Norden kan bli världsbäst på integration

De nordiska länderna har en gemensam vision om att bli den mest hållbara och integrerade regionen i världen med invandrade som aktiva samhällsmedlemmar. 

Trots att alla nordiska länder lider av arbetskraftsbrist möter invandrade – särskilt kvinnor, lågutbildade och icke-EU-medborgare – stora hinder då de försöker integrera sig på den nordiska arbetsmarknaden. I Finland kommer antalet personer i arbetsför ålder som tillhör de inhemska språkgrupperna att minska med upp till 310 000 personer fram till 2040, vilket begränsar företagens tillväxt och gör det svårt att producera offentliga tjänster.

Rapporten Employers’ perspectives on hiring immigrants - Experiences from the Nordic countries från det nordiska forskningscentret Nordregio, som arbetar med regional utveckling och planering i de nordiska länderna, visar att arbetsgivarna spelar en avgörande roll både i fråga om anställning av lågutbildade invandrade och en lyckad integration. 

För att övervinna de hinder som finns, föreslår rapporten, att arbetsgivarna bör pruta på sina språkkrav och se vikten av att den som anställs lär sig språket under arbetets gång. För att matcha utbud och efterfrågan av arbetskraft bättre är det även viktigt att skapa ett tätare samarbete mellan den offentliga sektorn, tredje sektorns organisationer och bemanningsföretagen. 

Att ta tillvara den potential som finns bland invandrade kommer förhoppningsvis att bli en framgångsfaktor för företag och organisationer som föregår med gott exempel och anställer personer med olika bakgrund. För invandrade innebär detta en verklig möjlighet att bygga upp ett liv i vårt land.

Enligt mitt sätt att se det, bör vi inte tänka på saken endast ur ett arbetskraftsperspektiv, utan som ett samhälleligt ansvar där kommunerna tillsammans med företagen arbetar för en mer inkluderande arbetsmarknad. Kommunerna i Finland kommer att ha huvudansvaret för att främja integration från och med 2025, då arbetsförmedlingen överförs till kommunerna. Man kan säga att kommunerna, tillsammans med företagen, kommer att ha nyckeln till att främja livskraft och integration i framtiden.

Vad händer med de ukrainska flyktingarna?

För några veckor sedan deltog jag och min kollega i en workshop i Oslo ordnad av NIBR (The Norwegian Institute for Urban and Regional Research) och OsloMet (Oslo Metropolitan University). Vi fick ta del av forskning som baserar sig på jämförande analys av hur ukrainska flyktingar med tillfälligt skydd har tagits emot i Norge, Sverige, Finland och Danmark under perioden februari 2022 – januari 2024. Trots stora strömmar av ukrainska flyktingar har de nordiska länderna inte haft en gemensam enhetlig politik, vilket förvånar mig. 

Hur länge de ukrainska flyktingarna med tillfälligt skydd kommer att stanna kvar i Norden är osäkert. Detta är ett dilemma för nationella beslutsfattare, lokala aktörer och de ukrainska flyktingarna. Kommer de någonsin att återvända hem?

Frågan väcker många tankar. Ska vi satsa på långsiktiga strategier för att höja språkkunskaperna och kompetenserna hos de ukrainska flyktingarna i linje med kraven på arbetsmarknaderna i våra värdländer? Eller ska strategierna fokusera på att förse ukrainarna med någon form av snabb sysselsättning medan de väntar på att kunna återvända? Vilka effekter har då den politik och praxis som länderna valt haft på flyktingarnas integration på arbetsmarknaden? 

På alla nivåer i alla nordiska länder ser man tillfälligt skydd som en temporär lösning. Vad händer när 3-årsperioden tar slut men ingen fred är i sikte? 

På den lokala nivån har välkomnandet av ukrainarna varit överväldigande, trots att resurserna har varit begränsade. Samtidigt ser vi att det inte nödvändigtvis finns en matchning mellan ukrainarnas kompetenser och det lokala arbetsmarknadsbehovet. 

På individnivå handlar mycket om att det tillfälliga skyddet leder till stor osäkerhet och till och med rädsla, vilket givetvis påverkar motivationen att integreras. Många ukrainare funderar på om de ska ta emot vilket jobb som helst eller sikta på ett jobb som matchar den egna kompetensen. Det här är frågor som inte är lätta att lösa eftersom bristande språkkunskaper fortfarande utgör ett stort hinder att få jobb.

Inspireras av de goda modellerna

Som den nordist jag är djupt i hjärtat, tycker jag att vi ska fortsätta inspireras av goda, nordiska modeller på lyckad integration samtidigt som vi satsar på ett fruktbart samarbete mellan kommuner och företag och en strategi som främjar en inkluderande arbetsmarknad. 

Att våga experimentera med nya metoder kan ge oväntade resultat. För att övervinna hinder och skapa hållbara lösningar måste vi se integrationen som ett gemensamt samhälleligt ansvar. Genom att fortsätta att lära av varandra och fortsätta samarbeta med våra grannländer har Norden förutsättningar att bli den mest hållbara och integrerade regionen i världen år 2030, precis som det heter i visionen.

Mer om ämnet:  Kommunförbundets mål för EU-valperioden 2024–2029