Tillväxt eller nedskärningar? Det handlar om ledarskap.

Finansministeriets nuvarande budgetförslag uppgår till 88,1 miljarder euro och uppvisar ett underskott på 12,2 miljarder euro. Nästa steg är att regeringen behandlar budgetförslaget vid budgetmanglingen den 3–4 september för att lämnas till riksdagen i slutet på september och godkännas i december. 

De offentliga finanserna uppvisar ett ihållande underskott och ekonomiska utsikterna för kommunerna är rätt mörka. 

Den ekonomisk åtstramning som syns i kommunens budgetarbete (under flera år framöver) beror till stor del på den allmänna ekonomiska nedgången men också nedskärningar i statsandelar utan att uppgifterna för kommunerna märkbart reduceras eller behörighetskrav och dimensioneringar ses över. Även kostnader som socialskyddsreformen och de sänkta bidragen medför tilläggskostnader för kommunerna samtidigt som Finansministeriets föreslagna nedskärning av kommunernas integrationsstöd med 58 miljoner euro på ett oroväckande sätt äventyrar tillgången på arbetskraft.

Nedskärningar är i fokus. Enbart nedskärningar kommer ändå inte på sikt att leda till besparingar för statskassan, eftersom kostnaderna kommer att förbli oförändrade om uppgifter och skyldigheter, personalens behörighetskrav och metoder för ordnandet av tjänster, inte lättas. I stället finns en risk att nedskärningarna kommer att leda till stora förändringar i den kommunala servicen (främst utbildning), skattehöjningar och antagligen ytterligare upplåning.

Att anpassa verksamheten, dämpa kostnadsökningarna och att begränsa utgifterna är säkerligen nödvändigt och att vara sparsam är bra men att enbart spara sig ur en kris är ändå omöjligt oberoende om det gäller offentlig eller privat verksamhet. Framtiden handlar minst lika mycket om utveckling, att våga lägga om verksamheten, att effektivisera och kunna fokusera på tillväxt. Intäkter och utgifter berörs i lika stor grad. Idag fokuseras tyvärr budgetarbetet på nedskärningar medan fokus borde ligga lika mycket på nya etableringar och investeringar för framtiden. Ordspråket säger att ”den rike tänker på framtiden, den fattige tänker bara på nuet”.

Utveckling och effektivisering av offentliga tjänster kräver säkert förändringar och reformer, inget är statiskt. Att byta upprätthållare av service, grunda nya myndigheter eller införa nya områden för olika tjänster medför ändå i sig inga inbesparingar per automatik. Vi blir inte fler invånare för det och 100km är fortsatt 100km oberoende hur många (eller få) områden vi bildar. 

Tvärtom visar reformen av social och hälsovården att vid införande av nya förvaltningsområden tenderar förvaltningen växa och kontaktytorna mellan olika myndigheter blir flera vilket är kontraproduktivt rent samhällsekonomiskt. Tillgången till, eller kvalitén på tjänster förbättras inte men kostnaderna ökar märkbart. Ingen önskvärd effekt.  Fokus borde vara att gå in i arbetskulturen och ändrar processerna, produktionen och strukturerna oberoende upprätthållare.  Det handlar om ledarskap.