Många av ramförhandlingarnas sparåtgärder ännu öppna

Kommunernas ekonomiska utsikter försämrades drastiskt i den färska utvecklingsprognosen i vårens kommunekonomiprogram. Om kommunerna inte vidtar några anpassningsåtgärder alls under ramperioden, kommer kommunernas och samkommunernas årsbidrag enligt Finansministeriets uppskattning inte att räcka till ens för avskrivningar, än mindre för nettoinvesteringar. Nästa år skulle årsbidraget bli negativt till och med i en stor kommun med över 100 000 invånare. 

[Klicka här och öppna figuren som pdf]

Bakgrundsantagandena i utvecklingsprognosen är med största sannolikhet lite väl försiktiga, men det är ändå ingen överdrift att säga att kommunerna nu mitt i social- och hälsovårdsreformen och AN-reformen står inför ytterst mörka ekonomiska utsikter. Kravet på att balansera ekonomin tvingar kommunerna till anpassningsåtgärder redan i år. 

Den viktigaste orsaken till de försvagade ekonomiska utsikterna är att utgifterna ökat mer än väntat under de senaste åren. Också de preciserade överföringskalkylerna för social- och hälsovårdsreformen gräver hål i kommunernas ekonomi. Här vill jag ändå vända blicken mot vad besluten vid ramförhandlingarna innebär för kommunerna, eftersom detta diskuterats flitigt i riksdagens utskottsbehandling under våren.

Enligt officiella uppskattningar stärker regeringen kommunekonomin 

Kommunekonomiprogrammet preciserade regeringen Orpos kommunpolitiska riktlinjer. Vid ramförhandlingarna uppskattades regeringen Orpos beslut som gäller kommunerna få en sammanlagd effekt på cirka 130 miljoner euro nästa år, men nu uppskattas kommunernas utgifter minska med omkring 200 miljoner euro och inkomsterna öka med samma belopp. I beräkningarna ingår bland annat höjningen av statsandelen för kommunal basservice, 277 miljoner euro, som det fattades beslut om vid ramförhandlingarna, samt kommunalskattens förbättrade effektivitet. Den kommunala ekonomin stärks också av höjningen av fastighetsskatten i början av året. Den totala effekten av besluten blir cirka 400–500 miljoner euro på plus.

Kommunerna har alltså i det stora hela undgått statens tradition att spara pengar genom att skära i statsandelarna för kommunal basservice. Det här är en mycket positiv sak som redan länge eftersträvats genom planen för de offentliga finanserna. 

Kommunsektorns ekonomiska utmaningar kommer dock att öka under ramperioden, eftersom många beslut kommer att få ekonomiska verkningar som avviker från planen för de offentliga finanserna. Besluten om en del av sparåtgärderna fattas först i slutet av året. Bakom den positiva allmänna bilden lurar fortfarande också ett hot om nya anpassningsåtgärder som eventuellt också kommer att drabba kommunerna, om de tänkta besparingarna trots allt inte realiseras under den här regeringsperioden.

Regeringens verkliga besparingar kan bli mindre än väntat   

De största avvikelserna från uppskattningarna i planen för de offentliga finanserna kommer med största sannolikhet att orsakas av AN-reformen och normavvecklingen. Under 2025–2027 minskar den totala effekten av statens åtgärder också till följd av tidsbegränsade avstämningar och återkrav i samband med social- och hälsovårdsreformen. Dessa innebär att kommunerna går miste om cirka 230 miljoner euro under de nämnda åren.

Till skillnad från social- och hälsovårdsreformen har AN-reformen i början av nästa år redan initialt för lite resurser. De kostnader som överfördes från kommunerna i samband med social- och hälsovårdsreformen kontrollerades och korrigerades mycket noggrant, men den finansiering som beviljas kommunerna i samband med AN-reformen baserar sig på det anslag som de överförda uppgifterna fått i statsbudgeten. Anslaget har redan länge skurits ner i olika sparomgångar och i ramförhandlingarna är anslaget föremål för tilläggsnedskärningar. 

Underkompensation gäller också utvidgningen av finansieringsansvaret för arbetslöshetsförmånerna, eftersom arbetslösheten håller på att öka under 2024. Kompensationen till kommunerna baserar sig på arbetslöshetssituationen år 2023.

Normavvecklingen för kommunerna torde vara av rätt storleksklass, men att alla berörda normer som ingår i programmet skulle vara avvecklade redan i början av 2025 är orealistiskt. Risken är att kommunernas utgifter fortsätter att öka, men att normavvecklingsprogrammet inte resulterar i något annat än att statsandelarna skärs ner på förhand med hänvisning till de kalkylerade besparingarna. 

Många av regeringen Orpos sparåtgärder går ut på att skära i anslagen för statsunderstöd, utvecklingsprojekt eller andra budgeterade verksamheter. Extra pengar kan också håvas in genom höjning av momsen på tjänster. Som exempel kan nämnas nedskärningar i statsunderstöden för bildningsväsendet eller trafikprojekt, åldersgränsen på 18 år för avgiftsfria läromedel och höjningen av den sänkta momsen på persontransporter och kulturtjänster. De eftersträvade besparingarna realiseras inte som tänkt i de offentliga finanserna om kommunerna måste öka sin självfinansieringsandel för att upprätthålla servicenivån i kommunen. 

Konsekvensbedömningarna i planen för de offentliga finanserna är till vissa delar också mycket teoretiska. Under denna regeringsperiod har det till exempel föreslagits flera ändringar i anslagen för utkomstskyddet för arbetslösa, bostadsbidraget och integrationen. I planen för de offentliga finanserna uppskattades åtgärdernas totala verkningar bli nära noll. På längre sikt är det ändå omöjligt att tillförlitligt uppskatta lagreformernas korseffekter och totala verkningar på kommunernas utgifter för det grundläggande utkomststödet. Behovet av grundläggande utkomststöd har uppskattats öka med 914 miljoner euro fram till år 2027 (ökning på 25–30 %). Det är ett enormt belopp, som kan komma att ändras av många olika anledningar. Dessutom har behovet av förebyggande och kompletterande utkomststöd inte kunnat uppskattas. Det råder en enorm osäkerhet.

Det är alltid svårare att spara i befintliga tjänster än att lagstifta om nya. Kommunförbundet hjälper kommunerna och staten att leta efter sparobjekt. I det här skedet är det ändå klart att regeringens åtgärder sammantaget kommer att ha mindre effekt på kommunerna än vad som uppskattats i planen för de offentliga finanserna. Situationen är ändå hanterbar, om åtgärderna tillsammans leder till ett neutralt slutresultat.