Önskemål till Ständerhuset: spelrum och arbetsro!

I regeringsförhandlingarna som inleds idag står mycket på spel också för kommunsektorns framtid. Partierna som samlas i Ständerhuset får nu för första gången sammanjämka sina riktlinjer även i fråga om kommunerna. Slutresultatet är svårare att förutse än vanligt, men ett par särskilda önskemål kan läggas till Kommunförbundets mål för regeringsprogrammet.

Det råder ett brett samförstånd om att de offentliga finanserna behöver anpassas. Den lösning som kommunsektorn har att erbjuda är framför allt uppluckring av normer och mer spelrum i kommunernas uppgifter. Det skulle främja kostnadseffektiviteten och produktiviteten, och olika förhållanden och behov skulle bättre kunna beaktas.

Det vore skäl att sätta igång en målmedveten beredning av detta. Också försök är värda att satsa på. Givetvis bör kommunerna inte ges nya skyldigheter som innebär kostnader, och konsekvenserna av de skyldigheter de fått tidigare bör följas upp. Kommunernas finansierings- och statsandelssystem behöver ses över, bland annat så att finansieringen bättre beaktar kommunernas nya uppgiftsfält.

När anpassningsåtgärder vidtas är det viktigt att se på den offentliga ekonomin som helhet och inte förfalla till deloptimering. Om ”besparingar” nu söks på det traditionella sättet till exempel genom nedskärningar i kommunernas statsandelar, går det i den nya kommunekonomin i praktiken ut över utbildningen eller också blir kommunerna tvungna att höja sina skatter.

Den växande skuldsättningen och den stigande räntenivån sätter också press på kommunernas ekonomi. Samtidigt finns det stora investeringsbehov. Staten kan till exempel inte räkna med att stora infrastrukturprojekt, som staten ansvarar för även annars, ska finansieras med inkomstflöden i den halverade kommunala ekonomin eller obestämda ökningar i egendomsvärdena.

Det behövs också arbetsro, eftersom kommunerna befinner sig mitt i omvälvande reformer, där deras roll, uppgifter och finansiering stöps om i fråga om såväl social- och hälsovården som AN-tjänsterna. Därmed inte sagt att det inte skulle finnas behov av korrigeringar för bägge.

Social- och hälsovårdsreformen är till många delar ännu inte klar. Inte ens alla överföringskalkyler som påverkar ekonomin är ännu klara. Arbetet med att bygga upp kontaktytor mellan kommunerna och välfärdsområdena har bara börjat. I fråga om social- och hälsovårdslokalerna kommer det att behövas omfattande omorganiseringar under valperioden då hyresskyldigheten går ut.

Kommunernas ställning förändras också betydligt då ansvaret för arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunerna i början av år 2025. Kommunerna får då ett större ansvar för att främja tillväxt, sysselsättning, företagande och kompetens samt söka lösningar på bristen på arbetskraft genom arbets- och näringstjänsterna samt integrationstjänsterna. Nu är ett starkt stöd för genomförandet av reformen särskilt viktigt. 

Större spelrum, starkare självstyrelse och arbetsro för kommunerna kräver inte mer pengar, men hjälper oss att trygga grunden för välfärdssamhällets ekonomi. I ett åldrande Finland och i en exceptionellt instabil omvärld är det redan mycket.