Kommunprognosen förbättrades – målet för det strukturella saldot uppnås 2023

Trots att de ekonomiska utsikterna varit svaga redan en längre tid och att utsikterna för den offentliga sektorn fortfarande är svaga kan en tydlig förbättring ses i kommunprognosen i Finansministeriets Ekonomiska översikt denna vår. Kommunförvaltningens* nettoutlåning, alltså skillnaden mellan de totala inkomsterna och utgifterna, uppskattades i december förra året bli cirka –1,9 miljarder euro år 2027, men nu stannar prognosen på cirka –0,6 miljarder euro. Kommunekonomin förväntas alltså visa ett litet underskott på medellång sikt.

Figur 1: Skillnaden mellan lokalförvaltningens inkomster och utgifter 2005–2027.

Även om skillnaden mellan inkomster och utgifter i kommunförvaltningens ekonomi är på minus i nationalräkenskaperna, är sektorns prognostiserade finansieringsunderskott rätt gott i förhållande till såväl utsikterna i kommunekonomin som utfallet de föregående åren. Också välfärdsområdenas ekonomiska prognos ser bättre ut nu än den gjorde i vintras.

Överföringen av social- och hälsovården samt räddningsväsendet från kommunerna till välfärdsområdena, utom i Helsingfors, innebär en stor förändring i kommunekonomin. Utöver vårdreformen omfattar ministeriets prognos också reformen av arbets- och näringstjänsterna år 2025. För kommunekonomin som helhet antas reformerna vara kostnadsneutrala.

En viktig faktor bakom den positivare prognosen för kommunekonomin är att det uppskattade skatteutfallet ser bättre ut. Kommunförvaltningens skatter under 2024–2027 ökar i snitt med 4,6 % per år, vilket är en exceptionellt kraftig ökning. Kommunerna får också ersättning för ökade uppgifter samt till exempel för att ordna service för personer som beviljats tillfälligt skydd och fått en hemkommun. Det är uppenbart att kommunförvaltningens alla inkomster på medellång sikt är förknippade med betydande osäkerhet i det här skedet.

Cirka två tredjedelar av kommunens utgifter är konsumtionsutgifter, vars utveckling de närmaste åren drivs av ett betydande pristryck. Priserna drivs inte bara av ökade kostnader för mellanprodukttjänster och stigande räntor utan också av de avtalsenliga engångspotterna och förhöjningarna enligt löneuppgörelsen inom kommunsektorn. Inflationen har visat sig vara segare än väntat. Enligt Finansministeriets prognos kommer kommunförvaltningens konsumtionsutgifter att öka med i genomsnitt 4,1 procent per år under prognosperioden. Investeringarna förväntas öka måttligare.

Regeringen bör ställa upp ett nominellt mål för det strukturella saldot för delsektorerna inom den offentliga sektorn, bland annat för kommunförvaltningen. Målet bör fram till slutet av regeringsperioden styra ministeriernas åtgärder mot de ekonomiska mål som man tillsammans kommit överens om. Regeringen Marins mål för kommunförvaltningens strukturella saldo var -0,5 procent av bruttonationalprodukten år 2023.

Finansministeriets prognos för kommunförvaltningens strukturella saldo, det vill säga nettoutlåning, är denna vår cirka –500 miljoner euro, vilket utgör –0,2 procent av bruttonationalprodukten. Det finanspolitiska målet som ställdes för kommunförvaltningen 2019 kommer alltså att uppfyllas med råge! Också staten kommer att uppfylla sitt mål.

Vi har ännu inte sett de slutliga siffrorna men det här är ett bra utgångsläge för att möta utmaningar i framtiden. Kravnivån kommer dock att öka på grund av att kommunekonomin inte i framtiden kan balanseras genom ökad statsfinansiering. Efter vårdreformen måste kommunerna vara starkare och besluten måste fattas i kommunernas interna beslutsprocess. Bollen är redan i rullning.

*Nationalräkenskapernas lokalförvaltningssektor är i Finansministeriets prognos indelad i kommunförvaltning och välfärdsområden. Till kommunförvaltningen räknas den del av lokalförvaltningen som inte överförts till välfärdsområdena och som inte organiseras av Helsingfors stads social- och hälsovårdsväsende och räddningsväsende.