Går regeringen bet på att stävja kommunernas utgifter?

I höst skärps den ekonomiska politiken betydligt då flera av regeringens nedskärningar i bland annat den sociala tryggheten träder i kraft och den allmänna momssatsen stiger till 25,5 procent. Skatteskruven dras ytterligare åt om några månader då de sänkta momssatserna och punktskatterna stiger. Trots åtstramningarna uppvisar utsikterna för de offentliga finanserna ett ihållande underskott. I statens budgetekonomi förutspås ett underskott på över 12 miljarder euro. Dessutom ser underskottsprognoserna ut att öka inte bara inom välfärdsområdena utan troligtvis även i kommunerna. Omställningsförhandlingar, skattehöjningar och nya nedskärningar kommer att vara vardag inom den offentliga sektorn i flera år framöver.  

I denna anda hölls förhandlingarna om Finansministeriets budgetförslag för 2025 i slutet av augusti. Trots utgångsläget bjöd Finansministeriet dock inte på några revolutionerande överraskningar. I huvudsak fördes riktlinjerna i regeringsprogrammet och ramförhandlingarna vidare. De mest kontroversiella frågorna lämnades till regeringens budgetmangling, men i det stora hela finns det inte många öppna frågor. För kommunernas del ökade dock budgetförslaget oklarheten om finansieringsbesluten för 2025.  

Kommunernas inkomster skärs sorglöst ned – gallringen av kostnadsposter släpar efter

För kommunernas del är statens budgetbeslut en enda röra där både stora och små frågor blandas ihop. Förenklat bestäms nivån på den statliga finansieringen av det minskande antalet barn samt av utjämningsposterna och återkraven till följd av vårdreformen. Den statliga finansieringen av kommunens nuvarande uppgifter minskar alltså nästa år. Å andra sidan utvidgas kommunernas uppgifter nästa år i fråga om de sysselsättningsfrämjande åtgärderna och finansieringen av utkomstskyddet för arbetslösa. Den statliga finansieringen till kommunerna får därför nästa år ett stort tillägg som täcker över den ovan nämnda minskningen av penningflödet. Vid sidan av denna motsatta utveckling innehåller statsbudgeten många enskilda riktlinjer som ändrar kommunernas inkomst- och utgiftsposter. 

Regeringens anpassning har i sin helhet tills vidare besparat kommunerna från stora nedskärningar. I vågskålen har statsandelstillägget på 277 miljoner euro som kommunerna beviljades i ramförhandlingarna vägt tungt. Genom tillägget lindrades de statsandelsavdrag som hänför sig till justeringskalkylerna för social- och hälsovårdsreformen. Vågskålen har också balanserats upp av målet att avveckla normerna för kommunerna. 

Nu får dock Finansministeriets förslag vågskålen att tippa åt andra hållet då det inför AN-reformen görs en betydande tilläggsnedskärning i kommunernas ersättningar för integration. Den nya tilläggsnedskärningen motiveras med behovet att balansera statsfinanserna eftersom det andra sparbeslutet som riktades mot utkomststödet vid ramförhandlingarna medför besparingar i de offentliga statsfinanserna först med ett par års fördröjning. Dessutom förvirras budgetberedningen av en rad andra nedskärningar i kommunernas finansiering under förevändning av uppgifter eller produktivitetsbesparingar utan att själva kostnaderna för uppgifterna minskar i början av nästa år.

Den indexbroms på en procentenhet som kommunerna tyst har godkänt för kommunernas finansiering börjar i detta skede se ut som en liten summa. Utöver indexbromsen hopar sig ytterligare nedskärningar på cirka 100–150 miljoner euro i kommunernas finansiering. Staten smyger sig återigen listigt in i kommunernas plånböcker. 

Figur 1. Nedskärningarna i kommunernas finansiering stiger till 145 miljoner euro år 2025. 

Beslutsfattarna och tjänstemännen verkar fortfarande inte förstå att den offentliga ekonomin, i förhållandet mellan kommun och stat, inte balanseras av att statsandelarna eller statsunderstöden till kommunerna skärs ned. Den offentliga ekonomin balanseras endast genom att man lyckas minska kostnaderna för kommunernas uppgifter eller genom att kommunerna drar åt skatteskruven. 

Den nuvarande situationen inom den offentliga ekonomin tillåter inte en sådan oförmåga att luckra upp kommunernas uppgifter. För att lätta på planeringsskyldigheterna behöver man samtidigt lätta på skyldigheterna i fråga om antalet anställda. Nu kan man inte bara slå ut med händerna. 

Kuva 1. Kuntien rahoitusleikkaus nousee 145 miljoonaan euroon vuonna 2025. 
 

Kuntaliiton huomioita VM-riihestä, elokuu 2024 (pdf 25 sivua)