Den nya kommunekonomin tar vid

Den här veckan offentliggörs prognoserna för kommunernas bokslut 2022 i samband med det legendariska ledarskaps- och finansieringsforumet Rafo. Det är fråga om de sista boksluten för ”den gamla kommunekonomin”.

I sviterna av coronapandemin och skuggan av det ryska anfallskriget samt energikrisen i krigets spår har året inte varit normalt för kommunerna heller. Å andra sidan har utvecklingen inom sysselsättningen varit stark och verksamheter har omorganiserats på många sätt. Vi får alltså en försmak på hur allt detta återspeglar sig i kommunekonomin på onsdagsmorgonen denna vecka. Prognoserna ger också en antydan om i vilken utsträckning överföringen av kommunernas kostnader och inkomster till välfärdsområdena behöver korrigeras inför år 2024.

Just nu är vi alltså redan inne i det första året med den nya kommunekonomin. Vad kan vi säga om det? Utifrån empiriska data eller uppföljningsdata: väldigt lite tills vidare.

Det vi vet är att överföringen av ansvaret för finansieringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet från kommunerna till staten nog förbättrar förutsägbarheten i kommunekonomin, men samtidigt halverades dess omfång. Å andra sidan har kommunernas relativa skuldsättning ökat betydligt och kommunkoncernerna har fått en större roll. Detta är en direkt följd av att social- och hälsovårdsreformen inte alls minskade kommunernas skulder i samma proportion som inkomsterna. Den halverade ”moderkommunens” ansvar har vuxit i relation till dess koncern som är nästan lika stor som tidigare. Räntestegringen bidrar för sin del också till att öka riskerna i samband med skuldhantering och borgensansvar.

Livskraften och inkomstbasen framhävs

Ekonomin är inte ett självändamål för kommunerna heller. Tanken bakom kommunekonomin är också i fortsättningen att finansieringen ska räcka till på lång sikt. Men om den ekonomiska grunden viker, kan inte heller de nya kommunerna klara av de många olika uppgifterna i anslutning till välfärd och livskraft.

I den nya kommunekonomin framhävs faktorer som gäller en ökning av (skatte)inkomsterna vid sidan om hanteringen av utgifterna. Kommunerna skapar bland annat genom markanvändning, boende, planläggning, näringspolitik och ett aktivt grepp inom forskning och utveckling grunden för företagens tillväxt och förbättrad sysselsättning i varje region.

Att arbetskrafts- och företagstjänsterna samt integrationen i stor utsträckning överförs på kommunerna medför ytterligare nya verktyg för detta. Kommunernas möjligheter att påverka den allt mer kritiska flaskhals som utgörs av tillgången på kompetent arbetskraft är inte begränsade enbart till den egna organisationens behov.

Kommunsektorn är den viktigaste källan till praktiska förutsättningar för tillväxt, sysselsättning och företagande i arbetsfördelningen mellan de offentliga aktörerna. Då den lyckas med detta växer samhällsekonomin och även de egna skatteinkomsterna. Den nya kommunekonomin är mer än tidigare en ekonomi som ska stärka livskraften. Växande betydelse för detta har även kommunernas framförhållning och beredskap för att verka i frontlinjen för många olika typer av kriser.

Samtidigt måste man komma ihåg att social- och hälsovårdsreformen inte gjorde rika kommuner fattiga eller fattiga kommuner rika. I detta avseende tar den nya kommunekonomin vid där den gamla slutar. Årsskiftets big bang påverkar nog hur kommunerna klarar av sina uppgifter och framför allt investeringstrycket.

Det behövs också smart anpassning. På den punkten har vi mindre spelrum än tidigare. Särskilt i de växande städerna måste man kunna tillgodose och prioritera investeringsbehoven med mindre egna skatteintäkter än tidigare. Detta ökar riskerna och oförutsägbarheten trots att social- och hälsovårdsutgifterna försvunnit.

Större spelrum och fler försök

Nu har vi alltså ett särskilt behov av att bedöma hurdana egenskaper den nya kommunekonomin har, om finansieringen för serviceskyldigheter och investeringar räcker till samt hurdana sammanlagda effekter de pågående stora reformerna har på olika typer av kommuner. Samtidigt ska den nya regeringen ha beredskap för snabba korrigeringar vid sidan av en mer omfattande reform av statsandels- och finansieringssystemet. 

Ändå är det bästa som författarna av nästa regeringsprogram kan göra för den nya kommunekonomin att vara återhållsamma med nya förpliktelser och uppgifter utan medföljande finansiering. I stället borde kommunernas faktiska självstyrelse och spelrum ökas genom att man förenklar detaljregleringen av uppgifterna och inleder kommunförsök. Detta skulle hjälpa oss att klara av den omfattande anpassning som den offentliga ekonomin står inför. Fler metoder finns i Kommunförbundets mål för regeringsprogrammet (länk).