Skarva inte ihop digitaliseringen som bembölingarnas täcke

Nästa regering ska stärka en mer helgjuten informations- och teknologipolitik samt en målinriktad, nationell digitaliseringsutveckling.

Arbetet har inletts genom att skapa en finländsk version av EU:s digitala kompass. Arbetet har resulterat i en helhetsbild av nuläget ur digitaliseringens synvinkel.

De prioriterade områdena är kompetens, infrastruktur, företag och offentlig service. En viktig åtgärd i slutet av 2022 var utarbetandet av kommunernas digitala färdplan som kompletterar den digitala kompassen med ett kommunperspektiv.

Strategier och strukturer som stöder dem finns, nu är det dags att gå från ord till handling. Kommunförbundets digitala mål för regeringsprogrammet konkretiserar den digitala kompassens prioriteringar.

Kommunerna är alltmer olika också när det gäller digitaliseringsutvecklingen. Men det finns dock gemensamma nämnare och behov. Det viktiga är att digitaliseringen genomförs i samarbete och att bred samsyn eftersträvas.

Interoperabiliteten, datatillgången och den fria rörligheten för data måste förbättras

Data är digitaliseringens grundelement och utgångspunkt och kommunerna producerar och upprätthåller viktig nationell information. De har ålagts mycket omfattande rapporteringsförpliktelser. Samtidigt finns det också problem:

• Avgifter hindrar användningen av bearbetad information
• Informationen är inte alltid av hög kvalitet
• Informationen som samlats och bearbetats på nationell nivå kommer ofta alldeles för sent med tanke på kommunens behov

Produktionen och rapporteringen är arbetskrävande och kostsam. All information som utvunnits av material som kommunerna producerat ska vara öppen och ställas till kommunernas förfogande utan avgifter.

Kommunernas behov bör beaktas vid datainsamling på nationell nivå. Kundråd och förvaltningsmodeller där olika användargrupper hörs systematiskt och professionellt ska finnas vid all nationell utveckling av dataresurser. 

Kvalitet och interoperabilitet är också viktigt. Nu utvecklar varje förvaltningsområde dataresurser utgående från sina egna behov utan någon egentlig koordination. I värsta fall åläggs kommuner att rapportera liknande information till olika mottagare i lite olika form. Automatisk rapportering där informationen kan sökas och levereras via gränssnitt utan manuellt arbete och administrativ börda är att rekommendera alltid när det är möjligt.

Digitaliseringen inom den offentliga förvaltningen bör vara övergripande och konsekvent

Digitaliseringsutvecklingen inom offentlig förvaltning präglas av stuprörstänkande och en benägenhet att främja avgränsade projekt.  Helheten går förlorad och sakernas inbördes samspel glöms.

Visserligen har man ibland lyckats, men ju längre digitaliseringen framskrider, desto mer krävande blir utvecklingen. Det räcker inte längre med automatisering av enskilda processer eller myndighetstjänster.

Vi kommer inte att få ut allt av digitaliseringen om vi inte förstår både samhällets komplexitet och de möjligheter digitaliseringen erbjuder att göra saker på ett annat sätt.

Vi måste förkasta påståenden som ”kommunerna bromsar digitaliseringen” eller att ”kommunerna förstår inte”. Situationen kan faktiskt vara den motsatta. Om en lösning kommer uppifrån, utan att beakta alla de berörda parternas behov, kommer lösningen i bästa fall att bara att leda till sämre resultat och onödigt arbete.

Nyttan av digitaliseringen ska nå alla parter, såväl kunder (invånare, företag) som myndigheter (kommunerna, staten). I annat fall digitaliserar vi som de berömda bembölingarna skarvade täcket, vi bara flyttar arbetsbördan mellan olika myndigheter och kunder.

Under förra regeringsperioden fick kommunerna en alldeles för liten ökning av statsandelen med tanke på de digitala konsekvenserna av vårdreformen. Kommunernas statsandel minskades med tio miljoner och i stället delades det ut incitament för projekt som gällde annat än vårdreformen. Kommunerna blev tvungna att överväga vilka projekt de satsade på så att de inte allokerade stödpengarna till ”fel ministeriums verksamhetsområde”.

Finansieringen av digitaliseringen har i dagsläget inte tillräcklig anknytning till nationella reformer. Den särskilda finansieringen, med vilken man försöker bättra på situationen, fördelas ojämnt mellan kommunerna. Finansieringsinstrumenten för digitaliseringen behöver utvecklas och riktas mer effektfullt än hittills.

Vid lagstiftnings- och förvaltningsreformer behövs en konsekvensbedömning av digitaliseringen

Den offentliga förvaltningen styrs av lagstiftningen. Det är viktigt att beakta digitaliseringsperspektivet i all lagstiftning. Vid beredningen av lagstiftningen bör bedömningen av de digitala konsekvenserna utvecklas som en del av den övriga konsekvensbedömningen.

Vid lagstiftningen bör man identifiera behov som hänför sig till information, datasystem och möjligheter att främja interoperabiliteten. Samtidigt är det viktigt att identifiera behovet av begreppsdefinition och gemensamma koder, klassifikationer eller datamodeller. Det är också viktigt att beakta behov som programleverantörerna borde reagera på och som de bör få veta i god tid.

Innehållet i bedömningen av de digitala konsekvenserna bör utarbetas i samråd och från olika synvinklar. När det görs med omsorg stöder det också lagstiftare som jobbar under hård tidspress. De är vanligen sakkunniga inom juridik eller något substansområde men inte inom digitalisering.

Digitala lösningar bör utvecklas tillsammans med användare

Vår offentliga förvaltning fungerar utmärkt då frågor ska drivas igenom uppifrån, till exempel vid nationellt införande av EU-direktiv. Men vi är sämre på att dra nytta av den potential som finns på samhällets servicenivå, i den dagliga verksamheten, särskilt där den kunde möjliggöra plattformbaserat samarbete mellan olika aktörer.

Ett exempel på det senare är systemet med företräde för utryckningsfordon vid trafikljus, HALI, som utvecklats av Uleåborgs stad. Resultatet av samarbetet mellan olika verksamhetsområden och organisationer har räddat människoliv, sparat på samhällets resurser och förbättrat både arbets- och patientsäkerheten.

Lösningen som fått internationellt erkännande hade svårt att erhålla statlig finansiering, eftersom den var ett samarbete som inte ägdes av någon viss aktör eller myndighet.

Sådana problem vittnar om att vårt samhälle inte har kapacitet att dra nytta av alla digitaliseringens möjligheter. Vi har inte råd med sådant stuprörstänk! Vi behöver finansierings- och styrmodeller som stöder olika, gränsöverskridande och innovativa lösningar och effektiv spridning av innovationer också nedifrån och upp.

Kommunförbundets mål för regeringsprogrammet finns här och under punkt 8 finns alla mål som berör digitaliseringen.