Hur syns finansiella frågor som berör AN-reformen i regeringsprogrammet?

Sysselsättningen är en av evighetsfrågorna för de olika regeringarna, och det nya regeringsprogrammet innehåller ett stort antal sysselsättningsrelaterade reformer. Många av dessa har direkta och indirekta konsekvenser för den kommunala ekonomin, särskilt som AN-tjänsterna överförs till kommunerna i början av 2025. Regeringsprogrammet är i det här skedet ett förhandlingsresultat och en del av förändringarna kommer inte att bli genomförda. Det är ännu för tidigt att gissa hur omfattande konsekvenserna blir, men vi kan sluta oss till åt vilket håll förändringarna går.

Ändringar i finansieringsmodellen

”Efter ikraftträdandet av lagen gör regeringen en årlig justering mellan kommunerna så att kompensationen inom finansieringsmodellen AN2024 beaktar modellens syfte som incitament, befolkningstillväxten och antalet arbetslösa och sysselsatta som är tvåspråkiga eller har ett främmande språk som modersmål. Finansieringsmodellen får inte bli oskälig för en enskild kommun eller region.” (Översättningsfel i regeringsprogrammet; tvåspråkighet och invånare med främmande språk som modersmål är separata faktorer som ska beaktas.)

Skrivningen om finansieringsmodellen för AN-reformen överlåter delvis tolkningen åt läsaren. Beaktandet av befolkningstillväxten kan dock antas vara kopplat till kompensationen för arbetslöshetsförmånerna. Enligt ett tidigare godkänt lagpaket är kompensationen fast och justeras endast årligen med index. Enligt regeringsprogrammet ska den dock årligen justeras också mellan kommunerna, till exempel enligt antal invånare i arbetsför ålder, och den totala nivån ska höjas med index.

Antalet arbetslösa och invånare med främmande språk som modersmål ingår redan nu i finansieringsmodellen för AN-reformen. Tvåspråkighet och antalet sysselsatta ingår inte, men de beaktas i det nuvarande statsandelssystemet. Skrivningen förblir något kryptisk, men jag skulle se att detta kunde innebära en ökning av dessa faktorers betydelse som en del av statsandelskriterierna. Enligt Kommunförbundets mål för regeringsprogrammet bör finansieringssystemet ses över som en helhet, varvid också AN-finansieringskriteriernas funktion granskas som en del av ett bredare sammanhang. En totalrevidering av finansieringssystemet ingår i regeringsprogrammet.

I programmet nämns också en slags garanti för att reformen inte får bli oskälig för en enskild kommuns ekonomi. Detta skulle innebära att finansieringen åtminstone inte får avvika alltför mycket från det uppskattade kalkylmässiga nuläget.

Det inkomstrelaterade utkomstskyddet graderas och arbetsvillkoret förlängs

”Regeringen ska se över utkomstskyddet för arbetslösa så att incitamenten att arbeta blir starkare. Arbetsvillkoret för det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa ska förlängas till 12 månader. Lönesubventionerat arbete ska inte räknas in i arbetsvillkoret. Regeln om att koppla arbetsvillkoret till intjänad lön ska införas. Den nuvarande inkomsttryggheten ska graderas så att stödet efter åtta veckor av arbetslöshet sjunker till 80 procent och efter 34 veckor till 75 procent från det ursprungliga.”

Den nya regeringen försöker verkligen pressa människor till arbete eller åtminstone till att bli kunder hos arbetslöshetstjänsterna. Kommunernas finansieringsansvar täcker i framtiden också den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel, vilket innebär att graderingen av det inkomstrelaterade utkomstskyddet kommer att minska kommunernas kostnader för förmåner. Detta kommer man nog säkert att ta hänsyn till i kompensationsberäkningarna. Å andra sidan minskar det försvagade inkomstrelaterade utkomstskyddet kommunernas skatteinkomster.

Övriga ändringar kommer å sin sida att öka kommunernas förmånskostnader. Att arbetsvillkoret förlängs och bestäms enligt intjänad lön kommer att innebära att den så kallade bötesräknaren inte längre nollställs så lätt. Då kommer arbetsvillkoren för dem som gör korta snuttjobb inte att uppfyllas. Dessutom blir det slut på trixande med lönesubventioner. Lönesubventionerat arbete skulle inte längre räknas med i arbetsvillkoret.

Ändringarna omfattar både faktorer som ökar och sådana som minskar kommunernas förmånskostnader. Det kan hända att kommunerna inte kommer att vinna på dessa ändringar, eftersom den enda faktor som minskar kostnaderna för förmåner hänger ihop med det inkomstrelaterade utkomstskyddet. Man beräknar att upp till hälften av kommunernas kostnader för förmåner uppstår från stöd till långtidsarbetslösa, och tyngdpunkten i kostnaderna ligger då på andra förmånsslag. Dessutom fryses indexhöjningen av kompensationen för förmånskostnaderna. Detta innebär att indexhöjningen av förmånskompensationerna avskaffas för en viss tid.

Normerna både luckras upp och stramas åt

”Den lagstadgade serviceprocessen inom arbetskraftsservicen förenklas så att de begränsade resurserna kan användas på ett mer ändamålsenligt och kundorienterat sätt.”

”En omfattande inledande kartläggning ska tryggas för personer som blivit arbetslösa, varefter de ska tillhandahållas individuella och sysselsättningsfrämjande tjänster förenade med skyldigheter. I synnerhet unga personer under 30 år ska snabbt hänvisas till sysselsättningstjänster.”

Kommunförbundets budskap om en uppluckring av kundservicemodellen har fått gehör. Uppluckringen av normer är en välkommen nyhet. Å andra sidan stramas normerna också åt när det gäller den inledande kartläggningen och unga kunder.

Den beklagliga aspekten av uppluckringen av normer är att deras positiva ekonomiska effekter i ett tidigt skede kan komma att tas ifrån kommunerna. Nivån på den finansiering som överförs till kommunerna bestäms enligt statsbudgeten för 2024. Om statens sysselsättningsanslag därmed sänks för 2024, minskar kommunernas AN-finansiering.

Utöver ändringarna som berör lagstiftning och normer, ska en del av arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte återföras på kommunerna. Med tanke på finansieringsprincipen är detta en ny uppgift som kommunerna bör ersättas för till fullt belopp som en del av finansieringen av AN-tjänsterna.

Sammantagna konsekvenser

”Genom sysselsättnings- och tillväxtåtgärderna eftersträvas 100 000 nya sysselsatta.”

I regeringsprogrammet finns det många skrivningar om sysselsättningen. En del av reformerna har direkta konsekvenser för finansieringsmodellen för AN-reformen, andra påverkar den kommunala ekonomin indirekt genom sysselsättningseffekter. Ett exempel på detta är avvecklingen av flitfällor. De indirekta konsekvenserna kan till och med ha en större inverkan på den kommunala ekonomin, om reformerna verkligen påverkar människors beteende. Konsekvensernas omfattning återstår att se. På individuell nivå fungerar inte fler incitament om en persons arbets- och funktionsförmåga inte motsvarar arbetsmarknadens krav. I regeringsprogrammet föreskrivs nog en skyldighet till lokalt samarbete mellan välfärdsområden, kommuner och FPA. Tiden får dock att utvisa om åtgärderna fungerar och om dessa åtgärder för oss närmare Danmark, där den strukturella arbetslösheten är den lägsta i Europa.