Regeringsprogrammets direkta konsekvenser för kommunekonomin verkar måttfulla – verkställandet avgör

Finland har fått en ny regering och den har offentliggjort sitt program. Behovet av att anpassa de offentliga finanserna framgår som väntat tydligt av programmet.

En god utgångspunkt i programmet är att det betraktar de offentliga finanserna som en helhet och strävar efter att undvika deloptimeringar. Det innebär till exempel att finansieringsunderskottet i välfärdsområdena inte kan täckas genom nedskärningar i den kommunala ekonomin.

I vår intressebevakning kring regeringsprogrammet betonade vi att det bästa sättet att involvera den kommunala ekonomin i anpassningsarbetet är att öka kommunernas handlingsutrymme och luckra upp normstyrningen. Målet med uppluckrad normstyrning ingår i programmet och det kommer att kräva mycket arbete och även egna idéer från kommunerna för att bli verklighet. Även målet att stärka den allmänna statsandelsfinansieringen framom statsunderstöden är ägnat att stärka kommunernas självstyrelse.

Trots omfattande anpassningsåtgärder verkar kommunerna undgå betydande nedskärningar

Indexhöjningarna av statsandelarna ”bromsas”, vilket sänker nivån på statsandelarna. Å andra sidan satsas det mer på den grundläggande utbildningen, även om också förpliktelserna ökar.

En central princip är också att kommunerna även i fortsättningen ska få kompensation för utökade skyldigheter och uppgifter samt för minskade skatteintäkter då skattegrunderna ändras.

Sammantaget verkar ändringarna i beskattningen stärka kommunernas skatteinkomstbas i synnerhet genom att de nedre gränserna för skatt på mark höjs i fastighetsbeskattningen.

Vi hade också om mål att starta en reform av kommunernas finansierings- och statsandelssystem. Det är nödvändigt för att social- och hälsovårdsreformen och sviterna av den småningom ska gå till historien också då det gäller bestämningen av kommunernas finansiering. Beredningen av reformen ingår i regeringsprogrammet. Ramarna för reformen är ganska breda, vilket är bra för att möjliggöra en noggrann beredning med konsekvensbedömningar. Också fastighetsskattereformen genomförs – äntligen. I fråga om kommuner med negativa statsandelar utlovas också en bedömning av möjligheten till temporära korrigeringar.

En central princip är också att kommunerna inte längre behöver finansiera lagstadgade uppgifter som hör till välfärdsområdenas ansvarsområde. Detta kunde åtminstone innebära att ansvaret för finansieringen av det grundläggande utkomststödet fråntas kommunerna, som vi har föreslagit.

Kommunernas uppgiftsområde ändras betydligt vid ingången av 2025, då ansvaret för arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunerna. Reformen av arbets- och näringstjänsterna framskrider i stort sett enligt tidigare riktlinjer och enligt gällande lagstiftning. Enligt regeringsprogrammet ska finansieringsmodellen och kompensationsnivån mellan kommunerna dock ses över.

Överhuvudtaget är det nu tydligt att regeringsprogrammets totala effekt på den kommunala ekonomin främst beror på hur ekonomin och särskilt sysselsättningen utvecklas. Kommunernas insatser ökar därmed till följd av såväl den kommunala ekonomins nya struktur som det ökade ansvaret för arbets- och näringstjänsterna.

Regeringsprogrammet beskriver målen och delvis metoderna. Därifrån är det ännu en bit till verkställandet, som sker i form av lagstiftning eller budgetbeslut som sedan i stor utsträckning avgör det slutliga saldot.