Vem tar ansvaret för välfärden?

Som invånare hör jag samtidigt till både en kommun och ett välfärdsområde. Vare sig jag bor i Esbo, Pargas, Larsmo eller Lovisa är min vardag beroende av hur dessa två organisationer lyckas samordna sin service. Men vem bär egentligen ansvaret för att helheten fungerar?

Sedan januari 2023 är välfärdsområdet och kommunen två juridiskt separata organisationer. De är likvärdiga serviceproducenter med samma "kunder" – vi invånare. För användarna blir det ofta svårt att hålla isär vem som ansvarar för vad.

Detta blir särskilt tydligt i vardagliga situationer: När en elev behöver extra stöd måste både skolans och vårdpersonalens insatser koordineras. När en äldre person ska flytta från sitt hem behövs både kommunens tjänster och välfärdsområdets vårdbedömning.

Särskilda utmaningar i Svenskfinland

I Svenskfinland blir denna problematik ännu mer komplex. Ta till exempel en liten tvåspråkig kommun som nu ska samordna sin service med ett stort tvåspråkigt välfärdsområde: När kommunens svenska daghem tidigare samarbetat tätt med rådgivningen, måste man nu bygga nya kontakter inom en betydligt större organisation. Det finns en reell risk att den smidiga svenskspråkiga servicekedjan bryts.

Vi har redan sett exempel på detta. När vårdcentraler läggs ner i små kommuner kan inte kommunen "lappa" och ta över ansvaret, även om viljan finns. Det är uttryckligen välfärdsområdets ansvar. Samtidigt ser vi också positiva exempel. I Österbotten har man skapat gemensamma servicepunkter där både kommunens och välfärdsområdets tjänster finns under samma tak.

Vem koordinerar helheten?

Det finns ett uppenbart problem i lagstiftningen: vem har koordineringsansvaret för samarbetet? För att effektivisera verksamheten och förenkla tillgången för medborgarna kan inte "någon" eller "man" vara ansvarig. Koordineringsansvaret borde vara tydligt ålagt endera organisationen.

Ett konkret förslag kunde vara att utse särskilda samordnare i varje kommun och välfärdsområde, med specifikt ansvar för att utveckla samarbetet. Dessa kunde också ha särskilt fokus på att trygga den svenskspråkiga servicen där den behövs.

Politiska roller i fokus

År 2025 blir det val till såväl kommuner som välfärdsområden. En central fråga är hur vi ser på politikernas dubbla roller. Samma personer sitter ofta i både kommunfullmäktige och välfärdsområdesfullmäktige. Detta kan försvåra tydligheten i beslutsfattandet. Vems intressen representerar en politiker i olika situationer?

Kanske skulle rollfördelningen mellan kommun och välfärdsområde bli tydligare om vi begränsade möjligheten till dessa dubbla mandat? Det skulle kunna leda till mer fokuserade diskussioner om hur servicen verkligen ska utvecklas, istället för dragkamp om ansvar och resurser.

Det måste finnas ett genuint intresse från båda organisationerna att flexibelt och tillsammans ordna servicen för sina gemensamma invånare. Framför allt måste vi säkerställa att ingen faller mellan stolarna i det nya systemet med kommuner och välfärdsområden – särskilt inte på grund av språk.

Kommunernas centrala roll i vår vardag kan inte understrykas för mycket. Det är kommunerna som avgör hur man under de närmaste åren ska utveckla till exempel den grundläggande utbildningen, småbarnspedagogiken, gatuunderhållet, kulturen, livskraften samt idrotts-, motions- och kulturtjänsterna och hur man ska lösa anpassningen till klimatförändringen. 

Utan kommunerna finns det inget fungerande samhälle. Kommunen fixar!