Dags att diskutera kommunernas nya roll inom sysselsättningen?

Kommunalvalet väntar runt hörnet och kommunernas nya beslutsfattare och fullmäktige inleder snart sitt arbete. Kommunerna har i sin tur inlett året med nya uppgifter, för sedan årsskiftet ansvarar kommunerna för sysselsättnings- och näringstjänsterna samt integrationen. Även om den administrativa överföringen skedde utan större problem "över en natt" har det egentliga reformarbetet bara börjat. För detta reformarbete ansvarar framför allt fullmäktigeledamöterna som väljs i april. 

Är de nya fullmäktigeledamöterna redo att ta itu med uppgiften?

Kommunerna har nycklarna till lösningen

Även om sysselsättningstjänsterna fördelats på 45 sysselsättningsområden och deras ansvariga kommuner, bär alla kommuner ansvar för tjänsterna och deras finansiering. Kommunerna har nu möjlighet att utveckla sina tjänster så att de bättre tillgodoser behoven, men tjänsterna påverkar samtidigt kommunernas ekonomi mer än tidigare.

Kommunerna och i synnerhet de kommande fullmäktigeledamöterna har nycklarna till lösningen. Kommunerna bör i sitt strategiarbete bland annat tänka på hur de med egna åtgärder kan främja sysselsättningen, företagandet och livskraften, och ställa sig följande frågor. Kan kommunen styra och förutse behoven så att utbildningen tillgodoser behoven inom området? Känner kommunen till de arbetssökandes situation och arbetsgivarnas behov? Hur effektivt används privata och tredje sektorns tjänster? Beaktas främjandet av sysselsättningen i kommunens upphandling? Och till sist, hur mycket resurser är kommunen beredd att satsa på dessa uppgifter?

Alla dessa frågor dyker i sista hand upp på de nya fullmäktigeledamöternas bord.

Finansieringsunderskottet och serviceskulden bromsar

Finansieringen av sysselsättningstjänsterna övergick underdimensionerad till kommunerna mitt i en nedgång i sysselsättningsläget. Kommunerna ärvde också serviceskulden från den tiden som staten ansvarade för tjänsten och medel som till stor del är bundna. Allt detta bromsar reformerna men ökar samtidigt behovet av sådana.

Kommunerna borde nu på allvar ges utrymme att se över sysselsättnings- och näringstjänsterna och tillhandahålla mer skräddarsydda tjänster för både dem som söker arbete och dem som söker arbetskraft. En ofrånkomlig förutsättning för att lyckas är en rejäl avveckling av normer i lagstiftningen om sysselsättningstjänster. När ansvaret för sysselsättningstjänsterna överfördes till kommunerna bör de också få frihet att utveckla servicen så att den tillgodoser lokala behov.

Beslutsfattarna i en viktig roll

De nya beslutsfattarna kommer att bestämma riktningen för kommunernas utveckling. Det är en uppgift som bör tas på allvar. Överföringen av sysselsättningstjänsterna till kommunerna är en sak som också de som ställer upp i välfärdsområdesvalet bör beakta. De arbetssökande behöver för att förbättra sin arbetsförmåga ofta också social- och hälsovårdstjänster som välfärdsområdena ansvarar för. Välfärdsområdets beslutsfattare ansvarar också för hur samarbetet och kontaktytorna mellan kommunerna och välfärdsområdet utformas.