Den procentuella höjningen i inlösningslagen kan ännu ses över

Inlösningslagen revideras som bäst i enlighet med regeringsprogrammet.

Enligt den lagreform som ska behandlas i riksdagen i februari föreslås en höjning på 25 procent på marknadspriset för egendom som löses in. Det här gör frivillig markförsäljning till ett sämre alternativ för markägaren. På Kommunförbundet understöder vi ett alternativ som skulle korrigera det som upplevs problematiskt i den nuvarande lagen, utan att orsaka nya problem. Jag beskriver det i slutet av bloggen.

Hundratals markägare som för närvarande erbjuder kommunerna mark att köpa kommer i framtiden att kräva inlösen för att få ett högre pris. För privata försäljare av mark är kommunen en pålitlig och eftertraktad köpare. Numera baseras kommunernas markförvärv nästan helt på frivilliga affärer, eftersom kommunerna redan nu betalar ett mångdubbelt pris för mark som ska planläggas jämfört med privata aktörer.

Höjs priserna vid frivilliga affärer?

Behovet av att revidera lagen härleds till vindkraftsprojekt: Markägare inom projektområden har genom arrendeavtal fått höga markarrenden som baseras på kraftverkets avkastning. Samtidigt har markägare, vars mark har använts för kraftledningar, fått betydligt lägre inlösningsersättningar baserade på engångsintäkter från jord- och skogsbruksmark.

En höjning på 25 procent av inlösningsbeloppet kommer inte att rätta till denna upplevda orättvisa. Dessvärre kommer kommunernas markförvärv för en hållbar utveckling av våra samhällen att lamslås.

Enligt förespråkarna för reformen markförvärv förhindrar reformen överbelastning i kommunerna i fråga om inlösningstillstånd och -förrättningar vid markförvärv, och kommunerna kommer framöver att betala högre priser även vid frivilliga affärer. Det kommer de inte att göra. De kan inte göra det.

Först och främst finns det inte pengar. Kommunernas samhällsbyggande som helhet (markförvärv, planläggning, byggande av gator och parker samt markförsäljning) är i bästa fall självfinansierande. Ingen kommun går på vinst på detta.

För det andra är ett högre pris än marknadspriset offentligt stöd till säljaren, vilket omfattas av EU:s regler om statligt stöd. Det begränsar i princip kommunerna från att betala högre priser för mark än marknadspriset, om säljaren bedriver sådan ekonomisk verksamhet som avses i regleringen och det inte finns någon rättslig grund för att helt utesluta tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd. Få eller knappast någon äger mark som de inte på något sätt använder eller kunna använda för ekonomisk verksamhet, såsom virkesförsäljning, åkerbruk, arrendering av mark eller försäljning av tomter. 

I år är det tänkt att en nationell lagändring ska träda i kraft, där det förutsätts att kommunerna återkräver den andel som av misstag eller avsiktligt betalats över marknadspris, även om ingen har klagat på det. Det är heller inte lockande för markägaren om en del av köpesumman skulle behöva återbetalas.

Regeringsprogrammet ger möjlighet också till en bra lösning

I det betänkande som låg till grund för lagändringen som utarbetats av en arbetsgrupp med sakkunniga och tjänsteinnehavare konstateras det att en procentuell höjning av inlösningsersättningen är nödvändig på grund av värderingsinexakthet. Höjningens storlek lämnas öppen i betänkandet. Det finns dock knappast någon inexakthet i kommunernas förvärv.

En lösning som helt överensstämmer med regeringsprogrammet och som stöds av flera olika aktörer är en höjning på 0–25 procent. Inlösningskommissionen kan tillämpa förhöjningsprocenten enligt övervägande med beaktande av inexakthet i värderingen. Där det görs många affärer och prisnivån är stabil kan höjningen bli låg, men höjas till följd av större inexakthet i värderingen. 

Detta garanterar full ersättning utan att dock beröva kommunerna möjligheten att göra snabba frivilliga affärer. Markägarna skulle endast ha inlösen som incitament om de tvivlar på att den köpesumma som kommunen har betalat motsvarar marknadspris. Inlösningsinstrumentet skulle i fortsättningen användas på ett mer ändamålsenligt sätt i enlighet med sitt syfte.

Ersättning för inlösen i samband med kraftledningar vid vindkraftsprojekt bör behandlas i separat lagstiftning. Ingen förhöjningsprocent i den allmänna inlösningslagen korrigerar den orättvisa som upplevts i samband med detta.

En höjning på en skala 0–25 procent skulle endast kräva mindre ändringar i regeringens förslag. Det motsvarar till och med bättre både målen för lagreformen och bedömningen av dess konsekvenser.

Mina tidigare bloggar om temat

Kommunernas markinlösen ger spektakulära rubriker

Det finns alternativ till reformen av inlösningslagen