Skillnaden mellan att bestämma och att tolka

”Kan kommunen bestämma att behandla detta som ett sekretessbelagt ärende?” är en fråga som ofta ställs exempelvis vid olika konfliktsituationer då det upplevs som att kommunen döljer någonting.

Perspektivet i frågan är dock felaktigt. Kommunerna har nämligen ingen prövningsmarginal då det gäller sekretess. Ifall lagen anger att en viss typ av handling är sekretessbelagd ska den sekretessbeläggas, andra alternativ finns inte. Ifall kommunen till utomstående ger ut information som äventyrar sekretessen, begår den eventuellt sekretessbrott.

På motsvarande vis har kommunen heller ingen rätt att välja att sekretessbelägga en handling som enligt lagen inte är sekretessbelagd. Kommunen kan alltså inte hitta på nya sekretessgrunder, vilket i sin tur innebär att ifall ingen sekretessgrund är tillämplig, är handlingen offentlig. Det händer ibland att någon sänder ett starkt ”kryddat” meddelande till kommunen där exempelvis offentliga personer kritiseras. En sådan handling är dock i regel offentlig genast efter att den inkommit. Även om det kan anses pinsamt för såväl kommunen som avsändaren med det fula språket att handlingen eventuellt offentliggörs, kan man inget åt detta. Det att avsändaren har vädjat att handlingen ska vara ”konfidentiell”, har heller ingen betydelse; en offentlig handling är offentlig.

Endast då det är fråga om en sådan handling som inte ännu är offentlig, kan kommunen i viss mån själv bestämma huruvida handlingen ska lämnas ut. Härvid är det dock inte fråga om sekretessbelagda uppgifter, utan endast om att handlingen inte ännu blivit offentlig till följd av att ärendet exempelvis ännu bereds.

Om en handling innehåller uppgifter om en företagshemlighet eller en persons hälsotillstånd är det helt klart att handlingen är sekretessbelagd. Precis som alltid när det gäller juridik kan lagens innehåll dock vid en konkret situation lämna rum för tolkning. ”Är det nu frågan om information som enligt lagen är sekretessbelagd?”. Tolkning av lagen är dock något annat än att använda sig av den prövningsmarginal, det vill säga den rätt att inom vissa ramar bestämma själv, som viss lagstiftning i en del situationer ger myndigheten. Vid tolkning gäller det att ta reda på vad lagstiftaren avsett med en viss bestämmelse, så att det beslut man fattar motsvarar detta.

”Jaja, sicket hårklyveri, kommunen kan ju ändå tolka hur kreativt som helst”, kanske någon nu tänker. Det kan kommunen förstås göra, men då kan det hända att domstolen har en annan åsikt om lagens innehåll och upphäver kommunens beslut. Ifall lagen inte ger myndigheten någon prövningsmarginal, gäller det alltså att noggrant följa den. Tänk dig att lagen är din partner som är på lynnigt humör: då är det bäst att försöka tolka exakt hur hen vill ha det. Om du börjar bestämma själv går det på tok!