Försök kunde utveckla gymnasieutbildningen
Förhållandena för utbildningsanordnarna och läroanstalterna inom gymnasieutbildningen håller på att förändras kraftigt, särskilt på grund av den demografiska utvecklingen. Redan den utveckling som skett hittills syns i en polarisering av läroanstaltsstrukturen enligt storleken på läroanstalterna.
Tillgängligheten och tillgången till utbildning anses vara viktig i det finländska samhället. Den drastiska förändringen i åldersklasserna och statens årliga nedskärningar i finansieringen av gymnasieutbildningen med över hundra miljoner euro utmanar dock ordnandet av gymnasieutbildning under 2020-talet. Kärnfrågan är hur man kan möta utmaningarna.
Försökskulturen har utnyttjats inom gymnasieutbildningen
Inom gymnasieutbildningen finns det en lång tradition av olika försök. Exempelvis genomfördes ett försök med årskurslöst gymnasium rentav två gånger innan det omsattes i praktiken inom gymnasieutbildningen. Det senare försöket inleddes år 1987 och på riksnivå övergick man till årskurslöshet i mitten av 1990-talet.
Lagen om försök med utbildning på ungdomsstadiet och med yrkeshögskolor var i kraft 1991–1998. Ett av målen var att öka samarbetet både enligt utbildningsform mellan gymnasierna och med andra utbildningsformer. Effekten av utbildningsförsöket på ungdomsstadiet syntes i gymnasielagen, som trädde i kraft 1999. I 5 § i gymnasielagen skrevs det in en skyldighet för utbildningsanordnaren att samarbeta med andra utbildningsanordnare i regionen. Sini Sallinen och Marianne Pekola-Sjöblom kallar denna tidsperiod den kommunala självstyrelsens uppsving.
Vågor av kommunala reformer (Sallinen & Pekola-Sjöblom 2022)
Delvis under samma period pågick också strukturförsöket gällande studentexamen. Försöket riktades i det första skedet till årskurslösa försöksgymnasier och till normalskolors gymnasier. Till en början fanns det 29 försöksgymnasier, men när strukturförsöket fortsatte togs 28 nya gymnasier med år 2003. På så sätt deltog sammanlagt 57 gymnasier och vuxengymnasier i slutfasen av försöket. Strukturförsöket för studentexamen gjordes slutligen bestående genom lagen om ändring av gymnasielagen år 2004. Den nya strukturen för studentexamen, som utprövats sedan 1995, infördes således 2005.
Försök som förutsätter ändringar i lagstiftningen eller riksomfattande tillståndsförfaranden har på 2000-talet utnyttjats mycket sparsamt i utvecklingen av gymnasieutbildningen. Det senaste exemplet är ett timfördelningsförsök som inleddes år 2016, där 26 anordnare av gymnasieutbildning och 28 gymnasier provade en timfördelning med något större valfrihet än den nuvarande. Försöket och NCU:s utvärdering av det fungerar som stöd nästa gång man överväger en omstrukturering av timfördelningen i gymnasiet. (Bägge publikationerna på finska med svenskt sammandrag)
Hur utnyttjas försöken i fortsättningen?
Förändringarna och reformerna i utbildningspolitiken är i allmänhet mycket moderata. Inom den finländska utbildningspolitiken är inkrementella förändringar som sker gradvis och återhållsamt typiska. Det är mycket vanligt och faller sig naturligt att man följer försiktighetsprincipen. Därför kan försök fungera i olika utbildningspolitiska reformer, även inom gymnasieutbildningen.
Tillgängligheten och tillgången till utbildning är en central fråga inom gymnasieutbildningen när åldersklasserna fortsätter att krympa i de flesta ekonomiska regioner. Det är därför skäl att fundera på om försökskulturen kunde utnyttjas för att möta utmaningarna. Borde man inleda ett försök där de utbildningsanordnare som deltar under en viss tid riskfritt kan testa exempelvis en modell med en gemensam utbildningsanordnare?
Till exempel lagstiftningen om strukturreformen åren 2007–2012 var en temporär försökslag som också påverkade sätten att ordna gymnasieutbildning och anordnarstrukturen. Nuvarande bestämmelser möjliggör redan mycket, men de verkar inte i tillräcklig utsträckning sporra till försök. Behövs det nu något som ger intresserade kommuner och andra utbildningsanordnare en trygg möjlighet att pröva olika sätt att ordna utbildning?
Läs mera (på finska):
Kultur, välfärd och kontaktytor i kommuner och välfärdsområden
Kulturen är viktig då man talar om hur offentliga sektorn leverar välfärd till invånarna i kommunerna och välfärdsområdena. Hur kan och borde vi utveckla samarbetet mellan kommunerna på detta område?
Kom med på ett diskussionstillfälle 1.11.2024
Mallar för anvisningar om sökande av ändring inom småbarnspedagogik, undervisning och utbildning
Bestämmelserna om sökande av ändring i speciallagstiftningen är överordnade det ändringssökande som föreskrivs i kommunallagen. Läs mer
Kaffe med Uffe
En gång per månad bjuder Ulf Stenman, direktör för Kommunförbundet svenska verksamhet på ett virtuellt, aktuellt och spirituellt morgonkaffe på Teams.
Läs mera: Kaffe med Uffe