Kommunerna vill att distansundervisning skrivs i lagen

Det måste bli smidigare och lättare att utnyttja flexibla undervisningsarrangemang så som distansundervisning! Det var en tydlig signal från kommunerna på Kommunförbundets webbinarium om digitalisering som ordnades inom ramen för projektet nätverksbaserad grundskola i september i år.

Lagen om grundläggande utbildning känner inte till distansundervisning (undervisning digitalt oberoende av tid och plats) i grundläggande utbildning för barn. Så kallad fjärruppkopplad undervisning (elev och lärare i digitalt utrymme samtidigt) finns beskrivet endast i läroplansgrunderna. Det är ett komplicerat läge, då vi inte har lagstiftning som hängt med i samhällsutvecklingen. Det blir också en besvärlig sits för utbildningsanordnaren, då vi inte har tydliga ramar för att ordna fjärruppkopplad undervisning. Hur ska man göra, då lagen inte ger entydiga svar?

Modell från Sverige?

I Sverige har region Västerbotten lyckats genom försök visa på behov av ändring av den svenska skollagen. De hade i Västerbotten stor brist på behöriga lärare och stod mellan alternativen att inte ge undervisning i vissa ämnen alls eller också ordna det genom fjärruppkopplad undervisning. Varken distansundervisning eller fjärruppkopplad undervisning var då möjligt enligt lagen men de lyckades genom dessa försök få upp ögonen hos lagstiftaren, som sedan reviderat lagstiftningen enligt de behov som finns på fältet.

Det skulle kunna vara möjligt att genom försök även i Finland få till stånd ändringar i lagstiftningen. Varför skulle vi inte utnyttja denna möjlighet, då vi vet att behovet i kommunerna är stort? Det finns olyckskorpar som hänvisar till att vi hade ett nationellt distansundervisningsförsök under pandemin, men vi vet att det var fråga om en nödlösning som varken var förberedd eller planerad. Riktiga försök bereds och planeras noga.

Pedagogiska lösningar

Pandemin var en tung period för många barn, unga och familjer men också för lärare. Samtidigt vet vi att distansundervisningsperioden också var ett enormt hopp i digitaliseringen som inte alla gånger var enkel. Men genom pedagogiskt kloka lösningar kan man göra systematiska och planerade försök, där man tar hänsyn till utöver undervisningen även t.ex. hur stöda gruppdynamik och sociala relationer under digitala undervisningen. Det skulle också gå att undvika sådana stötestenar som kommit fram i utvärdering av pandemitidens distansundervisning. Teknologin utvecklas dessutom hela tiden och möjligheterna är ju nästan oändliga – bara vi också hänger med.

För att kommunerna ska kunna utnyttja de möjligheter teknologin ger, är det av största vikt att vår lagstiftning uppdateras så att den motsvarar behoven och att ramarna för att ordna fjärruppkopplad undervisning är klara och tydliga. Distansundervisning eller fjärruppkopplad undervisning skulle trygga tillgång till undervisning och förbättra regional tillgänglighet. Tänk vilka möjligheter det skulle finnas att erbjuda exempelvis undervisning i olika språk i skolor där sådana resurser inte funnits förut och vilken potential för pedagogisk utveckling för lärarna!

Minna Lindbergs blogg har tidigare publicerats på Kommuntorget.fi