Det finns alternativ till reformen av inlösningslagen

Reformen av inlösningslagen är som bäst ute på remiss. Kommunförbundet ska ge sitt utlåtande om reformen i augusti. Många kommuner har redan gett ett utlåtande, och deras budskap är klart. Den föreslagna höjningen av inlösningsersättningen med 25 procent är ytterst problematisk på grund av följdverkningarna, vilket bland annat Yle och Kuntalehti har lyft fram.   

Om lagen träder i kraft som sådan, uppstår det i fortsättningen ett incitament för markägare att föreslå inlösen i stället för frivillig försäljning. Det högre pris som skulle betalas vid frivillig försäljning för att undvika inlösen skulle leda till ett nytt marknadspris, som igen behöver höjas vid nästa affär. Det är osannolikt att kommunerna skulle vilja täcka de ökade kostnaderna genom att höja tomtpriserna och skatterna då det skulle leda till att mindre mark förvärvas och att fler markägare går miste om försäljningsinkomster. Kommunförbundet kommer att föreslå alternativ till förhöjningen, där markägarnas ställning kan förbättras utan att nuvarande fungerande praxis undergrävs.  

Låt oss ta en titt på vad som ligger bakom siffrorna. Beroende på hur man räknar sker för närvarande endast 1–5 procent av de kommunala markförvärven genom inlösen. Kommunernas markförvärv baserar sig alltså nästan helt på frivilliga affärer som har upplevts vara ett fungerande sätt att förvärva mark.

I huvudsak köper kommunerna s.k. råmark till det förväntade värde som den kommande planläggningen medför och därför betalar kommunerna ett 3–5 gånger högre pris för marken jämfört med priserna på jord- och skogsbruksmark. Det gäller att inse att ingen kommun i dagsläget gör vinst genom markförvärv, byggande av gator och parker och försäljning av tomter. Man bör inte bara jämföra markens anskaffningspris med tomtens försäljningspris, utan också inse att det är mycket dyrt att bygga kommunal infrastruktur för tomter och att man i varje kommun också använder skattepengar för detta. Det kostar att omvandla mark till tomter och endast en liten del av den förvärvade marken blir tomtmark, eftersom det också behövs gator, parker, rekreations- och skyddsområden. 

Det finns bättre alternativ 

1) Avskaffande av skatten på försäljningsvinst: I stället för en procentuell höjning som får fler att välja inlösen föreslår vi att markägarnas ställning förbättras genom att skatten på försäljningsvinst slopas. 

2) Höjning av inlösningsersättningarna för kraftledningsmark genom speciallagstiftning: Vi föreslår att de ersättningar som betalas vid inlösen av mark för kraftledningar höjs genom speciallagstiftning och att inlösningslagen, som är en allmän lag, inte ändras till denna del. 

3) Låg nivåförhöjning och separat tilläggsförhöjning vid behov: Finlands domareförbund och Uleåborgs tingsrätt har redan tidigare föreslagit att det i inlösningslagen endast ska föreskrivas om en låg nivåförhöjning (5–10 %) och en separat tilläggsförhöjning i de sällsynta fall där ingen av de nuvarande ersättningsmetoderna skulle leda till full ersättning. Då skulle åtminstone en del av markägarna föredra en snabb affär till marknadspris i stället för att vänta i flera år på inlösningsprocessen.  

I stället för ett hastverk behövs nu tålamod för att man ska hitta en lösning som faktiskt åtgärdar det problem som man vill rätta till. 

I ett nötskal

• I tillväxtcentrumen är det råmarkspris som kommunen betalar 3–5 gånger högre än priset på skogs- eller åkermark.
• Kommunerna förvärvar mark genom frivilliga affärer, i huvudsak när markägare erbjuder kommunen mark att köpa. Andelen inlösen utgör några procent av förvärven.
• Vid förvärv genom inlösen är priset för närvarande detsamma som vid frivillig försäljning, eftersom kommunerna betalar enligt fasta marknadspriser.
• I reformen av inlösningslagen föreslås inga ändringar i inlösningsgrunderna, dvs. inlösen kommer fortfarande att vara tillåtet om det allmänna behovet väger tyngre än det enskilda intresset.