Att få service på svenska i de nya sysselsättningsområdena

Då och då får jag frågor om det finns språkliga dimensioner då man genomför reformer. Det finns det ofta. Ett exempel är reformen av arbets- och näringstjänsterna som trädde i kraft i januari 2025.

Reformen innebar att kommunsektorn tog över ansvaret för arbetskraftsservicen från staten och bildade 45 nya sysselsättningsområden. Åland omfattas inte av reformen.

En- och tvåspråkiga myndigheter i det tidigare systemet

I språklagen regleras myndigheternas språkliga status, deras skyldigheter och dina rättigheter som invånare. De tidigare statliga arbets- och näringsbyråerna vars geografiska verksamhetsområde (ämbetsdistrikt) omfattade minst en tvåspråkig kommun var tvåspråkiga. Det innebar bland annat att de skulle använda kundens språk och att båda nationalspråken syntes i deras verksamhet. Informationsmaterial skulle finnas på båda språken och servicen skulle vara likvärdig på båda språken. Om det endast fanns enspråkiga kommuner i verksamhetsområdet var verksamheten enspråkig. 

Kunden har dock alltid rätt att använda svenska eller finska, såväl muntligt som skriftligt, i sin kontakt med statliga myndigheter, oberoende av myndighetens språkliga status. Det är den här rättigheten som är speciell i sammanhanget.

Språket i de nya kommunala sysselsättningsområdena

När man tittar på de nya sysselsättningsområdena, är logiken lite annorlunda. Ett sysselsättningsområde där det finns endast enspråkiga kommuner är enspråkigt. Servicen till kunderna ges på finska, eftersom det inte finns några enspråkigt svenska sysselsättningsområden. Till skillnad från fallet med statliga myndigheter, ger inte språklagen dig rätt att använda svenska i ett enspråkigt finskt sysselsättningsområde.

För tvåspråkiga sysselsättningsområden är språklagens logik den samma som för tvåspråkiga statliga myndigheter. Ett sysselsättningsområde är tvåspråkigt oberoende av om det är en samkommun, en ensam kommun eller ett kommunalt samarbete med en utsedd ansvarig kommun, så länge minst en kommun i området är tvåspråkig. 

Enligt språklagen ska ett tvåspråkigt sysselsättningsområde ge likvärdig service och information på både finska och svenska. Om jag räknat rätt, är 14 sysselsättningsområden tvåspråkiga.

Försämrades alltså dina språkliga rättigheter till följd av reformen av arbets- och näringstjänsterna? Om man ser bara på språklagen, så är svaret ja. Enligt språklagen skulle man i ett enspråkigt sysselsättningsområde i praktiken använda endast finska. 

Lösningen är ett undantag från språklagen

För att åtgärda försämringen som skulle uppstå i de språkliga rättigheterna gjordes ett undantag från språklagen i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

Undantaget medför att du i egen sak kan använda ditt eget språk, finska eller svenska, också i ett enspråkigt sysselsättningsområde. Det innebär att sysselsättningsområdet vid behov ska se till att du kan uträtta ditt ärende på svenska, till exempel genom att ordna tolkning. Denna rättighet innebär dock inte att sysselsättningsområdet måste erbjuda dig service och informationsmaterial på svenska.

Du kan välja sysselsättningsområde

Reformen kan innebära att du idag är kund i ett enspråkigt sysselsättningsområde, även om du tidigare var kund hos en statlig tvåspråkig arbets- och näringsbyrå.

För att du fortsättningsvis ska kunna få service på svenska infördes ytterligare en bestämmelse i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. För att få dina språkliga rättigheter tillgodosedda har du rätt att anlita tjänster i ett annat sysselsättningsområde än det du hör till på basis av din hemkommun.

Jag kommer att gå närmare in på mer konkreta språkliga aspekter av reformen i nästa del av bloggen!