Avveckling av normer eller nya nedskärningar i gymnasieutbildningen?

Enligt statsminister Orpos regeringsprogram inleds ett avregleringsprogram för att stärka kommunernas verksamhetsförutsättningar. Till programmet kopplas i tillämpliga delar all sektorslagstiftning som styr kommunerna. Dimensioneringen av kommunernas verksamhet och uppgifter reduceras och den detaljerade regleringen av genomförandet minskas.

Kommunerna är förutom den största finansiären även den största anordnaren av gymnasieutbildning, 88 procent av gymnasiestuderande studerar vid kommunernas och samkommunernas gymnasier. Således är det naturligt och viktigt att avregleringsprogrammet också gäller gymnasieutbildningen. 

Den nuvarande gymnasielagen och förordningen om gymnasieutbildning är från 2018. Då togs framför allt studerandes rättigheter in i lagen från förordningsnivå, men normernas ändamålsenlighet var inte i sig reformens fokus. Från den upphävda förordningen för gymnasieutbildning slopades till exempel endast skyldigheten att inleda dagen med en kort morgonsamling.  

Uppdraget i vårens ramförhandlingar

Vid ramförhandlingarna i april 2024 sade regeringen att den har för avsikt att gallra bland kommunens uppgifter och skyldigheter samt förbättra kommunernas inkomstbas. Regeringen strävar efter att stärka de offentliga finanserna med hundra miljoner euro från och med år 2025. Enligt ramförhandlingarna är målet att underlätta kommunernas ekonomiska situation med tio miljoner euro inom Undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde.

Finansministeriet samlade i vintras in kommunernas idéer och förslag till hur man genom att revidera den detaljerade regleringen kunde göra verksamheten smidigare, minska byråkratin och förbättra kommunernas möjligheter att utföra sina uppgifter.  Insamlingen gav 537 förslag till avveckling av normer och 57 förslag om olika försök. Kommunförbundet sammanställde 92 av förslagen för fortsatt beredning.

Kommunerna har bra förslag 

För gymnasieutbildningens del har det bland annat kommit förslag till förbättrad likabehandling av studerande genom att ge alla möjlighet att välja livsåskådningskunskap oberoende av religion. Ett annat förslag var att övergå till ett gemensamt livsåskådningsämne. Förslaget att tillåta en timfördelning enligt en särskild utbildningsuppgift för elever på breda profileringslinjer är också en fråga om större jämlikhet. 

En reform av finansieringssystemet för gymnasieutbildningen så att finansieringen inte beror på sättet att ordna utbildningen skulle vara viktig med tanke på utbildningens tillgänglighet när åldersklasserna minskar. Som stöd för detta har ett separat försök föreslagits. En överföring av de läropliktigas rese- och logiersättningar till FPA skulle minska den administrativa bördan.

Exemplen ovan är förslag som ökar jämlikheten bland studerandena i gymnasieutbildningen. Det väsentliga i normavvecklingen är att mer flexibla regelverk stöder utbildningsanordnarna och möjliggör lokala lösningar som är till fördel för studerandena. Förhoppningsvis kommer till exempel den aktuella reformen av stödet för lärande att framskrida i samma riktning.

Försvinner arbetet om normen slopas? 

Det förekommer att förslag framställs som avveckling av normer men i själva verket motarbetar målet. Undervisnings- och kulturministeriet har till exempel berett ett förslag där man skulle slopa utbildningsanordnarens skyldighet att sammanställa en på läroplanen baserad årsplan. I planen bestäms enligt 13 § 4 mom. i gymnasielagen om det allmänna ordnandet av undervisningen, undervisningstimmarna, arbetstiderna, utbildningsanordnarens samarbete och anskaffning av utbildning, självständiga studier och andra behövliga ärenden som anknyter till ordnandet av undervisningen.

Det är riktigt att det inte är nödvändigt att i gymnasielagen föreskriva om utarbetandet av en läsårsplan. Utbildningsanordnarna och läroanstalterna planerar läsårets verksamhet och fattar beslut om planen helt oberoende av skyldigheterna enligt gymnasielagen. Därför kan skyldigheten slopas i lagen.

Men det att skyldigheten slopas i lagen betyder inte att själva uppgiften försvinner. Planeringen och ordnandet av utbildningen är i den finländska utbildningspolitiken en del av den lokala beslutanderätten. Det är fråga om ett viktigt lokalt verktyg för utbildningsledningen och ett juridiskt dokument som styr verksamheten i läroanstalten. Dokumentet fastställer läroanstaltens verksamhet och relaterat rättsligt ansvar. 

Nedskärning framställs som normavveckling

Undervisnings- och kulturministeriet kommer trots allt att göra nya nedskärningar i finansieringen av gymnasieutbildningen under förevändning att skyldigheten eventuellt slopas. Ett slopande av skyldigheten i gymnasielagen innebär inte att planeringen slopas, och ändringen i gymnasielagen förbättrar inte statsfinanserna. I praktiken innebär ändringen bara en försämring av utbildningsanordnarnas finansiella ställning om nedskärningen genomförs. 

Dessutom är Undervisnings- och kulturministeriets uppskattning av den tid som utarbetandet av årsplanen kräver överdimensionerad. Enligt de uppgifter Kommunförbundet fått av utbildningsanordnarna och läroanstalterna kräver utarbetandet läsårsplanen bara en bråkdel av den tid som ministeriet kommit fram till. 

Är nedskärningarnas logik godtycklig eller saknas den helt?

Specialundervisning och annat stöd för lärandet infördes som nya skyldigheter i gymnasielagen från år 2018. Trots att staten enligt 64 § i finansieringslagen och 21 § 2 mom.  i lagen om statsandel för kommunal basservice bör finansiera nya och utvidgade skyldigheter fullt ut, kompenserade staten endast 37 procent av de kalkylerade kostnaderna för den nya förpliktelsen. Staten motiverade den lägre kompensationen med att en del av utbildningsanordnarna redan erbjöd stöd för lärandet utan förpliktelse. Men nedskärningarna kommer nog inte att bli mindre.

Det ser tyvärr ut som om ministeriet hittills i praktiken endast föreslagit nya nedskärningar förklädda till normavvecklingar i gymnasieutbildningen. Jag har här använt som exempel den nedskärning som ministeriet, under förevändning att skyldigheten att utarbeta läsårsplaner slopas, föreslår i finansieringen av gymnasieutbildningen. Läs mera i Kommunförbundets utlåtande 23.8.2024. De här nya nedskärningarna försämrar kommunernas och utbildningsanordnarnas ställning, utan att stärka den offentliga ekonomin på önskat vis, och motarbetar därmed målet.  Det är skäl att fokusera på sådan normavveckling som förbättrar utbildningsanordnarnas möjligheter att utveckla sin verksamhet och leder till faktiska inbesparingar i ekonomin.