krävs för att reformen ska få avsedd effekt, är att det faktiska organiseringsansvaret åläggs kommunerna som därefter själva beslutar om eventuella större regionala samarbeten. Från statligt håll ska man varken reglera hur samarbetet ska utformas eller lägga gränser för det.

Målsättningen med lagen är dels att försnabba processen för de arbetslösa att komma tillbaka in i arbetslivet dels att bättre matcha arbetskraftsbehov och arbetssökande. Det är viktigt att ställa arbetskraftsbehov i Finland i relation till arbetslösheten och hitta lokala lösningar som förbättrar sysselsättningen.

Reformen uppskattas öka sysselsättningen med 7 000–10 000 personer fram till år 2029.

Samtidigt vet vi att vi har ett stort behov av inflyttad arbetskraft. En ökad invandrad arbetskraft ökar också behovet av ett mera omfattande integrationsarbete i kommunerna.

Goda erfarenheter av ”jobbspår” i Sverige

I Sverige har man under några år jobbat med något som kallas jobbspår. Jobbspår tar sin utgångspunkt i de lokala arbetsgivarnas rekryteringsbehov och spåret består av en kedja insatser som ska ge den arbetslösa kunskaper som motsvarar arbetsgivarens behov. I denna kedja utgör den lokala och regionala yrkesutbildningen en viktig komponent. Lokala jobbspår i Sverigehar gett goda resultat, vilket talar för att den AN-reform som vår regering föreslår kan vara lyckad bara den får skötas lokalt av våra kommuner.

Jobbspår i finländsk tappning medför egna språkliga utmaningar i till exempel Helsingforsregionen och här krävs sannolikt ett större regionalt samarbete för att garantera svensk service.

AN-tjänster2024 är en stor uppgift som läggs på kommunerna och det är därför skäl att se över lagen så, att den ger kommunerna möjlighet att förverkliga det som eftersträvas i reformen. Kompensationen till kommunerna måste beräknas utifrån ett medeltal av kostnaderna för olika typer av AN-tjänster under flera år i förhållandet till den arbetsföra befolkningen och inte så som nu föreslås, utgående från ett visst enskilt år.

Läs också: Lagförslaget om reformen av arbets- och näringstjänster 2024 begränsar den kommunala självstyrelse