Fungerande elevhälsa – hur lyckas det?

Den tragiska skolskjutningen i Vanda har föranlett en debatt om hur elevhälsan fungerar och hur den ska ordnas. Enligt Helsingin Sanomat (8.4) ska regeringen i brådskande ordning utreda om kuratorerna och psykologerna kunde flyttas tillbaka från välfärdsområdena till skolorna. Frågan har behandlats offentligt av undervisningsminister Anna-Maja Henriksson och statsminister Petteri Orpo. Det finns också en skrivning om elevhälsan i regeringsprogrammet.

I nuläget ska utbildningsanordnaren och välfärdsområdet ordna elevhälsan i samarbete

I samband med välfärdsområdesreformen ändrades ansvaret för elevhälsan så att elevhälsans psykolog- och kuratorstjänster samt skolhälsovården överfördes från kommunerna till välfärdsområdena. 

Ansvaret för den systematiska och generellt inriktade elevhälsan kvarstod hos kommunerna och de övriga utbildningsanordnarna. 

Utbildningsanordnarna och välfärdsområdena är skyldiga att tillhandahålla tjänsterna i samarbete. Elevhälsan är ett bra exempel på behovet av samarbete i de så kallade kontaktytorna mellan bildningstjänsterna och social- och hälsovården.

I samband med reformen ändrades lagen om elev- och studerandehälsovård i syfte att trygga fungerande tjänster efter reformen. Enligt 9 § i lagen ska välfärdsområdet i första hand tillhandahålla tjänsterna vid läroanstalterna.

För att ändringen i organiseringsansvaret inte ska medföra att tjänsterna utvecklas åt olika håll, infördes i lagen också en skyldighet att ha en regional samarbetsgrupp för elevhälsan och en elevhälsoplan. De nya skyldigheterna var viktiga för att säkerställa samarbetet och närserviceprincipen.

Vi har utrett hur samarbetet inom elevhälsan fungerar

I samband med ett projekt om kontaktytor utförde Kommunförbundet i slutet av fjolåret en enkät om samarbetet inom elevhälsan. Enkäten skickades ut till kommunerna och anordnarna av yrkesutbildning.

Enligt enkäten har de samarbetsformer som lagen förutsätter tagits i bruk i överraskande stor omfattning under det första året. I november 2023 hade en stor del av välfärdsområdena en färdig regional elevhälsoplan eller höll på att utarbeta en sådan. 

En stor del av välfärdsområdena har enligt enkäten redan en fungerande regional samarbetsgrupp för elevhälsan. Till skillnad från vad som befarades på förhand är välfärdsområdena väl representerade också i utbildningsanordnarnas sektorsövergripande styrgrupper och i läroanstalternas elevhälsogrupper. 

Det verkar dock finnas utmaningar i det praktiska samarbetet. För samarbetets del påtalades bristen på arbetskraft. Särskilt psykologresurserna upplevs ha minskat i många välfärdsområden. Även praxis kring informationsgången och utlämnandet av information upplevs som problematisk. 

I offentligheten kan det ha uppstått en bild av att de begränsningar som lagstiftningen ställer på utlämnande av information och till exempel användningen av Wilma direkt beror på social- och hälsovårdsreformen. Denna slutsats är ogrundad, även om igångsättningen av välfärdsområdena har lyft fram de krav som lagstiftningen ställer på överföring av information. Mycket återstår att göra för att förtydliga lagstiftningen om informationsöverföring.

Kommunerna ogillar att organiseringsansvaret bollas fram och tillbaka

Är det då en lösning att återföra organiseringsansvaret till kommunerna? I diskussionerna med kommunerna har detta alternativ inte väckt någon större entusiasm. Endast en kort tid har förflutit, verksamheten i de nya strukturerna håller ännu på att etableras och bollande med organiseringsansvaret anses inte vara någon god idé.

Det finns fortfarande många problem i tillhandahållandet av tjänsterna, så resurserna bör i första hand riktas till att utveckla det nuvarande systemet. Innan nya ändringar görs borde man också noggrant bedöma hur det nuvarande systemet fungerar och vilka brister och fördelar det har. 

När organiseringsansvaret övervägs måste man beakta att psykologer och kuratorer är social- och hälsovårdspersonal vars arbete styrs av social- och hälsovårdslagstiftningen (klientarbete, journalföring, register osv.). Detta gäller också om organiseringsansvaret överförs till kommunerna.

Det generellt och individuellt inriktade elevhälsoarbetet har en viktig roll i att främja elevernas och de studerandes välmående. För att arbetet ska lyckas krävs ett fruktbart samarbete och vilja att utveckla det. 

Elevhälsan innebär utmaningar oberoende av vilken aktör som har organiseringsansvaret. En överföring av ansvaret löser inte bristen på arbetskraft eller problemen kring utlämnande av information. Men det finns också enskilda kommuner vars bildningsledning är beredd att återta ansvaret för psykolog- och kuratorstjänsterna, om finansieringen följer med. Borde man alltså utreda möjligheterna att låta de kommuner och välfärdsområden som önskar det avtala om tillhandahållandet av tjänsterna och kostnadsfördelningen?