Tvåårig förskoleundervisning start på obligatorisk utbildningsväg senast vid 5 års ålder

Förskoleundervisningen har redan länge varit en del av vårt skolsystem. Förskoleundervisning av det nuvarande slaget har ordnats sedan 2001, men den har varit obligatorisk sedan 2015. För närvarande pågår i 105 kommuner ett lagstadgat försök med tvåårig förskoleundervisning som baserar sig på ett forskningsprojekt. Försöket omfattar två åldersklasser och ska avslutas 31.5.2024. Därefter kommer beslut att fattas. Om man efter försöket beslutar införa tvåårig förskoleundervisning, skulle det innebära en övergång till obligatorisk förskoleundervisning det år ett barn fyller fem år. Detta skulle också utvidga kommunernas uppgifter jämfört med nuläget. 

En mångsidig debatt om förskoleundervisningens framtid lönar sig

Utifrån olika aktörers uttalanden verkar det dock ibland som om frågan avgjorts oberoende av försökets resultat. Vi anser att det bör föras en djupare debatt om utvecklingstrenden och alternativa lösningar. På vilka grunder kan målen för förskoleundervisningen inte klart och tydligt vara enbart småbarnspedagogik eller grundläggande utbildning? Är det verkligen nödvändigt att ytterligare bygga upp en verksamhet som inympas mellan dessa två viktiga tjänster, men som kräver mycket samordning för ett eller två levnadsår?

När man diskuterar en utvidgning av förskoleundervisningen är det bra att komma ihåg att läroplikten utvidgades helt nyligen och att verkningarna av detta endast kan bedömas preliminärt. Småbarnspedagogiken har också utvecklats kraftigt under de senaste åren. Alla barn har rätt till småbarnspedagogik tills de börjar fullgöra sin läroplikt i grundskolan. Sedan augusti 2017 har man vid ordnandet av småbarnspedagogik varit tvungen att beakta grunderna för planen för småbarnspedagogik.

Kontinuitet mellan småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen kräver klar lagstiftning

Målen för småbarnspedagogiken och den obligatoriska förskoleundervisningen ligger nära varandra. Detta är viktigt inte bara för kontinuiteten utan också för att de flesta barn som deltar i förskoleundervisning idag deltar i småbarnspedagogiken. För dessa barn möjliggörs en hel dag genom gott samarbete mellan småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. Även om förskoleundervisningen ordnas i enlighet med lagen om grundläggande utbildning, genomförs den dock i regel som småbarnspedagogisk verksamhet på daghem eller i skolans lokaler (se Kommunförbundets publikation om samarbete och flexibilitet inom förskole- och nybörjarundervisningen i kommunerna, Esi- ja alkuopetuksen yhteistyö ja joustavuus kunnissa, på finska med svensk sammanfattning).  

Det bör erkännas att kommunerna satsat mycket på utvecklingen av kontinuiteten mellan småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning. De kommuner som deltar i försöket med tvåårig förskoleundervisning eller som genomför flexibel förskole- och nybörjarundervisning har utfört ett betydande lokalt utvecklingsarbete. När det gäller tillhandahållandet av tjänster skulle lagstiftningen dock behöva förtydligas och en mer enhetlig helhet byggas upp. Det uppstår lätt silor bland annat till följd av separata beslutsprocesser vid antagningen av barn till småbarnspedagogik respektive förskoleundervisning samt i fråga om ordnandet av och beslut om stöd för barn. En tvåårig förskoleundervisning med nuvarande strukturer innebär en avgiftsfri reseförmån redan för en del av barnen i 4–5-års åldern.

Barnets perspektiv bör beaktas när utbildningsvägen inleds

Vid Kommunförbundet har vi funderat på förskoleundervisningens framtid och alternativen för att ordna den. Under de tidiga åren av barnens tillväxt och utveckling finns det många förhoppningar och förväntningar där man vill finna lösningar som berör bland annat barnets välbefinnande och utveckling av inlärningsfärdigheter. När det gäller förskolebarn ska det beaktas att förskoleundervisning som ordnas minst 700 timmar under läsåret nuförtiden inte längre fyller familjernas mer omfattande behov av service. Ur barnets synvinkel borde tyngdpunkten därför flyttas till en flexibel sammanhängande heldagsverksamhet. Vore det då bättre att bygga upp en sådan styrande ram för organiseringen, där servicen för barn under skolåldern skulle utformas som en helhet, från vilken man på ett flexibelt sätt övergår till utbildningsvägen? En sådan modell skulle integrera förskoleundervisningen som verksamhet inom småbarnspedagogiken. Om denna ram byggdes upp på ett förnuftigt sätt med utbildningens kontinuitet i åtanke, skulle den omfatta målbilden för nybörjarundervisningen samt utvecklingen av barnets centrala färdigheter under minst två till fyra år. På så sätt skulle man säkerställa att kontinuiteten inom utbildningstjänsterna för det livslånga lärandet förverkligas.  

Det är ännu inte säkert hur effektivt i förhållande till kostnaderna det skulle vara att tidigarelägga förskoleundervisningen och öka den tidsmässigt till minst 1 400 timmar. Försöket omfattade inte sådana former av förskoleundervisning där barnen endast deltar i den förskoleundervisning som ordnas av skolans undervisningspersonal. Försöket genomfördes inte heller så att man skulle ha bildat en kontrollgrupp där samma mål hade eftersträvats genom en enhetlig heldagsverksamhet inom småbarnspedagogiken. Inför de beslut som ska fattas borde man därför långsiktig fundera på vad som är tydligt ur servicesynpunkt och för barnen mest väsentligt inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den inledande undervisningen. Det är bra att komma ihåg att ett ökat deltagande i småbarnspedagogiken redan är ett klart mål. Kräver övergången från småbarnspedagogik till grundläggande utbildning i fortsättningen en särskild förskoleundervisningsperiod? Även om det känns lockande att bygga upp en tvåårig utbildningsväg för förskoleundervisningen med stöd av gällande lagstiftning, är det så vi vill gå vidare?