Flera orsaker bakom kommunernas svaga ekonomiska utsikter

Kommunernas ekonomiska utsikter för 2024 har försämrats snabbt. En orsak är den utdragna ekonomiska recessionen som minskar kommunernas inkomster från samfundsskatten och ökar utgifterna för arbetsmarknadsstödet som kommunerna finansierar. Också återkraven till följd av de preciserade överföringskalkylerna för social- och hälsovårdsreformen minskar kommunernas inkomster 2025-2027. Kommunerna väntar på att konsumenternas förtroende och den allmänna ekonomiska tillväxten ska återhämta sig och att räntenivån gradvis ska sänkas.

Prisindexprognosen för basservicen 2024, som beskriver kommunernas allmänna kostnadsnivå, hade i vårens kommunekonomiprogram knappt förändrats alls jämfört med i höstas. Kommunernas utgiftsprognos för 2024 och därefter steg dock med över två miljarder från förra hösten. Faktorerna bakom de ökade utgifterna är fortfarande i viss mån oklara. Den ekonomiska rapporteringen är ännu inte klar och dessutom försvåras tolkningen av att statistiken inte är jämförbar i och med vårdreformen. Vi kan dock med stor säkerhet redan nu säga att när man bortser från social- och hälsovårdskostnaderna har kommunernas faktiska kostnader ökat exceptionellt snabbt i skuggan av skatteeftersläpningar och statsandelar som betalats till för stort belopp. Utan kursändring kommer utgifterna att fortsätta öka under hela ramperioden och kommunerna skuldsätta sig kraftigt.

Utgiftsprognosen för den offentliga sektorn byggs vanligtvis upp kring prishöjningar, uppgiftsändringar och kalkylerat servicebehov.

Inom den kommunala servicen minskar åldersklasserna, och det kalkylerade servicebehovet är därmed på minus. Detta dämpar kommunernas utgiftsprognos och styr den rentav neråt. I Kommunekonomiprogrammets utvecklingsprognos har den nedåtgående trenden för servicebehovet justerats uppåt eftersom möjligheterna att anpassa skoltätheten är begränsade i många kommuner. Dessutom innebär nedläggning av skolor att skolskjutstjänster behöver köpas i större utsträckning.

Också inflationen och normeringen av kommunernas uppgifter håller på att anta en mer återhållsam riktning än tidigare år. Inte ens löneuppgörelsen som är högre än kommunernas allmänna inkomstutveckling förklarar helt den kraftiga ökningen av kommunernas utgifter 2023. Vad har hänt i kommunerna?

309 olika förklaringar bakom den allmänna kostnadsutvecklingen

Även om det finns 309 olika förklaringar bakom den allmänna kostnadsutvecklingen har kommunerna väldigt enhetliga åsikter om orsaken till de ökade kostnaderna.

Delvis kan kommunernas ökade utgifter bero på arvet från de goda ekonomiska åren 2020–2023 då större satsningar gradvis gjordes på projekt och utvecklingsverksamheten. Å andra sidan kan de ökade utgifterna även bero på att den minskade verksamheten under coronaåren först gradvis har återgått till en nivå som motsvarar servicebehovet. I viss mån kan även sektorgränsen som uppstått mellan kommunerna och välfärdsområdena statistiskt öka utgifterna. Det finns också andra orsaker.

Vid sidan av de avtalsenliga lönehöjningarna höjs priset på personalresurserna av den strikta personaldimensioneringen och bristen

på arbetskraft. Inflationen och de höjda räntorna återspeglas å sin sida först nu i priserna på köpta tjänster och räntekostnaderna på grund av längre avtalsperioder i kommunerna och räntetak. Även om de högsta energipriserna ligger bakom oss så låg kommunernas energikostnader på en hög nivå åtminstone 2023.

Inom bildningsväsendet ökar utgiftstrycket av det ökade deltagandet i småbarnspedagogiken och det ökade behovet av specialstöd och handledning för elever samt förberedande utbildning för invandrade. Också trycket på att öka antalet trygga vuxna i skolor och läroanstalter ökar trycket på att anställa helt nya yrkespersoner.

Dessutom ökar beredskapskostnaderna på grund av det skärpta säkerhetspolitiska läget, bland annat till följd av ökad nätövervakning, striktare säkerhetsklassificeringar, separerade driftmiljöer och förnyade licenser. Överlag syns digitaliseringen i kommunerna till en början som enbart investeringar. Nyttan realiseras först på längre sikt då arbetsmetoderna ändrats.

Den nya kontaktytan för välfärdsområdena som uppkommit i och med vårdreformen söker ännu sin slutliga form. Det finns dock indikationer på att vissa kommuner på grund av sina ekonomiska problem har varit tvungna att fylla luckor inom exempelvis elev- och studerandevården och tjänster för äldre. Också trycket på att hjälpa aktörerna inom tredje sektorn har ökat då välfärdsområdena och staten har skurit ned på sina organisationsunderstöd och andra understöd.

Vid sidan av driftsekonomin ska vi inte glömma investeringarna där kommunernas behov är väldigt brokiga. Kommunernas investeringskostnader påverkas av behovet av att se över antalet serviceställen då många kommunfastigheter som färdigställdes på 70- och 80-talet har kommit till sin vägs ände. Utöver tillfälliga lokaler belastar även rivningskostnaderna kommunernas ekonomi.

Kommunernas ekonomiska bekymmer har länge hänfört sig till social- och hälsovårdskostnaderna och ökningen av dessa. Social- och hälsovårdsreformen befinner sig fortfarande i ett övergångsskede eftersom välfärdsområdena fattar beslut om sina serviceställen, den obligatoriska hyrestiden på 3+1 år för fastigheter enligt genomförandelagen löper ut och en del av de fastigheter som blivit kvar i kommunernas ägo och som använts av social- och hälsovården och räddningsväsendet blir tomma från och med 2026 och 2027. Denna så kallade ”fastighetstsunami” kommer att återspeglas i kommunerna som utgifter och inkomstbortfall på mycket varierande sätt.