Ung, dum och kommunalvalsflum?

Kommunalvalet 2025 blir det andra valet där jag har rösträtt. Det blir första gången jag röstar i Helsingfors så att hitta en kandidat i en för mig relativt ny kommun blir en utmaning. 

En aspekt jag inte behövt fundera på tidigare är att jag nu har jämnåriga bekanta som ställer upp i valet. Hur ska man tänka då? Delar vi samma politiska värderingar, eller har vi bara samma förkärlek för billig öl på studentevenemang? Vill jag rösta på en ung kandidat, eller ska jag satsa på någon med mer erfarenhet? Men hur ska unga kandidater någonsin få erfarenhet om alla tänker så?

Bryr sig någon om oss unga, förutom unga själv? Studerandes intressen har inte stått högt på den politiska agendan på sistone, åtminstone inte på riksnivå. Kanske är det därför värt att rösta på en studerande eller en nyutexaminerad – någon som faktiskt vet hur det är? 

Det finns många frågor och tyvärr måste man själv leta reda på svaren. Valkompasser kan vara ett bra verktyg, så länge man förstår vad man svarar. Frågorna kräver ofta en viss insikt för om man svarar hejvilt får man sällan ett resultat som speglar ens faktiska värderingar. För mig, som är intresserad av politik, är det inget problem. Men alla är inte det. 

Att diskutera med vänner kan också hjälpa. Jag upplever att det i dag är öppet klimat att prata om vem man röstar på eller överväger att rösta på. Det är inget tvång att dela med sig, men det känns inte lika hemlighetsfullt som för äldre generationer. Åtminstone har jag fått den uppfattningen, även om jag egentligen inte kan veta: jag är ju trots allt ung.

Varför jag drar den slutsatsen vet jag inte riktigt nu när jag tänker efter. Jag är född och uppvuxen i Vasa och där var det inte någon hemlighet att energiklustrets kung Joakim Strand kammade hem röster bland vuxna i min närhet. 

Att välja parti är en bra start på resan mot den perfekta kommunalvalskandidaten. Det finns trots allt inte så många partier att välja mellan och de flesta av oss har åtminstone ett hum om var vi står ideologiskt. Som finlandssvensk kan det vara värt att påminna sig själv om att man får rösta på vilket parti som helst, även om SFP ofta presenteras som ett givet val för svenskspråkiga.

När partivalet är gjort blir det krångligt igen, för plötsligt ska man välja en person. Och just i kommunalval handlar det ofta mindre om ideologi och mer om sakfrågor. Kommunpolitiken påverkar vår vardag direkt: skolor, kollektivtrafik, stadsplanering och så vidare. Därför kan en enskild kandidats engagemang i en specifik fråga vara viktigare än partifärgen.

Kommunalval känns mer som ett personval än andra val. Det är ju på den här nivån besluten fattas närmast oss. För mig har valdebatter varit avgörande. Jag vet vilka partier som intresserar mig, och att se de aspirerande politikerna in action ger en bra bild av vilka personer som faktiskt förtjänar min röst.

Det är kanske inte så farligt att känna sig ung och lite förvirrad i jakten på rätt kandidat. För när det gäller kommunalval handlar det sist och slutligen inte om att hitta den perfekta kandidaten, utan att hitta någon som bryr sig om liknande sakfrågor som en själv.

Kommunernas centrala roll i vår vardag kan inte understrykas för mycket. Det är kommunerna som avgör hur man under de närmaste åren ska utveckla till exempel den grundläggande utbildningen, småbarnspedagogiken, gatuunderhållet, kulturen, livskraften samt idrotts-, motions- och kulturtjänsterna och hur man ska lösa anpassningen till klimatförändringen. 

Utan kommunerna finns det inget fungerande samhälle. Kommunen fixar!