Mänskliga rättigheter är en viktig del av kommunernas vardag

När någon talar om mänskliga rättigheter går tankarna ofta till kvinnor och barn eller minoriteter ute i världen. Den senaste tiden har man talat om mänskliga rättigheter i samband med kvinnorna på barrikaderna i Iran och om fotbolls-VM i en stat som är problematisk ur den mänskliga rättighetssynvinkeln.

Eftersom kränkningar är så allmänna ute i världen hamnar arbetet med mänskliga rättigheter hemma i den egna kommunen i skymundan. Det är sällan man kommer att tänka på allt det som kommunerna gör för att bidra till att de mänskliga rättigheterna tillgodoses i det dagliga arbetet.

Man kan få läsa om hur kommunfullmäktige diskuterar tillstånd att flagga under Pride-veckan, men det egentliga arbetet för mänskliga rättigheter sker utanför rampljuset. Flaggning en gång per år berättar om kommunens önskan att vara jämlik, rättvis, inkluderande och vidsynt. Den säger däremot inget om hur det står till med arbetet för mänskliga rättigheter i sin helhet.

Mänskliga rättigheter finns med i vårt dagliga liv alla dagar. Skolor och daghem ser till att barnens rättigheter tillgodoses, utför ett ovärderligt fostringsarbete för tolerans och månar om barnens säkerhet under skoldagen och på daghemmet. Att förebygga mobbning och våld är i grund och botten att arbeta för allas mänskliga rättigheter.

Att trygga de äldres rätt till en värdig ålderdom och den service som personer med funktionshinder har rätt till, samt tillgänglighet och jämlikhet är kärnan i arbetet för mänskliga rättigheter.

Kommunerna styr sitt arbete för mänskliga rättigheter med olika program, av vilka vissa är obligatoriska. Grundtanken bakom programmen är god om man finner tillräckligt stöd för att konkretisera förverkligandet av målen. Det finns en risk för att programmen inte leder till äkta åtgärder, utan står och samlar damm efter att de godkänts. Programmen borde alltid vara en del av kommunens strategi, så att uppföljningen och genomförandet av dem inte glöms bort.

I arbetet för de mänskliga rättigheterna är Finland en av världens vägvisare, men många missförhållanden behöver fortfarande rättas till. Vi måste se till att våra anställda kan möta olikheter och att våra arbetsplatser är trygga för alla. Barn ska kunna lita på de vuxnas förmåga att trygga en icke-diskriminerande miljö där man får växa, utvecklas och lära sig. I en bra kommun behöver anhöriga inte oroa sig för hur den äldre behandlas.

Allt detta kräver ständig utveckling och uppmärksamhet och de mänskliga rättigheterna i kommunerna får inte glömmas för ett ögonblick. De utgör en av kommunernas viktigaste uppgifter.

Text: Saija Karnisto-Toivonen, suppleant i Finlands delegation vid Europarådets kommun- och regionförvaltningskongress, stadsfullmäktige i Salo samt utvecklingsplanerare i Salo stads ekonomitjänster.

Kommunförbundet stöder kommunernas arbete för mänskliga rättigheter.