Island fick ungdomarna att sluta dricka och röka

Diagrammet visar hur användringen av alkohol, tobak och cannabis bland unga på Island har minskat från starten av projektet år 1998.

Island har gått från att ha de mest berusningsinriktade ungdomarna i Europa till Europas nyktraste. Tack vare Islandsmodellen är är användningen av tobak, alkohol och övriga droger idag lägre på Island än i de andra nordiska länderna.

Bakgrunden till Islandsmodellen är problematiken med de ungas alkoholanvändning och rökning, ett problem som uppmärksammandes på 1990-talet. Olika enkäter år 1997 visade att drygt 40 procent av högstadieungdomarna druckit alkohol någon gång den senaste månaden och att över 20 procent rökte dagligen. Även användningen av andra droger ökade och gick ner i åldrarna. 

Det var inga revolutionerande siffror som Island presenterade, snarare ett problem som många länder delar. Inte heller förslagen på hur problemen ska lösas är obekanta. Det handlar om föräldraengagemang och förebyggande verksamhet, om hälsofrämjande arbete.

Livsstilsförändring och långsiktighet

Island är dock det land som mest konkret – enigt, aktivt och via ett brett samarbete – gått in för en långsiktig modell för hela samhället och skapat det som snarast kan liknas vid en allmän livsstilsförändring.

Islandsmodellen är ett samarbete som konsekvent utgår från ett barnperspektiv – inte ett verksamhetsperspektiv. Modellen är inget projekt, utan ett sätt att över tid ändra sättet att tänka. Tidsperspektivet är långt, närmast för alltid.

Vad har man då gjort? Det är många faktorer som ligger bakom förbättringen, men som jag ser det handlar det om ett parallellt arbete inom tre olika fokusområden; barnen, föräldrarna och närsamhället.

I stället för att prata om drogförebyggande arbete satsar islänningarna på att erbjuda övervakade aktiviteter för barn och unga, för att de ska ha något att göra på sin fritid. Alla unga får ett ekonomiskt stöd som ska användas på en fritidsaktivitet.  Vi vet att övervakat ungdomsarbete och idrott hindrar våra ungdomar från att testa rusmedel.

Föräldrarna i centrum

Familjen och föräldrarna är centrala i Islandsmodellen. Föräldraskapet stöds via olika föräldraorganisationer med kontrakt och överenskommelser. Föräldrar är närvarande både i skolans verksamhet och vid olika evenemang. Målsättningen är att föräldrarna ska tillbringa mer tid med sina barn. En kuriositet är att Island har lagstiftat om hemkomsttiderna för barn, vilket modellen har tagit fasta på som stöd för föräldrarna.

Närsamhället med skola och kompisar är viktigt för alla barn och unga. Ett samarbete mellan hemmet, skolan och de aktiviteter som erbjuds är därför viktigt och det är kring dessa frågor som föräldrarna samlas för att komma överens om gemensamma regler och förhållningssätt. Kommunen erbjuder platser för aktiviteter och en intressant poäng i det här sammanhanget är aktiviteterna leds av anställda, avlönade och utbildade tränare – inte frivilliga föreningsaktiva eller föräldrar.

Island är ett litet samhälle, befolkningsmässigt av Tammerfors storlek, något större än den svenska befolkningen i Finland. Nästan hälften av islänningarna bor i Reykjavik, ett geografiskt rätt isolerat samhälle. Detta är en faktor som säkert haft betydelse för att man på Island lyckats skapa förändring och engagemang i barn och ungas fritid under en relativt kort tid. Arbetet är dessutom starkt evidensbaserat och de olika åtgärderna motiveras med statistik och forskning.

Kan andra länder göra samma sak som Island? Definitivt!

Vi har Finlandsmodellen

Vi har kommuner i Finland som idag har ett aktivt ungdomsarbete och som anpassat sina egna åtgärder utgående från Islandsmodellen. Dessutom har vi vår egen nationella modell, Finlandsmodellen.  Åren 2021–22 fick totalt 235 kommuner sammanlagt 17 miljoner euro i understöd för att delta i Finlandsmodellen. Modellen inbegriper årskurserna 1–9 och riktar sig uttryckligen till barn, via skolan. 

Den stora skillnaden mellan våra olika aktiviteter och Islandsmodellen är, som jag uppfattar saken, att Island satsar på samsyn, samarbete, långsiktighet och att aktivt involvera och utbilda de berörda parterna.

Vi har kunskapen och förutsättningarna i Finland, men det handlar om ett nytt sätt att tänka och delvis också om ideologi. Därmed blir det en politisk fråga om finansiering, lagstiftning och olika prioriteringar.

Jag tror också att det handlar om att vi måste sluta tänka i projekt eller regeringsperioder. I stället bör vi tänka i ett längre perspektiv, på att skapa bestående förändringar. Speciellt intressant blir frågan i regeringsprogramstider som nu. Framtidens kommun ska uttryckligen arbeta aktivt med förebyggande och hälsofrämjande arbete. Hur tänker månne den kommande regeringen stödja kommunerna i den viktiga uppgiften?

• Fotnot: Bloggen bygger på ett besök som Kommunförbundets nätverk för svenska och tvåspråkiga kommuner gjorde i Reykjavik i maj 2023. Under besöket bekantade man sig med Islandsmodellen och besökte Samband íslenskra sveitarfélaga (Isländska Kommunförbundet), stadshuset i Reykjavik, Alltingi (Islands parlament) och Planet Youth (Islandsmodellen).